måndag, maj 09, 2011

Fear no darkness, promised child

Jag blev semifarbror idag, att jag bara är semi beror väl mest på att det inte finns några blodsband inblandade men jag resonerar som så att det är bättre att det lilla kärleksbarnet har en halv farbror än ingen alls.

Det blev en flicka, en väldigt fin sådan, säkert mycket finare än alla andras barn, och det är ju bra för då kan jag få kalla henne Fanta utan att det blir något jidder om ”otydliga könsroller” eller nåt. Det där namnet har suttit fast i döskallen sedan jag och Soda satt i Berlin 2007 och gafflade om det på tungfyllan.

Eftersom jag är en sån fin människa blev jag inbjuden till Södersjukhuset för att titta på Fanta. Det var roligt, mest för att jag fick en exklusiv förhandsvisning innan alla andra utomstående.

Förhandsvisningen var förmodligen mycket bättre än de där filmpremiärerna där man får stå och gnida sig mot Jussi Tola från Rederiet på en solkig och besudlad heltäckningsmatta innan Göta Kanal 4 börjar som jag ändå aldrig blir bjuden på.

Eftersom jag var nykter höll jag naturligtvis inte i henne, det får bli om några veckor efter två öl så att jag är följsam i kroppen. Men jag petade på det lilla livet. Väldigt små händer, såg precis ut som riktiga händer fast mycket mindre. Och så väldigt lena också!

Nu vet jag att det är fult att lägga skuld på oskyldiga barn men man kan ju inte beskylla jäntungen för att ha utfört ett hederligt dagsverke i hela sitt liv med de där händerna.

Men det hinner vi med, Fanta och farbror Wayne, gå i skogen och leta djur och göra dagsverken och äta korv med bröd och dricka mjölk och få starka ben och lyssna på vinylskivor och akta oss för Karius och Baktus och allt annat man gör, det ska vi göra.

4 kommentarer:

Håkan sa...

Fanta blir ett bra namn. Det hette Kunta Kintes tjej i Rötter, om jag inte minns fel.

A-M sa...

Vad fint skrivet.
Fanns en häst i stallet som hette Fanta när jag växte upp.

Bogey sa...

Du som är så lik Jesus kan ju bli fadder till det lilla flickebarnet.

Wikipedia: "En fadder, gudfar eller gudmor förekommer inom barndöpande kristna kyrkor. Faddrar förekommer dock även vid dop av vuxna i sådana kyrkor. Faddern är en person som tar på sig uppgiften att vara dopvittne, åtar sig ett särskilt ansvar som förebedjare och kristet föredöme och vägledare för den som döps. Vid själva dopakten kan faddern ibland delta i textläsning och böner. Om det är ett barn som döps, kan faddern ibland bära barnet."

Wayne sa...

Håkan: Det stämmer väldigt bra det!

A-M: Tack ska du ha.

Gubbjäveln: Det är fint att du börjar förstå likheterna mellan mig och Jesus.