All cats are grey

När jag befinner mig i trånga (inte trängda) situationer, som att stå på en packad tunnelbanevagn eller en krog med massa löst folk som ska se ett meningslöst coverband, då brukar jag nynna på låten nedan samtidigt som jag andas och tittar mot skyn eller taket.

Varför vet jag inte riktigt, kanske mest för att jag är så himla härlig och speciell, och det var först igår som jag fick reda på att det är Memory ur Cats (musikalen, inte glädjetidningen) som jag gnolat på i många år.

Jag såg visserligen Cats i Laaandöööön på 90-talet, men det borde inte vara därför som den bor i mitt huvud. Kanske ska ringa TV4 Plus så att de kan skicka hit ett medium eller den svettige kockjäveln för att undersöka saken.

Men ändå inte ty jag hatar TV4 av hela mitt hjärta.

Kvinnan som sjunger är för mig okänd, säkerligen känd i musikalsammanhang, men jag skulle kunna klappa henne på bakstjärten utan att behöva tänka till två gånger.

Det var dagens självhjälpstips. Nu ska jag fortsätta vara bakfull och en allmänt jävla dålig människa. Skit ska skit ha, glöm inte det. Kuken.