Så. Nu är sommaren slut. Jag har
gjort en himla massa saker, som att sova i en spökstuga och höja
vattennivån i Östersjön med två centimeter genom att bada. Och så
har jag varit okynnesfull också nån gång. Det är en himla massa
saker det.
För att överleva har jag dessutom
lagat mat som jag sedan ätit, till exempel tomatsoppa.
Börja med att hacka upp en lök eller
två grovt och manhaftigt, gul givetvis, och kanske en vitlöksklyfta.
Fräs sedan löken i billig olivolja.
Att låta lök svettas i en panna eller
gryta är bland det vackraste en person kan uppleva. Glöm
jungfrufödslar, mellanmänsklig kärlek, OS-guld och kattungar med
morgondagg om nosen – när löken börjar sava och doften sprids
tillsammans med plattans värme, det är då livet känns
meningsfullt.
Släng sedan på lite basilika, timjan,
en skvätt vitt vin, vatten och några burkar krossade tomater. Det
går säkert fint att använda färska tomater också. Om man vill
vara speciell och söt, men tänk på alla plåtburksfabriksarbetare
som kanske får sparken.
Låt koka i tjugo minuter, under tiden
kan du diska eller utföra annan meningsfull syssla. Sedan är det
dags att använda stavmixern.
För oss som mest fick flisor och led
under träslöjdslektionerna, aldrig intresserade oss för mopeder
och därefter motorer, tycker att det är tråkigt med elektroniska
prylar eftersom … ja, det är ju bara liksom skittråkigt, känner
ett visst obehag inför att behöva spika och borra och tjafs och
därför kanske gör ett lojt försök efter två flaskor vin med
gråt och skrik och besvikelse som resultat så är stavmixern ändå
en liten ljuspunkt.
Man får känna sig lite teknisk
eftersom det är en sladd inblandad, smått motorintresserad då det
låter lite högt, en aning byggkunnig när sakerna man mixar går
sönder och väldigt manlig då den psykiska lemmen växer sig stor
nog att strypa en flock lejon.
Efter att du stavmixat dig till nirvana
kastar du i lite grädde och salt och peppar, låter koka en stund.
Sedan äter du och tänker på hur fint det var att fräsa lök och
hur duktig du är på att stavmixa saker.
Nu lyssnar vi på synth. Hej då.
5 kommentarer:
Äntligen tillbaka!
Äntligen!
Såja, det var väl inte så farligt. Fortsätt nu.
Hurra! Nytt blogginlägg!
Nu räddades semestern. Tack.
Skicka en kommentar