söndag, augusti 31, 2008

Gloomy sunday

Jag är bakfull och svag. En känsla av oro bor i min mage och mina händer skakar mer än vanligt. Det ryktas om att jag var full igår. Tyvärr så kan jag varken bekräfta eller dementera, ty allt ter sig lite vagt från gårdagen.
Tittar lite på fotboll nu, fotboll får mig att tro att världen är fin ändå. Att det fortfarande finns obefläckad skönhet och lycka. De har det så fint de där fotbollsspelarna. Efter matcherna åker de hem till sina fina bostäder. De har såklart vunnit och deras kroppar är sådär skönt slitna som de är efter man motionerat. Hemma väntar deras vackra fruar, kanske har de barn som är rumsrena och lydiga och glädjen är fullständig. Deras fruar lagar god mat och sedan går de till sängs bland rena lakan och älskar ömt för att sedan somna kärleksfullt i varandras armar.
Så är det i fotbollsspelarnas hem. Inte i mitt. Här finns bara mörker och tom pizzakartong och jag kommer aldrig att bli ren igen.


Ps - En tjej höll sin hand mot min igår, lite för länge för att det skulle vara av misstag. Jag måste förklara för henne att det aldrig kommer bli något eftersom hon är från Norrköping och har en hemsk dialekt. Det argumentet förstår hon säkert. Dessutom har jag siktet inställt på lite annat. Om det skiter sig där så kanske... men då får hon fan vara tyst. Vilket i och för sig skulle kunna vara skönt.

torsdag, augusti 28, 2008

Love hurts

Trots att det senaste dygnet starkt har präglats av homoerotiska undertoner med ömma godnattkyssar och rent allmän fysisk närkontakt mellan män så är jag nu säker.
Jag älskar henne.

Jag älskar en kvinna alltså, inte en man. Hon har väl hört det där några gånger nu på fyllan, att jag älskar henne, men jag tror inte att hon tar mig på allvar. Det är problem nummer ett. Problem nummer två är att hon har pojkvän. Det är inte bra. Jag antar att det inte finns några planer för dem att avbryta den där relationen heller. Jag tänker inte försöka förföra henne och få henne att vara otrogen. Vetskapen om att hon är kapabel till att “knulla vid sidan av” så att säga är inte en bra start för vårt framtida förhållande.
För att lösa problemen och få henne att förstå att jag är seriös med mina amorösa budskap under berusning, så har jag bestämt mig för att döda hennes pojkvän.

Det är min plan. Att dräpa fanskapet (som jag visserligen inte vet någonting om, men det känns rätt att kalla honom för fanskapet ändå).

Jag kan inte hantera skjutvapen, och tycker heller inte om när det smäller. Igår så var jag nära att skita på mig och få en hjärtattack när en flaska mousserande vin öppnades i min närhet. Så krut och patroner och sånt där är uteslutet.
Jag kommer inte heller att kniva honom eftersom jag tycker det är obehagligt när stål penetrerar hud. Sen så skulle jag väl säkert klanta mig och lyckas glida med handen från handtaget till eggen i själva huggögonblicket och kapa ett par fingrar på mig själv. Och det skulle ju vara ytterst pinsamt.
Så en påk får det nog bli. Med en påk har jag svårt att se hur jag skulle kunna skada mig själv, även om det inte kan uteslutas förstås. Sopa till honom resolut några gånger i bakhuvet och sedan smidigt likt en vessla lämna platsen. Mycket bra taktik.

Jag kalkylerar ju självklart med att hon kommer att vara lite ledsen ett tag, att hon kommer tycka att det är trist att hennes pojkvän har blivit mördad och så där. Men jag ska ju då ställa upp för henne och vara “den där hygglige killen”. Och eftersom kvinnor oftast är känslomässigt handikappade och saknar omdöme så räknar jag med att inom tre veckor så är den förre pojkvännen helt raderad från hennes hjärna och vi lever som ett par.

Nu ska surfa runt lite och se om det finns en bra och billig påk att köpa nånstans. Jag tänker mig att den är gjord av gran. Gran är bra, säkert och rustikt har jag fått för mig. Ek kanske funkar, möjligtvis tall eller björk också. Nu kan jag inga fler träsorter. Hej då.

måndag, augusti 25, 2008

Voice of a generation

Det har varit en hård första dag på vuxendagiset. Den inleddes med en stark besvikelse över att vi inte fått några nya tjejer i klassen. Visst, jag må som vanligt ha varit naiv, men jag trodde ändå att vi skulle få en ny snygg tjej, en från Medelhavsområdet kanske, i klassen. Men inte. Fy fan vad livet är hårt ibland.
Sedan blev jag bestört när jag såg schemat. Jag kände att jag var tvungen att resa mig.


- Du dekanus, lektorn, fanjunkarn, adjunkten eller va fan du nu titulerar dig som, det här schemat är ohållbart. Det går bara inte. - Jaha, ok, men det är ju bara två föreläsningstillfällen i veckan ett tag framöver.
- Jaja, men ändå, du kräver säkert en massa saker vid sidan om också!

- Visserligen att ni följer med i kurslitteraturen och lämnar in en essä om några veckor, men inte mer än så.

Det blev väldigt förvirrat i huvud. Essä? Vad fan är en essä? Jävla hittepåspråk.

- Men du vet att vi är studenter, vi är inte här för att skaffa karriärer, vi vet innerst inne att vi kommer att återvända till våra bruk, lager och butiksjobb efter åren på det här dagiset. Nu är vi här för att dansa, supa och knulla. SUPA OCH KNULLA!!!

Då började han brotta ner mig med akademiska begrepp, jag låg verkligen psykiskt på golvet och andades in damm när han körde över mig med sitt konstiga språk. Men jag gav mig inte.

- Jag skäms inte för att jag inte förstår vad du säger eftersom jag var utomlands i 16 dagar i somras och därmed har tappat en del av språket! Det är jag och Victoria Silvstedt, det blonda våpet med lökarna du vet!

Dekanus, lektorn, fanjunkarn, adjunkten eller va fan han nu kallade sig var helt klart i underläge. Då la jag in dödsstöten.

- Och det är fan bedrövligt att de höjt kaffepriserna i cafeterian till 10 kr, hur fan ska vi ha råd att vakna på mornarna nu, gubbjävel? (han är förvisso ungefär 35 år, och jag 27, men det kändes ändå rätt)

Han började givetvis slingra sig och yra om att han inte styrde över priserna i cafeterian och bla bla bla bla...

- RECLAAAIM THE UNIVEEEERSITY!

Så skrek jag.
Och sprang ut genom föreläsningssalen. Välte en papperskorg lite demonstrativt vid dörren. Jag antog givetvis att klassen skulle hänga på och springa efter. Att vi skulle starta upplopp och slå sönder saker och lyncha rektorn och klottra “Fuck the system” på väggarna. Sedan skulle alla dansa, knulla och supa. Som studenter gör.
Men icke.
I en kvart stod jag i korridoren och väntade. Dåligt drag i ungdomarna nu för tiden.

Sen gick jag hem.
För att hitta ett brev i hallen från Skatteverket om att jag är skyldig 5765 kr i restskatt. Hallejävlafittluja.
Men nu har jag ett gäng folköl i kroppen och några i kylen och Einstürzende Neubauten i stereon, så det problemet tar jag tag i imorgon.

söndag, augusti 24, 2008

Movie star

Jag stod vid fruktdisken i den där affären som säljer gammal köttfärs och tillhandahåller glädjeflickor på lagret. En kvinna tittade på tomater bredvid mig och hon var vacker som en dag. Jag tänkte inte efter så noga och sa: - Du är väldigt vacker, ser ut som en filmstjärna, like a movie star! Det där på utrikiska sa jag mest för imponera, för att visa att jag kan utrikiska. Hon tittade på mig och sa: - Jaha, ok, ja du ser också ut som en filmstjärna. Mitt hjärta slog volter och jag tänkte att nu jävlar är det något på gång, jag är fan Brad Pitt. Sedan fortsatte hon: - Ja, du ser ut som Leonardo DiCaprio... i Gilbert Grape. Sedan gick hon. Jag stod kvar, klämde lite håglöst på en avokado för att se upptagen ut, och tänkte att vi lever i elak jävla värld.

fredag, augusti 22, 2008

Words

Jag befinner mig ute på landet. Har suttit på en sten hela förmiddagen och bara andats ren luft och tänkt rena tankar. Jag kände mig så hel, jag ville vara ett med naturen, jag ville tugga bark och klä min kropp med näver. Kreativiteten sätts verkligen igång på landet, en oerhörd lust att skapa fanns inom mig. Jag ville skapa och älska. Jag ville dansa och måla och skriva poesi och syssla med spirituella övningar och ha på mig batikfärgade kläder.
Jag skrev en dikt när jag satt på stenen förut.

En slev, en spann
Som gjorda för varann

En kanin, så fin
Pigg på amfetamin

Och ja va fan, det blev inte mer än så. Det började regna och jag såg en spindel och då blev jag rädd och trött på naturen så jag gick in i huset igen. Nu ska jag läsa en skvallertidning för att återfå lite balans.

onsdag, augusti 20, 2008

All cats are grey

Idag har jag hjälpt Daijma och Soda med att flytta. Det var ungefär lika kul som det brukar vara att flytta. Jag spände mina armar mycket i fall att någon snygg tjej skulle gå förbi, men det var bara en gammal kärring med käpp som passerade på gatan.

Saker som jag nästan tappade:
1 st. tv
1 st. värdefullt arvegods
1 st. tavla

Saker som jag tappade:
1 st. soffkudde


Soffkudden tappade jag i en vattenpöl på gatan, men det var ingen som såg och slug som jag är bar jag in den snabbt och lade den upp o ner i soffan. Sedan gick mest omkring med händerna i sidorna och raljerade högljutt om att jag förmodligen var världens bästa flytthjälp och undrade när det skulle bli utlovad flyttöl.
Nu har jag dock fått lite dåligt samvete angående soffkudden, jag borde kanske ha sagt något direkt. De hade nog inte blivit arga, det är ju sånt som händer när man flyttar hade de nog sagt och så hade det inte varit mer med det. Men nu när de upptäcker det i efterhand så kanske de blir irriterande och börjar ifrågasätta varför soffkudden är lerig. Därför tänker jag ge bort en kattunge i inflyttningspresent och helt sonika skylla på den jäveln om jag skulle bli beskylld. Jag måste ge bort den ikväll i fall de upptäcker fläcken snart. Har sett en katt som stryker omkring i området, den ska jag fånga med en håv. Det är en visserligen ingen unge, men jag tror inte att varken Daijma eller Soda kan något om katter så jag antar att inte de reagerar på att katten väger 19 kg och är lite trött i stegen. En rysk bondkatt, trofast och rustik som fan, ska jag säga och klappa den. Hoppas att de blir glada. Jag tar håven och går nu.

tisdag, augusti 19, 2008

On earth as it is in hell

Jag har handlat kläder idag, eller “shoppat” som de så världsvant säger i Stockholm. När jag ska handla kläder, vilket händer ungefär 2 gånger per år, så krävs det några dagars mental förberedelse. För klädbutiker är helvetet på jorden, det ska ni veta.
Att kvinnor tycker om klädbutiker bekräftar min teori om att cirka 79% av dem är helt jävla dumma i huvudet. Så där lärde ni er ännu något nytt.
Som sagt det krävs några dagars mental förberedelse och inbokat kvinnligt sällskap, för det finns ju 21% av dem som inte är helt jävla dumma i huvudet. Min sidekick när det gäller klädinköp, Peachy, är utomsockens så min syster fick rycka in som stöd. Min syster är snäll, men hon är extremt skelögd så det är oerhört pinsamt att vistas bland andra människor med henne.


(Ok, jag ljög, hon ser fullständigt normal ut. Hon har inga som helst problem med ögonen, jag vet inte varför jag skrev så. Och det där som jag skrev häromdagen i ett inlägg om att jag skulle ha fått stryk av mina föräldrar när jag var liten på Åland efter att jag sprungit in i ett elstängsel. Ja, det var också lögn. Visserligen sprang jag in i ett elstängsel, men blev efteråt tröstad. För att sedan springa in i det där jävla elstängslet en gång till… Men jag ska i alla fall sluta skriva i ondo om min familj för att undvika missförstånd)

I vilket fall som helst så gick vi in i en butik. Det spelades tuff ungdomlig musik och personalen var också tuff. Ramones-tröjor, nitarmband och tatueringar, så jävla rock n roll som det bara går att bli. Alldeles för pubertal butik väste jag åt systern och vi gick vidare till en annan. I den var det ganska ok, förutom det faktum att vi just var i en klädbutik.
Jag koncentrerade mig på att inte bli arg på systern, det var ju inte hennes fel att vi var där. Vi var där för att jag hade bett henne om det, så jag försökte hålla igen.

Det spelar ingen som helst roll vilken årstid det är eller vilka kläder man har på sig i en klädbutik, det är alltid överdjävligt varmt. Som i helvetet. Jag svettades och svor tyst för mig själv om att med marginalerna på 900kr som de har på varje plagg som tillverkas i Bangladesh av ett lemlästat barn så borde de väl för fan kunna investera i en AC. Jag strök svettpärlor från min panna.

Sedan tittade vi på jeans. Mina jeans har en tendens att alltid gå sönder i grenen efter ungefär ett halvår, oavsett modell och märke. Det stör mig, vet inte om det är jeansens fel är min kropps.
Vi hittade ett par och jag började bege mig mot helvetets livmoder, roten till allt det onda på jorden, orsaken till krig och svält och moderater - provhytten.

Jag tog ett djupt andetag och såg ljuset i slutet av tunneln, drog undan det solkiga skynket och klev in. Skynket gick självklart inte att dra igen helt, så genom en glipa blottade jag mig inför hela världen. Kränkande. Det starka skenet från lysrörsarmaturen i taket bländade mig och alla speglarna på väggarna i det klaustrofobiska utrymmet gjorde mig yr. Att få se min kropp i alla dessa vinklar gjorde mig nedstämd, att få se mitt flottiga ansikte med varenda jävla por synlig i det obehagliga ljuset gjorde mig sänkt. Tro fan att man är singel tänkte jag och började dra på mig jeansen. Lyckades självklart trassla till byxbenen så jag snubblade in i ena väggen. Det knäckte till som fan i nacken. Det gjorde ont.
Till slut fick jag på mig jeansen och systern inspekterade
- Du kan väl prova en annan storlek kanske?, sa hon.
- Nej, nej, nej för helvete, de här blir bra. Nu drar vi, sa jag. Och när processen med att få av jeansjävlarna var över så stapplade jag omtöcknat bort mot kassan.
- Vilken tur du har, idag får man med en väska på köpet, sa det yppiga lilla butiksbiträdet.
- Jaha, ja.
- Du får den rosa tjejväskan, eller den här svarta killväskan.

Jag tyckte att den rosa var finast, men förtryckt som jag är av det heteronormativa samhället så valde jag den svarta. Sedan gick vi till en annan butik där jag köpte några tröjor.
Mötte efteråt ett gäng förståndshandikappade människor som skrattade.
Lyckliga jävlar tänkte jag och begav mig hemåt.
Till skivorna och tryggheten.

Don´t go to sleep without me

Nej, gör inte det, gå inte till sängs utan mig. Jag vill verkligen inte att du gör det, men något säger mig att du gör det ändå. Det gör ont. Här och där. Jag ligger naken på golvet i tron om att din frånvaro förverkligar mig. Det har inte börjat bra. Inte bra. Inte bra. Siouxsie sjunger don´t be afraid med ljuv stämma. Jag kryper bort mot högtalarna, det är grus på golvet och jag funderar kort på vart fan allt grus kommer ifrån för gruset gör ont. Jag viskar till Siouxsie som bor i högtalarna att inte fan vågar jag vara rädd. Sedan reser jag på mig, sveper in mig i en filt och tänker att det här är ju för fan patetiskt. Vill du ge bort ditt hjärta och din kropp och allt det där andra till en annan, så visst, gör det, jag kan inte ändra på något. Men du är ju dum i huvet som väljer bort mig. Efter det så sätter jag mig på balkongen och tjuvröker inför mig själv och konstaterar återigen att det har varit en skitsommar. Jag har bara sett en igelkott, världens roligaste djur. Och den var död.

måndag, augusti 18, 2008

Summer´s almost gone

OS är överdjävligt tråkigt, skiten bör avvecklas anser jag. Tittade visserligen på damernas simhopp igår, det fick mig lite engagerad. Kan tänkas att damernas beachvolley framkallar samma reaktion. Men utöver det så är OS ytterst onödigt.

Det regnar ute och jag är ledig.
Jag är klar med Samhall.
Det är väldigt skönt, men samtidigt har jag just nu ganska tråkigt. Har en vision om att jag ska träna och uppdatera mig på kurslitteratur. Men om jag känner mig själv rätt så stannar det nog vid en vision.

Jag kanske skulle ta och bygga något. Har fått en väldigt god tro mig själv sedan jag lyckades lista ut hur lampan ska fästas på cykeln. Man ska liksom bara vrida på en mutter. Nu fick jag det att låta väldigt enkelt, men kan man något riktigt bra så blir det ju lätt. Kanske borde satsa på att bli en sån där inschjengör och när jag byggt något riktigt bra så får jag kanske Nobelpriset i något viktigt och får träffa Kungen och hans släptåg. Det vore något det, då skulle jag tala om för Kungen att hans grabb borde lägga av med motorsport eftersom det bara är kärringar som sysslar med sådant. Kungen skulle nog tycka bra om den upplysningen då jag antar att gubben är konservativ och tycker att pojkar ska syssla med pojksaker. Som exempelvis fotboll. Drottningen och jag skulle få en bra kontakt direkt och jag skulle omgående få tilltala henne Sillen och jag skulle säga åt henne att Tyskland är ett bra land och att hon inte behöver skämmas över sitt ursprung. För Tyskland stavas ju inte bara nazism, det finns fina berg, mustigt öl och goda korvar där också. Och tänk på musiken skulle jag säga och klappa Sillen uppmuntrande på axeln, tänk på att ni har DAF, Malaria!, Das Ich och Neubauten skulle jag säga och Sillen skulle säga aja, det är ju bra. Men sedan skulle Sillen börja yra om att Hitler fortfarande levde och bodde utanför Härnösand där han drev ett hundkollo och att hon fan skulle vilja spendera semestrarna där istället för på yachtjävel utanför St. Tropez. Och då skulle jag titta på Kungen som skulle himla med ögonen och genom dem liksom säga jaha, nu är fyllkärringen igång igen. Och då skulle jag...

Nu hamnade jag på fel spår, meningen var att jag skulle summera sommaren.
Och förutom Eurotrash 2008 och Way Out West har det varit en ganska trist sommar (Eurotrash 2008 var av alla tågluffningar den bästa).
Men utöver det så har inte hänt något speciellt, och när det inte händer något speciellt så drabbas jag av leda.
Det här har nog varit den tråkigaste sommaren sedan jag spenderade en vecka på Åland 1987.
Eller ja, så illa var det väl kanske inte den där veckan på Åland men vissa minnen gör att resan har en fadd eftersmak.
Jag jagade mycket entusiastiskt en fisk i vattenbrynet och lyckades av misstag springa in i ett elstängsel som gav mig en jävla kyss och när jag sedan skakandes sökte tröst hos mina föräldrar fick jag mig en hurring eftersom jag kunde ha förstört elstängslet. Ja, fy fan, jävla Åland. Aldrig mer.


Nu ska jag läsa en bok. Det känns nyttigare att glo i en bok än att glo på en tv eller en sådan här computerskärm. Hej då.


lördag, augusti 16, 2008

Do you love me?

Om jag säger att jag älskar dig så kanske du säger - Titta, där över åsen löper en hare så vackert. Den samlar nötter och sly till sitt gryt, matar sina barn med daggmask och kattungar. Inga bekymmer i världen, bara den aktar sig för motorvägen och räven. Jag vill vara den där haren! Tänk om du säger så och sedan börjar sparka i gruset. Jag tittar mot åsen, ser ingen hare. Du ljuger bara. Därför är jag tyst och blundar.

torsdag, augusti 14, 2008

Honey bee

Jag har tänkt mycket idag. Ganska mycket på nakna tjejer, hade snuskiga tankar varit en OS-gren så hade jag varit i Kina och överst på en prispall just nu. Men nu är det som det är och en medaljjävel har jag aldrig fått och kommer nog aldrig att få.
Jag har även tänkt mycket på getingar och kommit fram till att de helt har spelat ut sin roll i samhället. Getingar är inte bra till någonting utan orsakar bara oro och rädsla när de susar omkring som kamikazeplan bara för att jävlas. De betalar inte skatt och bidrar därmed inte med ett skit till samhället. Visserligen fixar de ju honung på något konstigt sätt och bidrar väl då indirekt till samhället förutsatt att honungsodlaren betalar skatt. Men det har jag svårt att tro att honungsodlare gör, det är nog ett jäkla bluffarsläkte det där. Honung borde avskaffas (men lite får finnas kvar så att björnarna kan äta, om det inte bara är en myt att björnar gillar honung). Nu finns det väl någon som hävdar att getingar visst är bra. Som fågelföda och hjälpreda angående blommornas förökning. Det är helt fel. Fåglar kan äta annat, det finns till exempel många ensamma människor som sätter ut talgbollar och dylikt. Och gällande blommornas förökning så... alltså jag vette fan hur det där funkar egentligen, men det är ju något som heter ståndare och pistiller som blommor har och getingarna drar med sig frön och då blir det fler blommor. Men i vilket fall som helst så är det nu år 2008 och jag är säker på att blommorna klarar allt det där själva. Evolution kallas det. Det var nog aktuellt med kombinationen blommor och getingar på Linnés tid, men inte nu när det finns Internet. Apropå Linné så gillade han nog getingar, den jävla gamle rasbiologen.
Jag vill inte att alla getingar ska dödas eller låsas in eller så, för det känns så jävla tyskt trettiotal. Vill egentligen bara att de ska veta att jag inte tycker om dem. Jag är faktiskt inte Jesus och kan därmed inte per automatik älska alla.
För ett tag sedan så missade Frankrike en medalj i något mästerskap i orientering på grund av att en löpare fått en allergisk reaktion efter ha blivit stucken av en geting. Nu har jag ju visserligen svårt för allergiker och anser att orientering är en sport för kärringar men jag kan nog ändå dra nytta av det där. Fransmännen lär ju sörja sin missade medalj och om jag då drar igång en kampanj mot getingar inför nästa franska presidentval och samarbetar med Ségolène Royal (jag tar för givet att hon ställer upp i nästa val) så kommer mitt liv bli bra. Efter ett tag så fattar vi tycke för varandra och jag flyttar in i hennes slott. Ségolène bor nog i ett slott.


Ségolène et Wayne le romantice le futuric?

tisdag, augusti 12, 2008

Sick as fuck

Det verkar ha varit stora gräsklippardagen idag. Utanför Samhall klipptes det gräs, av personal från Samhall. - Gräset är verkligen grönt i år, sa gräsklipparmannen från Samhall. - Ja det är det verkligen, sa jag och tänkte att gräset ser väl ut som tidigare år. När jag cyklade hem noterade jag att det klipptes gräs på många andra ställen. Jag är inte allergisk mot gräs. Jag är inte allergisk mot någonting, har aldrig förstått vitsen med det där. Att gå runt och akta sig för pollen, nötter, pälsdjur, laktos och tomtar och troll hela dagarna verkar jobbigt. Och inte speciellt bra för imagen heller. För lite mesigt är det ju och det kan nog allergikerna själva skriva under på antar jag.

Men även om jag är tuff och alltså inte allergisk så känner jag mig idag lite hängig. Jag fryser och är trött och det kliar på kroppen. Jag har även ett utslag på låret så jag fruktar att jag fått bältros. Men ändå inte, för det hade jag när jag var 11 år. Det är lite unikt eftersom det tydligen oftast drabbar människor över 50. Jag fick i alla fall utslag runt ögonen och doktorn började yra om ögonherpes. Efteråt när jag och far satt i bilen på parkeringen utanför sjukhuset så tittade han strängt på mig och sa - Du har väl för fan inte varit på nån skabbig tjej? Blodröd i ansiktet med blicken i knät viskade jag nej. Senare så visade det sig alltså att jag fått bältros och min far kunde andas ut över att hans elvaårige son inte var villakvarterets luder.
Så bältros avskriver jag egentligen, been there done that.

Men apropå skabbiga tjejer så kanske jag inte skulle ha avfärdat Malins kommentar som ett skämt när hon för några helger sedan bad mig bestiga “vårtsvinet”. Skön och avspänd tjej tänkte jag då men nu befarar jag att hon gav mig syfilis. Vet inte riktigt hur syfilis artar sig men det borde förklara utslaget på låret. Kanske borde ringa och låta henne förklara ett och annat. Eller hennes kille, men jag tror att han är bra på kampsport så det kanske är lika bra att lämna honom utanför det här. Att vara invalid med syfilis stärker nog inte mina aktier i jakten på en söt och snäll tjej.

Eller så har jag fått löss eftersom det kliar på kroppen. Och lössen har krupit in i kroppen på mig genom huden, därav min hängighet. Med EU fick vi inte bara galna kor och belgiska blåtjurar, utan även superlöss som äter sig in i benmärgen. Obehagligt.

Ett alternativ kan ju också vara att jag är på väg att bli förkyld och att utslaget på låret bara är en finne. Men oavsett åkomma så är det jävligt synd om mig och nu ska jag gå till sängs.
Kanske är det, det sista jag gör.
Kanske vaknar jag och är död imorgon.
I så fall lämnar jag efter mig 3 åjro.
De ligger i köksfönstret.
God natt.

måndag, augusti 11, 2008

In the flat field

När jag i vaknade i Hotty och Hårbollens lägenhet i fredags så var jag ensam. Låg på soffan ett tag och tittade på tv. Sandra Dahlberg leder tydligen ett barnprogram. Snacka om att ge kottarna en värdelös start på livet tänkte jag och stängde surt av eländet. Klädde mig och gick upp istället, tog på mig ett linne och ett par träningsbyxor (och nej för fan, det är inget jag visar mig offentligt i) och när jag såg mig själv i spegeln insåg jag att det endast var en tribaltatuering på halsen som fattades för att jag skulle se kriminell ut där jag knallade omkring i en lägenhet som jag inte bor i. Kunde inte riktigt bestämma mig för om jag tillhörde maffian och var på flykt eller om jag var en självständig amfetaminpundare som gillade att spöa flickvänner och nyss hade muckat och behövde ett ställe att slagga på ett tag. I vilket fall som helst blev jag mer och mer nojig när jag stod och smög vid fönstren och insåg att alla jävlar var ute efter mig. Säpo låg i buskarna och alkisen utanför kinakrogen väntade bara på att jag skulle lämna lägenheten så att han kunde snitta upp buken på mig som en hälsning från grabbarna på kåken, det hade han väl fått en flaska Rosita för den jävla fittan och jag funderade på om jag skulle springa ut och ta den jäveln först, men jag avbröts av ljudet från en polishelikopter. Jag började hyperventilera och förstod att allt var över. Sedan förstod jag visserligen att det var mobilen som ringde (och nej för fan, jag har inte ljudet av en polishelikopter som ringsignal). Det var Hårbollen och han sa att han var på väg hem, och jag tänkte att jag var tvungen att skärpa till mig och att det var skönt att han kom så att jag slapp gå runt och vara kriminell.

Han kom hem vid lunchtid och vi åkte då omgående till bolaget.
Det var skönt, dagdrickande är skönt. Sedan satt vi på balkongen och drack öl och lyssnade på musik och pratade om väldigt viktiga saker. Och det var väl i ungefär i den vevan som hela helgen i stort började på att bli lite vag. Men jag var med i matchen när jag såg The Sonics, och jag var med i matchen när jag såg Grinderman. Och det var ju ändå helgens huvudmål så jag är nöjd. Sigur Ros blev det inte så mycket med... men va fan, två av tre är inte dåligt.

Jag antar att du som läser det här inte börjar skrika om att pressarna ska stoppas eller sätter kaffet i halsen nu men... men hon den där tjejen som jag planerade att träffa, hon med bra musiksmak och en stuga vid havet... tja, hon dök aldrig upp.
Och det känns ju lite trist. Jag fick förvisso några kramar av diverse kvinnliga bekanta, men jag uppfattade aldrig att det fanns några ömsesidiga känslor där. Jag ska därför säga upp all kontakt med mina kvinnliga bekanta framöver.
Det närmsta jag kom lite kärlek var när jag gned handen mot en tjejs rumpa på Grinderman-konserten. Sedan såg jag att hon var runt 16 år, och då gned jag lite mer.
Vafan, det var ju trångt och någonstans måste man ju ha händerna.

onsdag, augusti 06, 2008

Sweetheart come

Oj oj oj, det var spännande på Samhall idag. Strömavbrott, tydligen nån jävla huvudsäkring som hade brunnit. Ingenting fungerade och allt var svart. Skönt med drama i vardagen, jobbar man på Samhall så slipper man åka till K2 för att få lite äventyr. Kuben kom rullandes - Vilken katastrof alltså”. Katastrof för företaget kanske, tänkte jag, men det innebar ju en paus och cigaretter så jag klagade inte. Sedan kom det nån elektriker och började undersöka elskåpet och Kuben kom rullandes igen “ - Herregud, jag har aldrig sett en elektriker se så skrämd ut som när han såg kabeln som var bränd. Ja jäklar alltså” . Själv har jag aldrig reflekterat över elektrikers ansiktsuttryck när de arbetar, inte hur de ser ut på fritiden heller för den delen, jag känner ingen elektriker, så jag kunde inte replikera med något. Kuben rullade vidare och skrockade för själv. Det var en stor dag för Kuben. Han kände sig nog viktig och duktig som med sin ficklampa informerade oss andra. Jag gick ut och kedjerökte lite och det tog inte lång tid innan jag började tänka på barnförbjudna saker om Lollis. Ett snabbt nummer på golvet mellan hyllorna i dunklet hade inte varit dumt. Men sedan hörde jag hennes röst och det lilla uns av kåthet som fanns inom mig försvann direkt. Att höra hennes röst kan ibland vara som att bli huggen med en kniv i örat. Obehagligt med andra ord. Efter en timme hade jag tröttnat på att röka och inte göra något så jag gick till chefen och krävde att vi skulle stänga eftersom personalens ögon kunde ta illa av allt mörker och det skulle inte facket gilla och det bästa vore om vi fick gå hem eller till bolaget. Det tyckte inte chefen, “ - Strömmen är nog snart tillbaka” sa han. Som självutnämnd fackrepresentant kände jag mig som 2000-talets Lech Walesa och ville trots nederlaget kräva mer “ - Får vi inte gå hem så kräver jag, och arbetarna står bakom mig, att du ordnar ett fritt Palestina!”. Chefen gick iväg utan att svara. Jag gick ut mot lagret för att verkligen försäkra mig om stödet angående Palestina, men det var ingen som lyssnade. Visserligen orutinerat av mig att försöka föra viktiga frågor dagen efter Allsång på Skansen. Jag knallade till chefen igen och efter cirka en halvtimme när det kändes som att Palestinafrågan var nära en lösning kom strömmen tillbaka och allt återgick till det normala. Ironiskt nog så medförde det elektriska ljuset ett jävla mörker.


Nog om Samhall.


Imorgon åker jag till Göteborg. Det ska bli ganska kul. Way Out West är det som gäller. Förra året bestämde jag mig för att sluta gå på festivaler eller konserter eftersom jag bara orkade med att se CocoRosie ordentligt. Några låtar in på Primal Scream-konserten tröttnade jag eftersom det regnade och jag var trött och musik gör sig bäst hemma tänkte jag. Samtidigt var bakslaget med Helena-Med-Lökarna trist. Ett klassiskt fyllebuskligg hade varit planerat i månader men hon dök inte upp och skyllde på legionärssjukan eller på att hon hade lingon i tratten, jag minns inte riktigt, men jag minns att det var något påhitt som inte finns i verkligheten. Nu i efterhand är det som stör mig mest att jag missade Lady Sovereign (det finns en låt att lyssna på nedan).
I år har jag endast biljett till fredagen, vilket irriterar mig eftersom jag missar Kelis och Neil Young på lördagen. Kelis och jag hade nog funkat bra backstage. Mina vänner har biljett till lördagen och då får jag rå om mig själv. Men det gör inget för jag har en plan.
Planen går ut på att träffa en snygg tjej. Vi möts nog av slump, lite skönt otvunget sådär, på The Sonics. Jag kanske får hennes armbåge mellan ögonen vilket gör ont och det första mötet kan ju då verkligen bli något som vi skojar om på parmiddagar om tio år. Efter The Sonics går vi nog till ölområdet där vi lär känna varandra lite bättre. Hon är ju förstås vettig och säger att hon aldrig skulle ha på sig en keps eller nån sån skit. Efter ölandet så kollar vi på Grinderman tillsammans, hon gillar ju också Nick Cave (men jag har sett honom live fler gånger än henne, det är viktigt, men hon såg nog Tindersticks live nu i våras och det gjorde ju inte jag så det blir ändå jämlikt i slutändan). Sedan går vi och tittar på Sigur Ros (jag ska tydligen se väldigt många band) och där börjar det hetta till mellan oss eftersom det är kallt och sent och regnigt och blåsigt så därför värmer vi varandra. Vi pussas lite lätt, men inget hångel på offentlig plats för vi är ju inga hormonstinna tonåringar och jag är inte så full så att jag är odräglig. Efter Sigur Ros är det nog slut och hon undrar då lite generat (hon är väldigt söt när hon blir generad) om jag vill följa med henne hem men då säger jag att det är bättre om vi skyndar långsamt för det är ju bättre än att vi ska vakna upp bakfulla dagen efter och känna oss som två smutsiga luder. Och det håller hon ju med om såklart. Så vi bestämmer att vi ska mötas på lördagen för att ha picknick istället. Och det gör vi och picknick har vi vid havet med vin och nån räka eller två och solen skiner men vi värmer ändå varandra, det är ju så lätt att bli förkyld resonerar vi och sedan följer jag med henne hem. Hon är ju runt 25 år men bor ändå i en liten stuga på klipporna vid havet och det tycker ju jag är fantastiskt bra och i stugan finns en öppen spis och en hund som är på riktigt men den är snäll så man behöver inte gå ut med den när det är dåligt väder och i stugan så finns det en radio och vi bestämmer att vi i fortsättningen ska ligga och lyssna på P3 Soul tillsammans varje söndagskväll och tycka om varandra. När vi bestämt det där så älskar för nu har vi ändå känt varandra i över ett dygn och då tycker vi att det är ok att göra det utan att bli stämplade som öststatsfnask.


Såja, det är min plan. Det lutar alltså åt att jag hänger ensam på Andra Långgatan på lördag. Men det är inte fy skam, för där finns det porr, skivor och billiga ölsjapp. Och det är ju allt en man med höga krav på livet kan önska sig.

Hej då.

måndag, augusti 04, 2008

Going down to die

Nu är resan till Afrika som sker i november bokad. Jag är givetvis redan mycket nervös och rädd för alla djur som finns där. Eller ja, djur och djur, jag menar insekter och kryp och skit. Riktiga djur har jag inget emot. De riktiga djuren ska bli kul. Jag ska nog bli djurskötare när jag blir stor. Djurskötare eller brandman. Eller kanske dokusåpakändis. Vi får se.
Men som sagt, krypen skrämmer mig som fan redan nu. Är också lite nervös för att göra bort mig om jag träffar några massajer. De hoppar ju så bra de där, och då kanske de vill att jag ska vara med och hoppa. Och då måste jag tacka nej och säga “No, I can´t jump” och då kanske massajerna tycker att jag är en otacksam jävel som inte vill vara med och då måste jag förklara att jag har en knäskada efter den där innebandymatchen på elitnivå, men de kanske inte vet vad innebandy är så då måste jag förklara “It´s a sport in Sweden and it´s mostly for weak boys and homosexual girls, like Pia Sundhage you know. But she played soccer and she is in America now”. Men de kanske fortfarande inte förstår vad innebandy är och då får jag ta en pinne och en sten och riva av några vassa finter för att visa, och kanske jag avslutar med ett rappt och hårt skott för att visa hur det går till när man gör mål och då kanske jag råkar träffar massajhövdingen på smalbenet och då blir det väl förstås ett jävla liv och förmodligen slutar det med att jag får springa fort som fan ut på savannen och när jag hunnit tre och en halv meter får jag ett spjut genom bröstkorgen.
Det är minst sagt med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot den här resan. Det är väl inte helt omöjligt att det blir det sista jag gör i livet. Min sömn kommer nog vara lite orolig de kommande månaderna. God natt.

söndag, augusti 03, 2008

We´re going to be friends

Det är söndag, och en repris passar bra idag.


Det är en speciell känsla av vanmakt som infinner i kön på Konsum om söndagskvällarna när vi står där, vi ungkarlar.
De rakryggade, vackra och lyckliga handlar på fredagarna och då står väl vi och trycker i kön på bolaget om vi inte redan däckat nakna på hallgolvet i fosterställning.
Men på söndagarna precis innan stängning vågar vi oss dit. Vi står skamset på led med fläckar på byxorna som knappast någon kvinna varit med att framkalla.
I våra korgar finns inte många varor, på sin höjd tre. Den som har fler blir utstirrad och får i tystnad sin dom. Korgarna innehåller i regel en fryst portionsrätt, snus och en kvällstidning. Eller folköl och en falukorvsring. Ibland kanske någon slår på stort och köper färska grönsaker. Personen ifråga får då blickar som säger ”Och vem fan tror du att du är din jävla kärring?”
Men självklart påpekas det inte högt, vi måste hålla ihop även om vi inte känner varandra. Sportspegeln och en ynklig varukorg binder oss samman. Romantiska komedier är för de andra.
De rakryggade, vackra och lyckliga.
Ibland när vi står där försöker jag räta på ryggen, även om det gör förbannat ont.
Men när jag tagit det steget så slänger jag ned tamponger och skvallertidningar i min korg. Som får de andra att tro att det just i min soffa faktiskt ligger någon som fäller hår och gnyr om Top Model och Grey´s Anatomy och fan vet vad. Jag vet inte om de andra går på min bluff.
Men jag vet att jag har en helvetes massa tamponger hemma.