onsdag, september 01, 2010

Cherry blossom

Mitt nya liv som Blossom Tainton började inte helt oväntat med att jag vaknade. Det var runt 07.30. Sen låg jag i sängen och var fräsch och ljuv och sund en stund.

Efter det åt jag en frukost som bestod av två mörka brödskivor med keso och paprika. Och ett ägg till det. Jättehärligt. Jättegott.

Vid tiotiden sopade jag i mig två stora koppar kaffe. Svart såklart, annars får det vara. Anledningen till det var att det skulle pluggas och jag tänkte att det kunde vara klokt att klarna till i huvudet.

Så där satt jag sen speedad som fan och med skakande kropp och försökte trycka in vuxenengelska om EU och neofunktionalism och annan jävla skit.

Efter tre timmar hade jag ont i rygg och hjärna och ögon och mage. Till lunch lagades det lax med sallat som tillhygge. Sallaten bestod av en skivad tomat och lite gurka och lite lök.

Efter några timmar med ytterligare läsning konstaterade jag att förmodligen även Blossom Tainton vilar ibland. Så jag vilade.

Efter det klädde jag på mig fräscha sportkläder och gick till skogs med powerwalksteg. Jag hade naturligtvis inte keps på mig. Folk med keps borde ha smörj, oavsett kön.

Så jag gick och gick och gick och tänkte att nu har jag säkert gått i minst 45 minuter, ty skogen började bli dunkel.

Jag hade gått i tio minuter. Det där får jag försvara med att jag gick fort som fan.

Skogen tycktes större och tätare och jag började fundera på allt det där som jag lärde mig när jag inte var med i scouterna eller blev lurad in i en dunge av Skogsmulle med lovord om godis och hockeybilder. Man ska krama träd om det blir kallt och myrstackarna ska ligga i nåt väderstreck om träden så att man hittar rätt. Men ingen vettig människa har koll på väderstreck så det skiter sig liksom ändå.

Går man vilse är det bara att lägga sig ner och hoppas på att en björnjävel kommer och ruvar en. Eller så kommer liemannen. Det är nog oftast femtiofemtio det där.

Men eftersom jag är tuff fortsatte jag att gå i ytterligare tio minuter. Sen sprang jag med mycket tung andning tillbaka till civilisationen, lite lätt uppjagad eftersom jag helt naturligt började tänka på hur stora spindlar det finns bland barr och bär.

Löpningen tog tio minuter. Med totalt en halvtimme i skogen kändes det inte riktigt som om Blossom hade varit nöjd. Så jag strök omkring längs med golfbanan i en timme för att kompensera.

Jag gav fan i att stretcha och sen duschade jag. Sen åt jag advokado med keso och har nog gått ner tre kilo.

Och nu ska jag sova.

3 kommentarer:

B sa...

Exakt så funkar mitt liv. Går ut hårt med någon powerwalktanke som övergår i skräck över allt otäckt som finns i skogen. Tar max 4 promenader så är jag botad och hamnar i soffan igen. Hoppas att du är uthålligare än jag. Lycka till!

Wayne sa...

Känner igen det där. Nu har jag i alla fall varit ute två gånger.

Niklas sa...

Att ens ta sig ut i spåret är stort! Att sen springa vidare i stoa mörka skogen är ju bestialiskt (vet inte om det ordet finns men det är vad det är)

Hoppas du vinner tävlingen!