tisdag, september 28, 2010

Panda style

Veckans djur: panda

På gammalt hittepåspråk heter pandan Ailuropoda melanoleuca, men det är absolut inget man behöver bry sig om.

Pandan är ett björndjur, länge var det dock snack om att pandan bara skulle vara en halvbjörn. Ungefär som att en fiskpinne bara skulle vara en halvfisk. Men sen skärpte de där med glasögon till sig och pandan blev ett helbjörndjur.

Förr åt pandan köttbitar, som björnar gör, men sen kom väl nån slags tonårsrevolt och det var fuck off till hela etablissemanget och vegetarisk mat och kanske stökig punkrock för hela slanten. Så nu äter pandan mestadels bambuskott, mellan tio och 20 kg om dagen. Människor äter också bambuskott, men bara på kinesiska restauranger där det serveras hund som huvudrätt.

Jaha, nu kom det nya uppgifter om att pandan äter maskar och mindre djur som fiskar. Skönt dubbelspel av pandan, ingen orkar vara true för länge.

Den kan bli mellan 150 och 171 centimeter lång och väga runt mellan 70 och 150 kilogram. Hanen är oftast runt 20 % större än honan. Honan ska inte ta för sig för mycket resonerar pandorna. På tassen har pandan mindre tassbitar, fingrar, och även en förlängd benbit som agerar tumme. Tummen hjälper till att greppa olika saker. Som bambu eller en liten fisk kanske.

Pandans päls är tjock som en ryamatta och vit med svarta områden. Det är svart runt ögonen och på öronen och på den sidan som bakstjärten sitter. Man skulle kunna säga att pandan är björnvärldens svar på Pongo och de 101 dalmatinerna. Men det säger man inte eftersom det bara skulle vara dumt.

Förr bodde pandan i Vietnam och Burma, men sen började människorna breda ut sig och det blev väl lite trubbel och gruff så nu bor de bara i Kina. Där huserar den vid bergsluttningar och raviner och dalar där skogen är tät.

Bla bla bla, inte mer tid nu, bla bla. Pandan får barn en gång per år, kallas kanske för pandabarn. Ungarna väger mellan 100 och 150 gram, som en hamburgare, och ser ut som små råttor. Bla bla bla.

För annan betydelse av panda, se: unga tjejer som gillar Broder Daniel och kanske The Smiths.

Nåväl. Grattis pandan till Veckans djur, du bara sitter i skogen och äter hela dagarna och drar in royalties från WWF och behöver inte bry dig om Marx och nationalstaten och annan skit en tisdagskväll i september med halsont. Men det är du värd, för du är fin att titta på.

söndag, september 26, 2010

Conversation piece

Det är så himla fint med vänner som stöttar en, det är väldigt viktigt. Som i den följande konversationen. Jag är jag och Skabbet är Skabbet.

Jag är väldigt nöjd med hur snyggt jag klippt ut det där. Borde få börja jobba på fräsig reklambyrå snart. Men först ska jag tvätta, det är där allt börjar.

fredag, september 24, 2010

My way

Idag är det fredag. Det är veckans bästa dag. Fredag är uppkallad efter Frigg, som var en gammal kärring i nordisk mytologi – Odens ligg dessutom. Fredag kan även vara uppkallad efter Freja, som var en båt i en tv-serie som hette Rederiet.

Om det dagsnamnet kommer från Frigg eller Freja, ja det får de lärde tvista om.

Men det kan de där med glasögon snart sluta att kivas om, ty jag har bytt namn på fredag till waydag.

Waydag härstammar från Wayne Nilsson. Nu vet ni det.

Heute ist mein tag!

På waydagar äter man korv med bröd med senap på, absolut för fan inte ketchup, och så dricker man mjölk och tittar på Family Guy och sen tar man en dusch och öppnar en tetra med billigt spanskt lantvin och glömmer bort veckan som var och tallar lite på de där skivorna man fick hämta ut på den där affären som inte bara tillhandahåller fnask och gammal köttfärs utan även postfunktion.

Idag lägger vi Melvins och Siglo XX på skivtallriken.

Imorgon går vi på skivmässa i Solna och stojar och skränar.

Hej då. God helg.

Ps – Veckans sämsta dag, måndag, heter numera maudag, efter Maud Olofsson.

onsdag, september 22, 2010

A cowboy's work is never done

Sådär ja. Inne i det kvalificerade arbetslivet. Akademisk bakgrund, så jävla smart, så jävla intlektäll.
Fuck off Samhall, fuck off idiotin.

Eller? Frågan är vad som är bäst?

Att sitta bland matsmaskande typer och höra sinnesslöa samtal om hur bra gårdagens avsnitt av Farmen var och om oron för att hela Sverige ska dö i en bilolycka eftersom det faktiskt stod så på en kvällstidningslöpsedel och det återkommande veckoskämtet på fredagar om hur mycket Mongo ska äta och dricka under helgen ”HA, HA, HAR NI HÖRT ATT MONGO SKA UT OCH SUPA IGEN, GUD SÅ JÄVLA ROLIGT!!” och det skrattas och det slås på knän och fan och hans skrevande moster och lite tjat om blattejävlar hit och dit.

Eller att sitta på möten med människor med kvastskaft uppkörda i brungrottorna och allt är så välordnat och fint fast man vet att allt bara är en yta och att de där semivänliga leendena och mentala kindpussarna lika gärna kunde bytas ut mot sylvassa huggtänder och det vore egentligen ärligare om vi alla bara kunde få använda våra vässade gaddar och hugga av varandra på mitten och stänka slaggprodukter i bröstkorgarna men istället låter vi den psykiska kylan distansera oss till samtal om nån chic jävla ekologisk butik på Södermalm och lika bra är väl det för inte fan vill någon bry sig om någon annan.

Fan vet.

Nu ska jag jobba lite och sedan läsa feministisk teori (jävla kärringpåhitt, fattar inte varför jag som vit man ska behöva lära mig om minoritetsgrupper och kön och makt) och efter det ska jag fundera en stund på varför jag inte bara kan få jobba som tigerungeskötare och lyssna på Einstürzende Neubauten resten av livet.

tisdag, september 21, 2010

Kick in the eye

Jag har lyckats få tandpasta i det högra ögat. Det svider och är lite kallt. Alltså, jag bara pillade lite och så liksom bara sprutade det på mig. Som flickan sa.

En snus på det här så. Hej då.

söndag, september 19, 2010

As I sat sadly by her side

Jaha.

Okej.

Att Alliansen skulle ta övertaget igen kom väl egentligen inte som ett oväntat njurslag. Tyvärr. Så är det, folk ser kortsiktigt och kåtfradgan rinner när man får några hundralappar mer att stoppa i plånboken. Att offentlig service som skola, vård och omsorg går åt helvete spelar mindre roll.

Folk är idioter och tänker mest på personlig profit.

Typ. Så är det.

Men att folk skulle vara helt jävla förbannat fittigt efterblivna i det här landet kom litegrann som en överraskning. Jag trodde faktiskt inte det, att folk skulle kasta sin demokratiska rättighet på ett gäng gamla jävla skinnskallar som låtit håret växa och bytt kängorna mot slips och utan något att komma med förutom en jävligt ogrundad rädsla för islam.

Fy fan.

Det här en förbannad skam för Sverige.

Kul att vi ligger i samma liga som Ungern, Holland, Danmark, Norge, Frankrike och whatjävlaever. Vi hade lite stolthet innan, lite.

Moder Svea gråter. Jag vill ge henne en kram.

fredag, september 17, 2010

Monday monday

Det är fredag. Wohooou. Det ska man ta tillvara på, fredag är den bästa dagen på hela den kristna veckokalendern.

Måndag är en kukdag. Jag minns inte hur det var med den där fetlagda rödhåriga katten som hette Gustaf. Han hatade eller småsög på måndagar. Jag vet inte. Nåt var det.

Men eftersom jag ska plugga lördag och söndag kommer jag att ha måndag i tre dagar framöver. Måndag på lördag. Måndag på söndag. Måndag på måndag.

Och kuken i halsen och runt hjärtgropen på tisdag.

Men nu skiter vi i det och öppnar en småljummen flasköl och vänder lite vinyl. Först tar vi The Creatures, och sen lite norsk homoerotisk stämning med Mayhem. Och sen KLF.

Helgen är kort. Men god.

Eat my fuck.

torsdag, september 16, 2010

Big cheese

Dagens middagstips: Fräsch Medelhavsinspirerad pastasallad

Antal personer: oklart, det brukar visa sig i efterhand

Börja med att ha en huvudvärk som lätt hade knockat Mike Tyson. Men eftersom du är tuff stoppar du en cool liten påse med snus under läppen istället för att svälja en tablett.

Koka upp vatten på spisen. Lite salt i vattnet är bra. För sältan liksom. När vattnet börjar bli bråkigt och skrika häller du ner pasta. Fullkorn såklart, guuuud så jävla nyttigt tänker du.

Fundera en stund på hur varmt 100 grader egentligen är, kom inte fram till något vettigt utan sätt istället på lite Kraftwerk och öppna kylskåpet.

Plocka fram lite grönsaker eller vad du känner passar. När du lagar en pastasallad gör du det med öppet sinne och fria svetthänder – ahimsa för helvete och fred på jorden.

Börja med att skära upp lite rödlök. Det går även bra att hacka, men idag skär vi. Det fina med lökar av olika slag är att man vid hackande och skärande och malande kan passa på att grina av sig en stund utan att bli anklagad för att vara blödig.

Lägg lökbitarna på en liten tallrik. Börja bearbeta en paprika, tänk på hur fin en paprika egentligen är. Om man verkligen tittar på och utforskar den, Gud var allt en riktig hjälte ändå.

Splitta en gurka och använd en matsked för att avlägsna det köttiga innanmätet, det görs för att salladen inte ska bli sådär fuktig som bara Christina Husmark Pehrsson kan bli när dödssjuka tvingas arbeta.

Skölj ruccola, mm, härlig smak av peppar tänker du. För tio år sedan fanns inte ruccola, då fanns det bara isberg. Bli imponerad över salladsutvecklingen.

Ta fram gröna oliver med kärnor som frodiga greker plockat på bergsslutningarna på Mykonos. Ta fram fetaost. Fördela fetaosten på ett finurligt sätt med fingrarna, titta in i köksluckan och tänk att det är en tv-kamera, säg nåt smart till tittarna.

Anta att pastan är färdigkokad, häll upp sladdret i ett durkslag. Blanda på ett mycket ömt sätt de ingredienser du tidigare preparerat med pastan. Klart.

Förbanna det faktum att du ska äta en tråkig Medelhavsinspirerad pastasallad med fadd eftersmak i ett par dagar framöver.

Sätt dig vid köksbordet. Tugga och svälj och var tyst.

tisdag, september 14, 2010

Piss off

Jag såg en tysk på universitetet idag, han hade kardborreskor och stod och snöt sig. Snytning är en tysk nationalsport. Jag tänkte i alla fall att han kanske kunde bli min skolkompis, eftersom han hade kardborreskor drog jag slutsatsen att han heller inte hade några studiekamrater än. Jag såg en tysk sämja, det gjorde jag.

Men jag hann inte gå fram, för han fick sällskap av en vän. Även det en tysk, de gick väl och snöt sig ikapp och tyckte att allt var supertoll och supercool och geil och jämförde kardborreskor och tävlade om hur långt de kunde dra upp byxorna i vardagssammanhang.

Så jag tog min inköpta baguette och torrtuggade den ståendes framför en anslagstavla (det går inte att hitta en enda jävla sittplats på det där universitetet) och läste nåt anslag från Kristna studentföreningen. Det var några kloka ord från deras ledare som verkade heta Jesus och lite ritade duvor och annan skit. Verkade vara vettiga grejer.

Efter det gick jag till biblioteket och läste en stund. Jag är väldigt duktig på att hitta in i biblioteket, men jag får alltid räkna med att det tar en kvart att hitta ut. I alla fall från våning två. Men det är tyst, det är det, det ska biblioteket ha en eloge för.

Något som inte förtjänar en eloge är dock toaletterna på skolområdet. Nu har jag visserligen inte letat röven av mig för ett bra ställe att björna på eftersom läget inte varit akut.

Det är mestadels sådana där jävla båstoaletter. Kanske världens sämsta uppfinning, med en halvmeters glipa vid golv och tak.

Men det är dit man är förpassad eftersom urinoar inte är en hit i nyktert tillstånd.

Man står där bland andra män och känner en jävla press på att leverera. Men den jäveln till höger levererar så att det skvätter utav bara helvete och den jäveln till vänster är uppväxt i nån miljörörelsefamilj där det var fullt naturligt att skvätta lite som man ville på den bruna heltäckningsmattan eftersom det var ekologiskt och han fläker och det stressar en och man blir osäker på om man står och håller i lillfingret eller inte och man lyckas pressa fram två små ynka droppar innan man svettig ger upp och går därifrån med en brutal smärta i buken.

Så man får gå till båstoaletten. Och intill sitter det givetvis alltid nån jävel som ska skita ut en pansarvagn och det frustas och det bubblar och låter och fan och hans skrevande moster. Det känns inte bekvämt. Det gör intrång i min privata sfär.

Ni kvinnor har det egentligen förjävla bra på offentliga toaletter. Det är rent och fräscht och det bytlånas papper mellan båsen och är ett allmänt gemyt. Det har jag minsann sett på Seinfeld.

Nu ska jag öppna en Guinness och beställa fräsiga vinylskivor och förneka boken i köket som ska läsas.

måndag, september 13, 2010

No fun

Det finns inget att skriva idag. Det fanns det inte igår heller, och nog inte imorgon. Därför får ni titta på en hundvalp som pausunderhållning. Den är väldigt söt och heter nog Bolivar och kommer att rösta rödgrönt på söndag.

Hej då.


lördag, september 11, 2010

I had a dream, Joe

Jag drömde om Peter Forsberg inatt. Foppa, ni vet, hockeyspelaren med foten. Vi gick och pratade resor, om hur man uttalar Amsterdams flygplats Schiphol – är det sch eller sk?. Mitt i den djupa diskussionen kom det ett ungdomsgäng och anföll mig, gav mig stryk utav bara helvete.

Peter Forsberg gjorde inte ett skit. Han tittade bara på.

När jag sen låg på marken bland blod och slaggprodukter med utslagna tänder och ett krossat näsben fortsatte bara Foppa att prata om resor, vilka ställen som var sköna att mellanlanda på och så vidare.

Sen vaknade jag av att jag var kissnödig.

Idag har jag tänkt en del på Peter och känner mig besviken. Jag trodde mer om honom, att han skulle vara mer av en lagspelare som ställde upp. Minst sagt dåligt.

Just nu lagar jag mat åt två gladlynta fruntimmer som mest sitter och kritiserar.

Sen ska jag på konsert med Marduk. De kan tyckas elaka och ondskefulla. Man ska dock ha i åtanke att de kommer från Norrköping och därför pratar som idioter.

torsdag, september 09, 2010

Straight outta Compton

Mörkret har lagt sig över kvällen och jag har recenserat Hudiksvall. Det hittar du på Cramp Magazine. Nu ska jag äta ett ägg och lyssna på P3 Rock. Hej jävla då.

Untitled

Det är torsdag. Och jag tycker fortfarande att Bon Jovi är ett jävla skitband.

Nu ska jag gå och visa vem som bestämmer i tvättstugan.

måndag, september 06, 2010

How to disappear completely

På invägningen i onsdags vägde jag 80 kg. Nu väger jag 79. Alltså är jag procentuellt bättre än Medicinbollen som tappat 1,7 kg.

Eftersom hon är lika pålitlig som Kim Jong Il trodde jag att det skulle gapas om minst 20 kg på tre dagar i minskning. Slår Kim Jong Il 19 hole-in-one på en artonhålsrunda så har Medicinbollen gjort minst 21. Har Kim Jong Il bantat 30 kg på två dagar har Medicinbollen tappat minst 35.

Det är lite så hon fungerar. Men jag är ärlig jag.

Ett kilo! Det måste vara nåt slags rekord. Håhåjaja, snart kommer jag gömma mig bakom lyktstolpar och min motståndare kan lägga sig och fylla igen en grusgrop.

Utöver det håller jag på och bråkar med gamla jävla gubbar och kärringar, mest gubbar, som ansåg sig vara viktiga och skulle tycka en jävla massa hit och dit hela tiden.

Här kommer två tips till framtida förståsigpåare:

– Tala klarspråk, försök att vara så konkret du kan. Semifilosofiska utsvävningar har inte gjort en enda jävel lycklig.

– Sätt in ditt budskap eller din tanke, som du nu förenklat, i ett vettigt sammanhang. Inte kontext - sammanhang.

Om detta följs kan studietiden för samtliga studenter i det här landet halveras.

För övrigt har jag fått ett jobb. Ett extrajobb inom mitt utbildningsområde. Det fick jag genom att svara i telefonen.

– Wayne, vill du komma och jobba hos oss ungefär en dag i veckan? Vi behöver dig.

– Kan jag väl.

Grattis till mig. Grattis.

Jag borde fira med en öl, men det får bli en fruktjävel.

Hej då.

söndag, september 05, 2010

Lullaby

Jag har varit i Norrland i helgen. Det var fint. Jag såg en hembygdsgård och en hackspett och lite annat. Nu är jag trött. Därför tar vi och lyssnar på Jämtländsk vaggvisa av gammelgubben Edwall.

Jag var inte i Jämtland, utan i Hälsingland, men Norrland är precis som Afrika bara ett land så det spelar liksom ingen större roll på vilket ställe man håller hus. Norrland som Norrland. Afrika som Afrika.

För övrigt tycker jag att vi gör det till en söndagstradition att lyssna på Allan Edwall. Gonatt.

fredag, september 03, 2010

A blaze in the northern sky

Om SJ, det sämsta företaget norr om Kapstaden, klarar av att leverera kommer jag i eftermiddag att befinna mig i Hudiksvall. Där har jag inte varit tidigare, men det ska tydligen finnas Åhléns. Och det är ju spännande för Åhléns är som Ica fast med andra saker. Och så ska jag leka med Sadisten som är där och uträttar stordåd.

Och så ska jag se på fopoll ikväll. Jag säger redan nu vad alla tänker och kommer gapa efter två öl i soffan – In med Allbäck för fan!

Hej då. Åter på söndag.

torsdag, september 02, 2010

Hauless hyena

Veckans djur: hyena

Hyenan är ett rovdjur som ser ut som en hund men tillhör en kattfamilj som heter Feliformia. Den bor i Asien och i ett enda stort land som heter Afrika. Förr fanns det hyenor i Europa också, men det kom en väldans massa is och då fick det vara nog.

Inom hyenfamiljen finns det fyra sorter – en fläckig, en brun och en strimmig. Och en jordvarg. Det är Fläckis som är störst och kan bli runt 150 centimeter lång i kroppen. Frambenen är längre än de bakre och svansen är sisådär en skollinjal lång. Matchvikten är ungefär 60 kg och pälsen är skabbig och fläckig och raggig.

Det har länge jiddrats om att hyenan skulle vara enkönad eftersom honans klitoris är i storlek med en normalmässig hyenpenis. Men så är det inte. En hona är en hona och en hane är en hane. Heteronormativt och bra. Inom den hyenska kärnfamiljen kommer det ungefär två till tre ungar per kull. De får mjölk av sin mamma, precis som människobarn.

På dagarna ligger hyenorna och gottar sig i jordhålor och mår fint, kanske slötuggar på nåt ben eller nåt. På nätterna jagas det, och det är de duktiga på.

De tycker visserligen om att äta as (för läsare under 25 år bör det väl tilläggas att ett as är kroppen av ett avlidet djur, och därför inte bara ett förstärkningsord).

Hyenorna gillar att jaga i flock. – Åh, titta där! skriker ledaren, en antilop med bara ett ben kvar och som dessutom har cancer och två barn. Den kan inte gå runt och samla grenar och medverka till att savannen är ren! På vilket sätt bidrar den till samhället?

– Inte på nåt sätt alls, svarar den bindgalna flocken och slickar sina munnar. Glädjen är aldrig större inom flocken än när de hittar svagare offer.

– Precis, den saknar djurvärde, döda den så att vi kan få det bättre!

Hyenorna påminner därmed om ett av de politiska blocken i det här landet.

Grattis hyenan till Veckans djur, du är ful och jävlig men aktuell.

onsdag, september 01, 2010

Cherry blossom

Mitt nya liv som Blossom Tainton började inte helt oväntat med att jag vaknade. Det var runt 07.30. Sen låg jag i sängen och var fräsch och ljuv och sund en stund.

Efter det åt jag en frukost som bestod av två mörka brödskivor med keso och paprika. Och ett ägg till det. Jättehärligt. Jättegott.

Vid tiotiden sopade jag i mig två stora koppar kaffe. Svart såklart, annars får det vara. Anledningen till det var att det skulle pluggas och jag tänkte att det kunde vara klokt att klarna till i huvudet.

Så där satt jag sen speedad som fan och med skakande kropp och försökte trycka in vuxenengelska om EU och neofunktionalism och annan jävla skit.

Efter tre timmar hade jag ont i rygg och hjärna och ögon och mage. Till lunch lagades det lax med sallat som tillhygge. Sallaten bestod av en skivad tomat och lite gurka och lite lök.

Efter några timmar med ytterligare läsning konstaterade jag att förmodligen även Blossom Tainton vilar ibland. Så jag vilade.

Efter det klädde jag på mig fräscha sportkläder och gick till skogs med powerwalksteg. Jag hade naturligtvis inte keps på mig. Folk med keps borde ha smörj, oavsett kön.

Så jag gick och gick och gick och tänkte att nu har jag säkert gått i minst 45 minuter, ty skogen började bli dunkel.

Jag hade gått i tio minuter. Det där får jag försvara med att jag gick fort som fan.

Skogen tycktes större och tätare och jag började fundera på allt det där som jag lärde mig när jag inte var med i scouterna eller blev lurad in i en dunge av Skogsmulle med lovord om godis och hockeybilder. Man ska krama träd om det blir kallt och myrstackarna ska ligga i nåt väderstreck om träden så att man hittar rätt. Men ingen vettig människa har koll på väderstreck så det skiter sig liksom ändå.

Går man vilse är det bara att lägga sig ner och hoppas på att en björnjävel kommer och ruvar en. Eller så kommer liemannen. Det är nog oftast femtiofemtio det där.

Men eftersom jag är tuff fortsatte jag att gå i ytterligare tio minuter. Sen sprang jag med mycket tung andning tillbaka till civilisationen, lite lätt uppjagad eftersom jag helt naturligt började tänka på hur stora spindlar det finns bland barr och bär.

Löpningen tog tio minuter. Med totalt en halvtimme i skogen kändes det inte riktigt som om Blossom hade varit nöjd. Så jag strök omkring längs med golfbanan i en timme för att kompensera.

Jag gav fan i att stretcha och sen duschade jag. Sen åt jag advokado med keso och har nog gått ner tre kilo.

Och nu ska jag sova.