Will the summer make good for all of our sins?

Nu är det sommar. Det är roligt ungefär till midsommar. Men det vet ni ju.

Vet ni hur många nakna tjejer det finns på internet förresten? Kanske inte, men det vet jag och det är jätte många*

* Alla ord som inleds med prefixet (Heter det prefix? Jag vet inte ens vad ett substantiv är på rak arm. Men ett verb sätter man att framför, det vet jag) jätte ska alltid särskrivas.

Nåväl.

Jag tänker ta sommarlov från den här sidan nu. Det behöver man ibland. Man måste få hitta sig själv och göra en inre resa. Eller bara gå på toaletten.

Kanske har jag sommarlov i två timmar, tre dagar, fyra veckor, fem månader eller hundra år.

Törnrosa hade sommarlov i hundra år hon. Fan va bra hon hade det egentligen, borde tacka den där onda feen för mycket. Bara ligga och löka i hundra år, bli väckt av en prinsjävel genom ett snabbt fittgrepp till upptrissade bostadspriser och sälja av tornhelvetet och flytta till Monaco och äta lobster och gå på casino och åka snabb röd bil och leva lyckligt i alla sina dagar och snipp snapp snut så var monarkin ett vackert slut.

Under sommarlovet kan ni hitta mig på Twitter, klubben för inbördes beundran där man bara behöver häva ur sig lite skit och sen är det lördag hela veckan. En jävla idioti det där också.

Hej då på ett tag.

Life without a net

Jag blev less idag. Därför sadlade jag om och blev serietecknare. Det är jävligt lätt, går på fem minuter och sen är det bara att luta sig bakåt på pallen och skicka saltade fakturor till debattsidorna på DN, NY Times och Le Monde.

Tada!

Eftersom det här är en användarvänlig blogg tänker jag nu förklara för er som kanske inte ser så bra vad min teckning föreställer.

Två personer befinner sig på konferens (vilket inte kanske även för människor som inte behöver glasögon är överdrivet uppenbart). Personen till vänster frågar personen till höger vad den gör. Nätvärkar svarar personen till höger som har ett nät över sig.

Nätvärk med ä svarar alltså personen eftersom det här kravet på ett ständigt nätverkande börjar göra ont, det gör så ont att handen på personen i nätet har börjat blöda. Det bara sprutar.

För det är ju så, man ska gå runt och socialisera och mingla och knyta kontakter och berätta att man jobbar med ekonomi på ABB för nån jävla IT-tekniker från Volvo och sedan kommer nåt fån från Vero Moda som undrar vad man tyckt om konferensen och man mumlar jo bra och då frågar dumfan VAD det var som var bra och då vill man bara sopa till människan men istället ska det addas på Facebook i realtid som ett bevis på att allt går bra i livet och något att visa för framtida arbetsgivare.

Svunnen är den tid då man fick stå för sig själv på en kursgård och häva i sig nio öl och lite gin och lyssna på sin egen musik i hörlurar och på sin höjd nätverka genom att bli upphånglad i brygga av någon från det egna lönekontoret i korridoren.

Så är det. Jag ser själv mina teckningar som bitande svidande samhällskritik samtidigt som det är ett nyanserat inslag i kulturdebatten.

To Germany with love

Om ungefär precis en månad, exakt 30 dagar fast ändå inte, åker jag till Tyskland på semester. Avundsjuka människor i min närhet säger – Jaha, men va roligt, där har du ju aldrig varit tidigare.

Nu är det faktiskt så att jag ska till Bayern och där har jag bara varit en gång förut och då var jag lite för glad i hatten.

Så nu åker jag dit för att göra rätt för mig. Jag ska vandra omkring med min kappsäck och mina dikter som innehåller stor poesi och söka jobb från dag till dag och trampa mitt eget vin och så.

Nu ljög jag ganska mycket. Jag har inga dikter, förutom den om kuken och fittan som spela boll där kuken vann med elva mot noll förstås, men det är väl mer en ramsa och dessutom är den inte min.

Söka jobb ska jag inte göra eftersom jag faktiskt har semester. Och utöver att jag har semester misstänker jag även att jag har begynnande fotsvamp och då är det nog ingen vidare god idé att trampa sitt eget vin.

Ingen kappsäck har jag heller. Jag har bara mig själv så därför tar jag bara med mig själv helt enkelt. Jävligt lätt och smidigt.

Jag börjar i Nürnberg. Där finns det tydligen över 3000 företag som är av hantverkskaraktär. Det skiter jag ungefär ganska fullständigt i. Det som känns mer intressant är ju stadens historik med rättegångarna efter WW2. Och att det finns en korv som heter Nürnberger som ska vara något extra.

En julmarknad som jag inte hinner stanna på.

Efter det åker jag till Bamberg. Där bor det ungefär 70 000 olika människor, och på det finns det åtta bryggerier. Rauchbier är byns specialitet, rököl alltså. Enligt Fasching smakar rauchbier skit, men har man Pripps Blå 7,2% som favorit blir det kanske så. En del av Bamberg finns med på UNESCO:s världsarvslista. Det är roligt för Bamberg.

Ett jättegammalt rathaus i Bamberg.

Sedan åker jag till Würzburg och där vet jag inte hur många som bor men det gör inte så mycket. Jag vet däremot att det pågår en volksfest (låter mycket bättre än en svensk folkfest med Arvingarna på scen det) som avslutas dagen jag anländer. Inte för att vara alltför självgod, men det känns lite som att jag kommer dit och headlajnar den där jämrans volksfesten. Alla kommer att jubla.

Det finns inga bilder på Würzburg.

Avslutningsvis åker jag till München. Där har jag varit förr och det är där som jag alltså bör göra rätt för mig. Jag vet inte hur, men det kanske jag kommer på.

Tre fryntliga tyskor.

Nu orkar jag inte skriva mer. Hej då.

All cats are grey

När jag befinner mig i trånga (inte trängda) situationer, som att stå på en packad tunnelbanevagn eller en krog med massa löst folk som ska se ett meningslöst coverband, då brukar jag nynna på låten nedan samtidigt som jag andas och tittar mot skyn eller taket.

Varför vet jag inte riktigt, kanske mest för att jag är så himla härlig och speciell, och det var först igår som jag fick reda på att det är Memory ur Cats (musikalen, inte glädjetidningen) som jag gnolat på i många år.

Jag såg visserligen Cats i Laaandöööön på 90-talet, men det borde inte vara därför som den bor i mitt huvud. Kanske ska ringa TV4 Plus så att de kan skicka hit ett medium eller den svettige kockjäveln för att undersöka saken.

Men ändå inte ty jag hatar TV4 av hela mitt hjärta.

Kvinnan som sjunger är för mig okänd, säkerligen känd i musikalsammanhang, men jag skulle kunna klappa henne på bakstjärten utan att behöva tänka till två gånger.

Det var dagens självhjälpstips. Nu ska jag fortsätta vara bakfull och en allmänt jävla dålig människa. Skit ska skit ha, glöm inte det. Kuken.

Party like the amish

Veckans djur: ekoxe

Kallas för lucanus cervus på finspråk och för eghjort på fulspråk, det vill säga danska. En ekoxe är en skalbagge och sorten är Europas största inom genren.

Åhå! en fanfar för det. Och lite trummor förstås – på tisdag på torsdag på tisdag på torsdag på tisdag på torsdag på tisdag på torsdag.

Ekoxen är mycket robust i sin kroppsbyggnad och mörkbrun i skalet. Hanen kan bli upp till nio centimeter lång medan honan inte mäktar med mer än hälften. Hanen har dessutom stora käkar, i Danmark kanske den kallas ”den lille elefant for sine store kæber”. Men det är oklart.

Det tar fem år för en larv att bli en ekoxe. Från midsommar och framåt är den just en ekoxe. Sedan dör den. Det är lite som när amishkidsen är ute på sin rumspringa.

Live fast, die young så att säga.

Men när ekoxen lever så äter den mest sav från gamla ekar. Och så vill den knulla förstås, det vill nog amishungdomarna på rumspringa också. Hanen använder sina käkar för att slåss med en annan hane, den som vinner visar upp sig för honan och får kliva på.

Ganska omodernt egentligen, lite för mycket Bulten i Bo-beteende när han druckit annat än sockerdricka på auktion i Mariannelund eller Lönneberga eller vart det nu var.

Ekoxpojkarna borde lära sig att mjuka värden är på tapeten 2011 och att man måste kunna prata känslor utan att först sopa i sig sex snabba stora stark på den mindre fashionabla kvarterskrogen där doften av sorg och misslyckande direkt omsluter ens kropp efter två steg in.

Samtidigt borde ekoxflickorna veta bättre än att uppmuntra till ett våldsamt beteende.

Men amishungdomarna slåss nog också, med grepar och hattar och LSD.

Ekoxen är Blekinges landskapsdjur. Blekinge har inte åstadkommit så himla mycket förutom att en sovjetisk ubåt var där och nosade på 80-talet. Eller om det var en stor minkjävel kanske. Dessutom är väl invånarna i Karlskrona duktiga på att rösta på sd. Nej, det finns nog fan inte många rätt med Blekinge egentligen, förutom ekoxen då.

Grattis Ekis till Veckans djur. Du har lite att jobba med, men det har vi alla. Kram.

Don't fight it, feel it

Jag är misslynt. Vad det beror på stannar mellan mig och Gud. Helst skulle jag inte vilja blanda in Gud överhuvudtaget men hen är ju påstridig som en jävla igel och ska alltid lägga sig i.

Jag brukar för övrigt dela in människor i två kategorier. De som har en sten i skon, stannar upp och skakar ut den och fortsätter. Och de som har en sten i skon, fortsätter att gå utan att göra något åt det och surar istället över att det gör jävligt ont.

Själv tillhör jag den sistnämnda kategorin. Det försökte jag göra något åt förut, I want change Mr. Obama, genom att muntra upp mig själv med den där leken där man byter ut ett ord i en filmtitel till något fult. Till exempel Ett päron till fitta firar jul.

Eftersom jag har fyllt 30 och därför mognat använde jag inga fula ord, det är så barnsligt, utan körde med mitt namn istället. Men då kom jag bara på en film. Att muttra Sällskapswayne i tio minuter var inte så himla roligt egentligen.

Så, vad har vi lärt oss av detta då? Jo att man inte ska försöka så jävla mycket. Typ.

Nu måste jag jobba. Mycket att göra och litet att tjäna, ack ve, ack ve. Men först lyssnar vi på Allan igen.

Kick out the jams

Jag är i Göteborg. Solen skiner. Annars brukar det mest regna här men nu när jag är på besök så är det bara solsken och strålning för hela slanten förstås.

Ni som inte känner till Göteborg så väl får leta reda på information själva. Men de är givmilda här och vill ofta dela med sig av saker. De inleder alltid samtal med Vill du.

Två exempel från verkligheten.
- Vill du köpa en tröja med Adolf Hitler på?
- Eh, nej tack, det blir bra utan.
- Jävla idiot!

Vid annat tillfälle.
- Vill du ha spark i ansiktet eller?
- Nej.
- *ohörbart mutter*

Nu är det snart slut på internet här, det finns bara 40 minuter om dagen som alla i hela Göteborg ska dela på.

Jag ska fiska krabbor snart. Krabb, krabb! Hej då.