fredag, april 27, 2007

Driving away from home

Snart åker jag till Göteborg. Där ska jag knulla, supa och slåss. Eller va fan, vänta nu. Knulla är otänkbart. Slåss vill jag inte. Och uttrycket ”supa” låter så pubertalt.

Jag omformulerar.

Snart åker jag till Göteborg. Där ska jag umgås och dricka alkohol på ett moget och civiliserat sätt. Den första timmen i alla fall.

Det är varmt ute och bröst överallt. Stora som små. Jag drunknar snart i bröst. Inte fysiskt förstås. Men psykiskt. Alla asses som är ute och rör sig orkar jag inte ens tänka på. Risk för kortslutning.

All those beautiful asses.
All those beutiful boys.

Nu ska jag ruska tupp, även fast jag inte hinner. Men jag måste återfå någon slags balans.
Väl mött i brännvinsfloden.
Kram

onsdag, april 25, 2007

She´s leaving home(bye bye)

Hon gick sin väg idag. Kerstin alltså. Hon motiverade det hela med att umgås med mig var som att upptäcka avföring på händerna efter ett toalettbesök fast att man tvättat sig med lösningsmedel och rotborste. Hon menade att hon kände sig misslyckad och dum i mitt sällskap. Att det inte fanns en chans i helvete att det vårt äktenskap skulle leda till lycka. Jag sa inte så mycket. Jag gör sällan det när det verkligen gäller. I vanliga fall kan jag tjata på ganska bra, i rätt sällskap, mest om popmusik och ingenting. Men när det blir allvar sätter jag mig i försvarsställning med tystnad som vapen. Kanske utstöter en suck som säger ”Men va fan, lägg av nu” och tittar ut genom fönstret. Svarar bara kort på tilltal. Sådant kan reta människor till vansinne. Det skulle det göra även hos mig. Ett jävla sätt är vad det är. Kerstin tyckte också att det var ett jävla sätt, därför stack hon idag. Hon ville väl framkalla en reaktion trodde jag först när hon började gapa om att det var slut. Då satt jag och pillade på cigarettpaketet och suckade. Till slut frågade jag om jag det verkligen var på riktigt. Och det var det. Jag frågade även om hon inte trodde på kärleken och lyckan. Hon skrattade lite och sa att kärlek var ett jävla påhitt från borgarnas sida och att hennes lycka dog i samband med att hon förlöstes. Jag tyckte då att hon inte kunde klandra mig för att hon föddes och det tyckte väl egentligen inte hon heller. Men ändå, tillade hon. När hon gick mot dörren så utstrålade hon den där skönheten som bara finns hos människor som inte längre är tillgängliga. I det psykiska kaos som rådde inom mig så tycktes det växa vingar från hennes skulderblad. Kerstin blev en vacker ängel, den vackraste av de alla. Jag påpekade detta, där jag satt under fläkten med en cigarett i mungipan och ett likgiltigt ansisktutryck. Hon vände om, gick mot mig och sträckte ut sina armar i en till synes försonandes gest. Hennes andedräkt slog mot mitt öra och hon viskade att om hon kom till himlen som ängel skulle hon skjuta de andra änglarna med ett avsågat hagelgevär. Hon skulle inte döda direkt utan bara skadeskjuta dem. Se dem lida en plågsam död. Hennes röst och kyla gjorde att det rös i mig och jag frågade om det inte var lite att ta i. Att synda i himlen. Hon replikerade med att den enda synd hon nånsin begått var att gifta sig med mig. Sedan gick hon återigen mot dörren. Innan den slogs igen sa hon att jag inte skulle glömma att mata katterna. Vilka jävla katter tänkte jag och tände en ny cigarett.

tisdag, april 24, 2007

Love me two times

Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans” är en bok av Anna Gavalda. Den står i min bokhylla men är för mig oläst. Dock så älskar jag titeln. Jag skulle också vilja att någon väntade på mig någonstans. Det är det ingen som gör. Tyvärr.

Jag skulle vilja vara behövd och älskad, att någon håller om mig när det stormar och åskar och när spindlarna i taket börjar krypa fram. Att någon kramar min hand, smeker min kind och trycker sina läppar mot mina. Att någon ger mig trygghet och visar mig allt det vackra som måste finnas någonstans.

Men mest av allt skulle jag vilja att någon jävel lagade mat åt mig. Jag är förbannat hungrig just nu.

måndag, april 23, 2007

Homecomputer

Du vet det där internet, sa han.

Ja, sa jag.

Man kan göra så mycket mer än att kolla på porr och skicka mail, sa han.

Jaha, sa jag.

Nä du vet, man kan betala räkningar och ladda ned filmer och musik också, sa han.

Oh fan, sa jag.

Kolla upp det där, sa han.

Ja det får jag göra, sa jag.

070423 - Ännu en givande dag på arbetet.

lördag, april 21, 2007

For heaven´s sake

Kunde inte sova inatt så jag skrev ett brev till Gud.

”Hej Gud!
Hur mår du?
Med mig är det ok. Med ”ok” så menar jag alltså att jag inte är döende i feber eller något annat hemskt. Jag är frisk och levande men dock lite trött på min livssituation. Undrar om du kan hjälpa mig och ge mig lite vägledning. Det jag vill är att få rätsida på tillvaron och lista ut vad jag vill göra med mitt lilla liv. Jag har ju sökt in till universitet för att verka intellektuell eller vad det heter. Kan du påverka så att jag kommer in? Och sedan så vill jag knulla, men du kanske tycker att jag borde gifta mig först? Jag vet dock inte om jag är mogen för det är än. Vet inte heller om jag tror så speciellt på det där med giftermål. Jag menar, se på hur det gick mellan Prins Charles och Lady Di! Är Lady Di hos dig nu? Eller skickade du ner henne att skyffla kol hos han där nere för att hon var ihop med någon som inte såg ut att komma från Västeuropa? Du gillar väl bara vita människor eller? Som redan har mat på bordet så att du slipper jobba liksom.

Ja du Gud, jag är fullt medveten om att vi två kanske inte haft den bästa relationen genom tiderna. Det var ju mycket med uppånedvända kors och pentagram där i tonåren. Men det var ju liksom bara en liten fas. Men du vet väl att jag var i kyrkan runt jul för en sisådär 7 år sedan? Dum fråga, klart att du vet. Du vet ju allt. Men oss emellan så var jag där mest för att imponera på det där psykfallet jag var ihop med då. Visst är det märkligt att i början gör man saker man inte vill för att imponera?. Sedan gör man saker man inte vill för att slippa bråk. Sedan ger man fan i att göra saker man inte vill för att ställa till med bråk. När dom ändå inte fattar vinken får man dricka sig full för att våga göra slut. Ja fy fan, det är så mycket med känslor och relationer.

Sedan det där med att jag inte konfirmerade mig. Alltså jag tycker ju att jag borde få lite pluspoäng för att jag ändå var ärlig och sa ”Nej, stopp, hallå, vänta, det där är inget för mig”. För du måste väl för fan fatta att ingen konfirmerade sig för din eller din avlidne sons skull, eller ja, en på tjugo kanske. Men den stackaren var väl körd från början. Nä du vet att de ville bara ha presenter. En moped, ett pärlhalsband eller en språkresa till Brighton. Och på det där konfirmationslägret som de åkte på så rökte de bara brass, sniffade lim och sysslade med avancerad petting. Usch så respektlöst.

Jaja, jag hoppas på ett gott samarbete i alla fall.
Kram Wayne Nilsson 25 år.

Ps – När jag skrev kram så menade jag inte på något sånt där bögigt sätt. Jag vet ju att du inte gillar sådana där heller. ”

fredag, april 20, 2007

I can´t see your face in my mind

På väg hem från Samhall idag i blåst och jävelskap efter ännu en trist tillvaro så mötte jag en tjej från gymnasiet. Hon höll en annan tjej i handen. Det gjorde mig lite glad. Så fint att finna själv och utvecklas. Men det som gjorde mig mest glad var att jag mindes att jag sett hennes muff på en klassfest. Det gjorde min dag.

Ibland så krävs det så lite.

Lätt glad i hågen gick jag senare på krog för att träffa Peachy. Vi drack alkohol, jag drack ale för att verka mogen och världsvan, och filosoferade om vackra män. Då gick X förbi utanför fönstret. Med en man i sällskap. En jävla tönt om ni frågar mig, men jag är ju lätt partisk i frågan. I alla fall så förstörde det min kväll.

Ibland så krävs det så lite.

Nu är jag en aning full och ska lägga mig. Ska fundera på en tjej från Farsta som bor i England. Och lyssna på Pulp. Det kommer att göra min natt.

Ibland så krävs det så lite.

"I will take you from this sickness, dinner parties and champagne
I'll hold your body and make it sing again.
come on - sing again,
let's sing again"

torsdag, april 19, 2007

What the hell was I thinking?

Har ni någon gång vaknat upp av att en polare ringer efter en hård natt på byn och säger ”Minns du att du gick fram till den där snubben med tatueringar på halsen och Hells Angelsväst och sade att du skulle knulla honom i röven igår?”

Har ni vaknat av ett sådant samtal?
Det har jag.
Kan säga att jag fick lite ont i magen då. Det kändes inget vidare och jag undrade för mig själv vad fan jag tänkte på då! (låste för övrigt in mig i ca två veckor efter det)

Igår tallade jag lite på ”hostmedicinen” och idag ser jag att bloggen tydligen ska läggas ned. Hm, det ska den inte.
Vad tänkte jag på då?

Förmodligen gick jag alldeles för hårt in i rollen som ”ung tonårstjej dricker en öl” och rusade runt med mascara rinnandes i ansiktet och skrek att alla hatar mig. Kanske bra att jag inte gick in i rollen som ”ung tonårspojke dricker en öl” för då hade jag väl sparkat ned någon gammal jävla kärring. Självömkan ska alltid gå före våld. Glöm aldrig det!

Jag vill be om ursäkt till alla som legat sömnlösa och börjat knapra receptbelagda piller alltför snabbt på grund av detta. Till de som flinar och signalerar ”victory” med fingrarna sänder jag över ett hånfullt leende.

Vill be om ursäkt till dig som jag ringde oavbrutet runt midnatt och tjatade om att vår vänskap var stark nog för att klara av lite sex. Tack för att du tålmodigt sa nej. Du har helt rätt Johan, vi kan inte riskera vår långa vänskapsrelation för några snabba juck.
Får väl även dementera ryktet om jag skulle ha varit på middag med Lena Olin och senare ha snortat kokain från hennes svank. Det stämmer inte. …Men det ryktet kan jag ha fantiserat ihop själv.

Nu ska jag ha lite tid för mig själv. Det var minst 48 timmar sedan. Helvete! börjar bli gammal tror jag.

onsdag, april 18, 2007

The End

I samband med att det analoga tv-nätet släcks ner så har vi fattat ett beslut.

Vi lägger av!

Vi startade bloggen i ett förmodligen berusat ögonblick med en vision om att skapa ett bättre samhälle.Vi ville vara en del av någonting. Vi ville få människor att känna sig lite bättre till mods. Vi ville roa andra med ett evigt tjat om ensamhet och tristess.

Men mest ville vi nog bara knulla.

Och om sanningen ska fram så har vi efter 6 månaders bloggande inte fått knulla alls. Eller förresten, en gång. Men det handlade då inte om bloggen, utan om diplomatiska förhandlingar och en sjuhelvetes dyr krognota.

De lärde säger att man ska sluta på topp. Vi kom aldrig till toppen. Sorglit nog.
Vi kastar inte in handduken ens på upploppet eller med målsnöret i sikte. Vi kämpar med trötta ben i startfållan. Och där ger vi upp.

Vi vet inte vad vi ska göra istället. Kanske bara använda internet till det som det skapades för. Att kunna titta på oändliga mängder porr.

Vi skulle vilja skriva att vi har så många att tacka. Men det kan vi inte. För det har vi inte.
Vi vill egentligen bara tacka Stefan M för trogen support.
Och Mal för ett vackert yttre och även inre.
Och Kolja förstås.

Till resten säger vi: Eat our fuck!

Med krokodiltårar i ögonen och säd på magen!

Hej då/
Kung Salamander, Krabban Gunnarsson och Wayne Nilsson

söndag, april 15, 2007

Evil thing

Det börjar bli sommar och jag gör som varje år. Brukar ge mig själv utegångsförbud mellan 08.30 och 23.45. Har lärt mig att det blir bäst så. Slippa hot om anmälan för ofredande och liknande.
Nog om det.

Var på besök hos käftis i fredags. Det vill säga tandläkaren. Men först fick jag träffa hygienisten eller systern eller vad de nu väljer att kalla sig. En spenslig och blid liten fröken var det. Hon började som vanligt med att ta några röntgenplåtar för att sedan följa upp med lite ondskefullt karvande. Inte så farligt, kände mig relativt lugn i sinnet. Förutom det vanliga tjatat om snus och cigaretter verkade det lugnt.

- Det ser bra ut förutom lite tandsten som jag måste ta bort. Använder du tandtråd?
- Jaja jag använder tandtråd regelbundet.
- Ok…men som sagt, jag måste ta bort tandstenen.

Hon verkade inte helt övertygad om mitt svar angående tandtråd. Sedan körde hon in en apparat i munnen på mig och hela huvet tjöt.

- Du verkar lite spänd, gör det ont?

- Men herregud, du kör en vinkelslip i käften på mig! Klart som fan att det gör ont!
- Försök att tänka på något annat så länge, det går ganska snabbt.
- Kan jag få något smärtstillande, typ morfin?
- Nej

Tänkte anklaga henne för att gå igång på att vara sadistisk. Att hon blev kåt av andra människors smärta. Men det gjorde jag inte. Försökte fokusera på vackra saker. Men tankarna återvände hela tiden till lidande och helvete.Efter en evighet när känseln i hela överkroppen var bortblåst och huvet skakade med samma intensitet som en betongborr plockade hon ut vinkelslipen ur min mun och sade med timid stämma

- Det här är Johanna, din tandläkare.

Jag började skratta lite och sade

- Skojigt, skicka in den riktiga tandläkaren nu istället så jag kan få gå härifrån snart.
- Vadå den riktiga? Jag är din riktiga tandläkare, lägg dig ned igen nu så vi kan börja.
- Men du är ju kvinna!
- Och!
- Ja, jag tvivlar på din kompetens! Ge mig en manlig läkare! En riktig! Jävla pajasfasoner.

De ville inte lyssna på mig så jag fick misstänksamt lägga mig igen. Men efter ett tag när Johanna hade den där lilla spegeln i munnen på mig började jag känna hennes bröst mot mitt huvud. Tryckte hon med flit? Jag började tycka mycket om min kvinnliga tandläkare och var nära att fråga om ett glas på lunchen när hon avbröt mina planer med

- Du den här visdomstanden alltså, den måste vi dra ut. Eftersom visdomstanden under redan är utdragen så har den övre inget att slitas mot.
- Men jag har ju inga problem med de där?
- Men du kommer få. Lika bra att ha det gjort innan.
- Alltså, innan ni började dra ut de där jävla visdomständerna visste jag knappt att de fanns. Men nu är de ett jävla problem tydligen. Som jag inte ens tror existerar!
- Tro mig Wayne, du kommer få problem med tänderna om vi inte drar ut dem.
- Men du Saida, kan vi inte lämna tipsraden tillsammans imorgon om du är så jävla säker på vad som kommer att hända?

Vi kom inte så mycket längre än så. De bad mig gå till receptionen och få en ny tid. Där satt två kvinnor. Den ena verkade fullt upptagen med ett privatsamtal. Hon tjattrade om helgen och om att hon skulle gå på Torgny Melins. Jag fick i alla fall den andra kvinnans uppmärksamhet som jag bad om att få en ny tid. Gärna med en manlig tandläkare. Kvinnan sade att jag fick ta den tandläkare som hade tid. Då frågade jag återigen om jag kunde få en manlig tandläkare. Gärna en med ungerskklingande namn, typ Dr. Szazlöy. Det fanns ingen sådan. När jag återigen påpekade att jag ville ha en manlig läkare, svensk i värsta fall, så bröt kvinnan med privatsamtalet in i diskussionen.

- Men snälle nön, dä finns ingen ongersk tandläkere här, dä duger gött med fleckera söm fenns åt däj!

Där tappade jag fattningen och började gapa om att jag låg inför döden och att hon fan kunde visa lite respekt och sköta sina privatsamtal i fikarummet så det sista jag hörde innan jag hamnade i helvetet inte var om hennes planer på att fixa kuk vid dansbanan. Sedan gick jag.
Om två veckor ska jag dit igen.


torsdag, april 12, 2007

How far can too far go?

Minns du när vi satt på den där gräsplätten du och jag? På en filt! Du skar dig i fingret på en glasskärva och det började blöda. Men istället för blod så kom det typ var ur såret som bildade små kaniner. Dvärgkaniner. Kaninerna började köra Macarena-dansen och vi jublade. Minns du det? Du hade uppsatt hår och smilgropar i kinderna. Underbart var det, men efter ett tag så tröttnade vi och drog igång en talkör om att kaninerna borde utöka sin reportrar med lite moves som påminde mer Las Ketchup! Helvete vad vi hånade dem. Då sprang de sin väg, de sorgliga fanskapen. Just då kändes allt så bra och lyckligt så att jag kysste dig. Men dina läppar var så torra och hårda att mina började blöda. Minns du? Du började gapa om att jag var sämre än dig för att mitt blod var som vanligt blod och inte lika roligt som ditt. Sedan raljerade du om att du var så trött på killar som inte respekterade vänskap över könsgränserna och som i början skulle verka schyssta men i slutändan ändå bara ville knulla. Jag försökte diskret knäppa igen mina byxor. Jag hoppas att du inte minns det.

onsdag, april 11, 2007

Boys don´t cry

Jag var på date med en tjej igår och ni får väl tro vad ni vill, men det gick faktiskt väldigt bra. Det var inte mamman i Gilmore Girls men jag är nöjd ändå. Är ju knappast i position att ställa krav.

Hon heter i alla fall Anna och har mörkt hår och är väl egentligen den jag letat efter ett tag. Verkade stabil och lättsam. Hemskt fin. Imorse när jag vaknade ringde jag jobbet och sjukskrev mig. Skyllde på halsen. Käkade sedan en lång frukost och njöt av den lediga dagen. Åt lunch på en uteservering och tittade på människor för att senare strosa omkring med ett brett leende på läpparna och kände mig oerhört tillfreds med allt. Slog mig ned på en bänk och funderade lite på livet. Solen sken, i hörlurarna sjöng Doris glatt för mig.

Jag kom att tänka på den kommande sommaren och på igelkottarna som då kryper fram. Igelkottar är kanske världens bästa djur. Jag vet inte hur många sommarnätter jag sjunkit ned mot en husvägg full som ett svin och biktat mig för de hopkurade små liven. Av någon konstig anledning har igelkottar svar på nästan allt. Solen, Doris, tankar om igelkottar och känslan av att kanske börja bli kär för första gången på en massa år gjorde mig en smula rörd och sentimental. Jag fällde en liten tår. Eller ja, jag grät. Stortjöt om jag ska vara ärlig.

När jag satt och hulkade som mest av lycka kom Anna oväntat förbi. ”Hej” sa hon glatt och ”Hej” sa jag och försökte snabbt torka ansiktet rent. ”Nämen gråter du?” ”Va? Gråter?…Nej nej. Fick bara något i ögat”

Jag vet inte varför jag ljög men jag antar det beror på att pojkar inte ska gråta oavsett anledning och allt det där tjafset om manlighet. ”Stackarn…vad fick du i ögat då?”

Efter den frågan skar det sig.
Istället för att svara grus eller en flugjävel eller va fan som helst så fick jag någon slags blackout och svarade kort och gott ”Sperma”.
Hon blev tyst en lång stund. Aldrig har en kvinna tittat på mig med sådan avsmak som Anna gjorde då.
”Jag vill nog helst inte veta varför du sitter på en bänk mitt på ljusa dagen utanför en högstadieskola med sperma i ögonen”

Jag vände mig om och såg alldels för unga flickor i utmanande kläder på en skolgård. Helvete! Den hade jag inte sett. Visste inte vad jag skulle säga så jag slog bara ut med armarna lite lamt. Med snabba steg gick hon därifrån. I ett optimistiskt försök ropade jag med darrig röst efter henne ”Ses vi på fredag som vi sa?” Hon vände sig inte om utan pekade bara finger över axeln.

Ganska omoget tycker jag. Man måste ju kunna prata om saker.
Anna är kanske inget för mig ändå.

tisdag, april 10, 2007

We´re going to be friends

Det är en speciell känsla av vanmakt som infinner i kön på Konsum om söndagskvällarna när vi står där, vi ungkarlar.
De rakryggade, vackra och lyckliga handlar på fredagarna och då står väl vi och trycker i kön på bolaget om vi inte redan däckat nakna på hallgolvet i fosterställning. Men på söndagarna precis innan stängning vågar vi oss dit.
Vi står skamset på led med fläckar på byxorna som knappast någon kvinna varit med att framkalla. I våra korgar finns inte många varor, på sin höjd tre. Den som har fler blir urstirrad och får i tystnad sin dom. Korgarna innehåller i regel en fryst portionsrätt, snus och en kvällstidning. Eller folköl och en falukorvsring. Ibland kanske någon slår på stort och köper färska grönsaker. Personen ifråga får då blickar som säger
”Och vem fan tror du att du är din jävla kärring?”
Men självklart påpekas det inte högt, vi måste hålla ihop även om vi inte känner varandra. Sportspegeln och en ynklig varukorg binder oss samman. Romantiska komedier är för de andra.
De rakryggade, vackra och lyckliga.
Ibland när vi står där försöker jag räta på ryggen, även om det gör förbannat ont. Men när jag tagit det steget så slänger jag ned tamponger och skvallertidningar i min korg. Som får de andra att tro att det just i min soffa faktiskt ligger någon som fäller hår och gnyr om Top Model och Grey´s Anatomy och fan vet vad. Jag vet inte om de andra går på min bluff.
Men jag vet att jag har en helvetes massa tamponger hemma.

måndag, april 09, 2007

Love is blind

Vi gifte oss inatt.
Jag och Kerstin.
Nu är ju visserligen Wayne och Kerstin samma person men det är ändå inte speciellt schizofrent tycker vi. Vi orkar inte förklara hur det ligger till egentligen men vi kände båda det var kört att träffa någon annan och när vi återigen satt där med ett glas vin och ett lågmält samtal så klickade det liksom till. Att vi varit så blinda är svårt att förstå såhär i efterhand. Eller så har vi bara varit rädda för våra känslor.
Who knows, who cares!
Nu har vi i alla fall slagit till och gift oss och det känns fantastiskt. Vi kan nu titulera oss Herr och Fru Nilsson! Allt i en o samma förpackning.
Det enda som ser som lite negativt med ett snabbt och undangömt bröllop är väl att vi inte har fått några presenter och gåvor. Men vi ser gärna att allmosor ges i efterhand.
Vi kommer skicka ut en lista till alla i bekantskapskretsen med grejer vi vill ha. Den som köper en brödrost lynchar vi för vi äger redan två. Den som är så fantasilös så att kontanter ges bort riskerar att få halsen avskuren om inte beloppet överstiger sisådär 5000kr. Vi ber om ursäkt för den hårda tonen men vi anpassar oss efter samhällets normer där fokus har lagts på presenter. Vacker kärlek och önskningar om ett lyckligt liv har liksom hamnat i skymundan. Som sagt, vi vill egentligen uppmärksamma det unika och sköna och vackra i två människors äktenskap, men den som inte följer presentlistan kan helt enkelt dra åt helvete!
Nu ska vi tillverka ett kärleksbarn.
Många varma kramar från Wayne och Kerstin

söndag, april 08, 2007

Wrecking ball

Det snöar och är söndag. Imorgon är det måndag men söndag igen. Jag gillar inte söndagar. Söndagar får mig att känna mig ensam och fantisera om märkliga saker. Idag har jag fantiserat om att jag är på en social tillställning iförd en vacker klänning. Människor samlas runt mig och säger ”Åh va fin du är i din klänning”. Då skrattar jag lite generat och gör en svepande gest över min kropp och säger ”Nämen den här gamla trasan” och sedan sippar jag lite lätt på mitt glas med bubbel. Sedan säger de ”Men vad har du gjort med håret?” och jag svarar ”Äsch, jag har ju bara satt upp det med diadem lite snabbt” och hopen replikerar med en trånande suck. De fortsätter med sitt smicker och längtande blickar och ger mig komplimanger för stövlarna och mitt smink men påpekar att jag ändå är finast som person och att det ytliga bara är en bonus. Jag hinner inte svara för att en mörk främling tar tag i min arm och leder mig till övervåningen. Där knullar han mig hårt och stumt och säger ingenting utan andas bara lite extra tungt när han trycker på. Det är inte alls skönt utan gör mest bara ont men det gör ingenting för jag är världens lyckligaste man i en vacker klänning. Som sagt, jag gillar inte söndagar.

lördag, april 07, 2007

Hanging outside my window, looking down

Om någon hade sagt till mig när var jag sisådär 15 år att om 10 år kommer du att fira påsk själv i en lägenhet. Klädd i för stora byxor och samma t-shirts som på högstadiet. Dricka folköl och hänga vid fönstret för att se om tjejen i grannhuset är naken igen hade jag nog skrattat och sagt ”Yeah right” eller något annat tufft.

Men…Nu är det faktiskt så. Jag lägger visserligen ingen värdering i att jag firar påsk själv. Religiösa högtider kvittar ju ändå. Men va fan det känns som om att det räcker nu.
Ge mig någon slags värdighet.
Ge mig ett stycke kvinna att bry mig om.
Hon får gärna bry sig om mig också.
Det har gått så långt att jag kan se mig själv spela kubb med min påhittade flickväns vänner som jag inte gillar. Kubb är det lägsta av det lägsta.
Men vad är en kvinna?
Vad är en bal på slottet?
Om 10 år, när jag är 35(nja 36 egentligen men det är jobbigt att tänka på) kommer jag vara en sådan som cyklar omkring och letar ungdomsfester.
Ni minns hur det var va?
Alltid när man var typ 16 17 och krökade ett gäng i någon park lyckades det dyka upp någon okänd man som bara hängde på. Han var oftast betydligt äldre, klädd i endast tighta jeansshorts och jävligt misslyckad. Sån kommer jag bli.
- Fan va kul att ni gillar goth! Det gör jag med.
- Va? Vi e inte goth! Vi e emo!
- Va?
- Emo!
- Vadå för nått?
- Vafan gubbjävel, vi e emo. Försök liksom fatta nått!
- Jaha jojo.. Snygg bandspelare!
- Det är en ipod och ingen jävla bandspelare. Hur gammal e du egentligen?
- Ähum, vin någon?
- Haru stånd gubbjävel?
- Näe
- Kevin! Michelle! Gubbfan här borta har stånd!!
- Uuuh!Stick innan vi skär ballarna av dig ditt äckel!
- Men jag vill bara ha lite sällskap.

Ja fy fan…Och så där rullar det på. Ikväll dricker vi till ridån faller. Och älskar. Du och jag. Min flickvän som bara finns i huvet.
Du är så fin.

måndag, april 02, 2007

Let love in

De låg i gräset. Hon med sitt huvud mot hans bröst. Det var deras andra träff.
Den första hade slutat med kyssar på kinder och händer vid ryggslut. Det fanns en viss förväntan i luften. Två unga människor skulle finna kärlek och lycka hos varandra.
- Jag tycker det här börjar kännas mysigt. Allt det här mellan dig och mig, sa hon.
- Mmm.. sa han och strök undan hår från hennes panna.
De låg tysta en stund. Fåglar kvittrade, knoppar brast och solen sken klyschigt. Hon började sjunga ledmotivet från Bodyguard lite sensuellt.
”And I will always love youuuooo…”
Det lät jävligt illa, men det var väl charmen med det hela.
- Kan inte du citera någon film. Jag älskar verkligen sånt, sa hon.
Han började tänka febrilt. Film var absolut inte hans grej. Inte alls. Men nu var det en fråga om kärlek, trosor som skulle smekas nedför lår och stulna hjärtan. En fråga om liv och död för en ung man.Den enda film han hade sett var ”När lammen tystnar”.
- "I can smell your cunt", sa han.
Efter ett par hårda ord låg han ensam på gräset. Moln började fläcka himlen. Ett liknade en gravsten. Han gick bedrövad hemåt. Väl hemma öppnade han kylen och insåg att han hade mjölk och ost. I skafferiet fanns bröd. Han log stilla och insåg att kärlek och lycka inte fanns hos kvinnor. Varför leta hos en annan människa när kärlek och lycka finns hemma hos en själv. Kärlek och lycka bor i en ostmacka och ett glas mjölk…i ett kylskåp.

söndag, april 01, 2007

A man ain't no man when a man ain't got no horse, man

Åh helvete! Jag fick ragg igår! Först så trodde jag att hon var förståndshandikappad. Dels för att hon kom fram till mig. Dels för att hon pratade så jävla konstigt. Men det visade sig att hon var från Gotland. Så jävla lovely.
Mörkt hår och mörka ögon. Gillade bra musik. Lagom onykter och inte alls så där labil som endast kvinnor kan vara. Det ena ledde till det andra. Utan att avslöja för mycket så kan jag säga att hon var minst lika vig som Olga Korbut, "Sparven från Minsk" ni vet. Den vitryska gymnasten.
Anyway, hon ligger i min säng nu. Applåderar med fittan, nöjd efter dagens nummer. Du är det bästa som hänt mig säger hon. Och att jag borde få medalj för att jag är det bästa ligg hon nånsin haft.
Det kommer att bli något vackert av det här.










APRIL APRIL!!!
Knulla! Jag?
Lycklig! Jag?
Är Nelson Mandela nazist?
Gör Red Hot Chili Peppers bra musik?
Är Gud god?
Är Linda "Bionda" Rosing klok och het?
Nej.
Här finns bara mörker. Allt är som vanligt.