onsdag, september 14, 2011

Shake appeal

Jag var på ett gym idag. Eftersom jag inte vistats i en sådan miljö på ett par tre fem år fick jag börja med att registrera mig. Jag fick fylla i ett formulär och sånt där. När jag lämnade tillbaka det ifyllda formuläret till den högst alldagliga tjejen i receptionen skämdes jag lite över min för tillfället bedrövliga handstil.

Skammen över att skriva som en berusad sjuåring gjorde mig mycket varm och jag var tvungen att osmidigt hasa mig ur min nyinköpta Skärgårdsdoktortröja. Jag försökte ändå ge ett världsvant intryck och telepatiskt signalera att coola tunnhåriga killar skriver som skräp.

- Då kan du ta och lägga ditt vänstra pekfinger här så att vi får ditt fingeravtryck, sa hon.

Det var ungefär där någonstans som det låste sig. Jag stod stilla och tittade på mina händer i kanske tre sekunder vilket i sammanhanget är ganska lång tid. Hon måste ha märkt av mitt lätt efterblivna tillstånd och återupprepade vad hon sagt.

- Jaja, förlåt, sa jag och lade mycket bestämt dit mitt vänstra pekfinger.

Hon tittade på mig och jag tittade tillbaka och tänkte men sätt igång och gör det du ska.

- Alltså, ditt vänstra pekfinger. Vänstra!

Där stod jag tydligen med högra pekfingret och spelade ball och världsvan. Jag ursäktade mig återigen och lade istället dit mitt vänstra pekfinger.

- Men pekfingret! Det där är ringfingret, sa hon och började gestikulera och verkade liksom vilja bända rätt allting.

Jag tyckte inte att hon var speciellt pedagogisk och ville börja förklara att jag faktiskt kan skilja på höger och vänster hand för vänster är den handen som man numera skriver imbecillt och tycker om sig själv med och höger är den man kastar liten boll eller sopar till någon med och att jag faktiskt vet vilket som är ringfingret för jag har faktiskt blivit vuxen och då måste man börja kolla efter ringar och skit på fingrarna hos tjejerna även om det fanns de där förr på gymnasiet som hunnit avverka tre ringar innan lucia i åk 2.

Men det sa jag aldrig.

Efter jävligt mycket om och förbannat men lyckades jag i alla fall få rätt finger på rätt plats men eftersom jag lider ett självdiagnostiserat förstadium till Parkinson skakade jag så mycket ändå så det blev inget fingeravtryck.

Sedan fick jag gå och träna och jag blev jättestark [jätte stark].

Nu orkar jag inte tänka mer på höger och vänster för då blir jag så varm om kinderna. Istället lyssnar vi på en jävligt bra låt. Hej då.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Bara en liten försynt fråga: "den högst alldagliga tjejen"- eeh, liksom? Vad har utseendet med nånting att göra?
Ing-Marie

Erica sa...

Haha! Du är underbar!

Anonym sa...

Äntligen, som jag väntat :) Du är grym dino! Love T

Bogey sa...

Jag har en teori om det där med fingeravtryck. De om går på gym använder ofta anabola stereoider. Av anabola stereoider blir man dum i huvudet. Norrmannen Breivik använde anabola. Say no more.

Därför måste SÄPO hålla koll på alla som går på gym. Wayne du är härmed registrerad som potentiell terrorist.

Sedan kan man ju undra om du tog ut dig så gruvligt på den där gymsejouren så att du inte orkar blogga.

Z sa...

Ing-Marie: Utseendet har att göra med mycket här i världen. T.ex i den här situationen så var det beskrivande, så att vi läsare får en bild av hur hon såg ut. Du vet, som i böcker brukar dom skriva att ett hus är blått eller en bil är rostig så att vi får en bild av hur det ser ut i våra huvuden. Eller?

Anonym sa...

Död eller levande?

Till dig, om du vill sa...

HAAAA!!! ROLIGT!

Välkommen tillbaka, kanske har du varit tillbaka länge, vem vet, jag har väl för helvete inte tid att kolla upp det hela tiden.

Jag vill gärna höra mer om besök på gym. Som äckligt redig och frekvent gymbesökare så bereder det mig mycket lycka att läsa om mindre erfarna klantskallar. Helst om de, som jag, helt JÄVLA verkningslöst gör det för att bli av med fetto-fladder.

Lena sa...

Nu får du fan uppdatera, saknar dina inlägg.
Skärpning!!
*ritar ett hjärta i luften*