A cowboy's work is never done

Sådär ja. Inne i det kvalificerade arbetslivet. Akademisk bakgrund, så jävla smart, så jävla intlektäll.
Fuck off Samhall, fuck off idiotin.

Eller? Frågan är vad som är bäst?

Att sitta bland matsmaskande typer och höra sinnesslöa samtal om hur bra gårdagens avsnitt av Farmen var och om oron för att hela Sverige ska dö i en bilolycka eftersom det faktiskt stod så på en kvällstidningslöpsedel och det återkommande veckoskämtet på fredagar om hur mycket Mongo ska äta och dricka under helgen ”HA, HA, HAR NI HÖRT ATT MONGO SKA UT OCH SUPA IGEN, GUD SÅ JÄVLA ROLIGT!!” och det skrattas och det slås på knän och fan och hans skrevande moster och lite tjat om blattejävlar hit och dit.

Eller att sitta på möten med människor med kvastskaft uppkörda i brungrottorna och allt är så välordnat och fint fast man vet att allt bara är en yta och att de där semivänliga leendena och mentala kindpussarna lika gärna kunde bytas ut mot sylvassa huggtänder och det vore egentligen ärligare om vi alla bara kunde få använda våra vässade gaddar och hugga av varandra på mitten och stänka slaggprodukter i bröstkorgarna men istället låter vi den psykiska kylan distansera oss till samtal om nån chic jävla ekologisk butik på Södermalm och lika bra är väl det för inte fan vill någon bry sig om någon annan.

Fan vet.

Nu ska jag jobba lite och sedan läsa feministisk teori (jävla kärringpåhitt, fattar inte varför jag som vit man ska behöva lära mig om minoritetsgrupper och kön och makt) och efter det ska jag fundera en stund på varför jag inte bara kan få jobba som tigerungeskötare och lyssna på Einstürzende Neubauten resten av livet.