Jag blev less idag. Därför sadlade jag om och blev serietecknare. Det är jävligt lätt, går på fem minuter och sen är det bara att luta sig bakåt på pallen och skicka saltade fakturor till debattsidorna på DN, NY Times och Le Monde.
Tada!
Eftersom det här är en användarvänlig blogg tänker jag nu förklara för er som kanske inte ser så bra vad min teckning föreställer.
Två personer befinner sig på konferens (vilket inte kanske även för människor som inte behöver glasögon är överdrivet uppenbart). Personen till vänster frågar personen till höger vad den gör. Nätvärkar svarar personen till höger som har ett nät över sig.
Nätvärk med ä svarar alltså personen eftersom det här kravet på ett ständigt nätverkande börjar göra ont, det gör så ont att handen på personen i nätet har börjat blöda. Det bara sprutar.
För det är ju så, man ska gå runt och socialisera och mingla och knyta kontakter och berätta att man jobbar med ekonomi på ABB för nån jävla IT-tekniker från Volvo och sedan kommer nåt fån från Vero Moda som undrar vad man tyckt om konferensen och man mumlar jo bra och då frågar dumfan VAD det var som var bra och då vill man bara sopa till människan men istället ska det addas på Facebook i realtid som ett bevis på att allt går bra i livet och något att visa för framtida arbetsgivare.
Svunnen är den tid då man fick stå för sig själv på en kursgård och häva i sig nio öl och lite gin och lyssna på sin egen musik i hörlurar och på sin höjd nätverka genom att bli upphånglad i brygga av någon från det egna lönekontoret i korridoren.
Så är det. Jag ser själv mina teckningar som bitande svidande samhällskritik samtidigt som det är ett nyanserat inslag i kulturdebatten.
3 kommentarer:
Du ritar jete fint men bok steverna är tyvär fula.
Men du har skrivit nätvärkär. Det är ju fel.
Kemi o Anonym: Men det är ju det som är en del av samhällskritiken! Det är ju punken i det hela. Fast okej, jag borde ha förklarat det.
Skicka en kommentar