Don't fight it, feel it

Jag är misslynt. Vad det beror på stannar mellan mig och Gud. Helst skulle jag inte vilja blanda in Gud överhuvudtaget men hen är ju påstridig som en jävla igel och ska alltid lägga sig i.

Jag brukar för övrigt dela in människor i två kategorier. De som har en sten i skon, stannar upp och skakar ut den och fortsätter. Och de som har en sten i skon, fortsätter att gå utan att göra något åt det och surar istället över att det gör jävligt ont.

Själv tillhör jag den sistnämnda kategorin. Det försökte jag göra något åt förut, I want change Mr. Obama, genom att muntra upp mig själv med den där leken där man byter ut ett ord i en filmtitel till något fult. Till exempel Ett päron till fitta firar jul.

Eftersom jag har fyllt 30 och därför mognat använde jag inga fula ord, det är så barnsligt, utan körde med mitt namn istället. Men då kom jag bara på en film. Att muttra Sällskapswayne i tio minuter var inte så himla roligt egentligen.

Så, vad har vi lärt oss av detta då? Jo att man inte ska försöka så jävla mycket. Typ.

Nu måste jag jobba. Mycket att göra och litet att tjäna, ack ve, ack ve. Men först lyssnar vi på Allan igen.