Ingen Hammer song, ingen Stranger than kindness och ingen Black hair. Men det gör inget, för jävlar så bra han var, Nick Cave. Förmodligen det bästa framträdande jag sett med gubben.
Efteråt kom Nick och undrade om jag ville ta en öl med honom. Jag funderade en stund, men tackade sedan nej. Det kändes litegrann som om han mest ville ha med mig som dragplåster och locka tjejer fram till bardisken. Men en autograf, det fick han av mig. Lite får man kosta på sig ibland.
Dejten, som visserligen inte var någon dejt som några tycks tro, gick bra. Min kompis finns på riktigt. Och det var ju fint att veta att man inte ägnat tid åt en svettig lastbilschaffis från Torsåker. En bra människa det där.
Nu är semestern slut och jag är hemma och ska stressa iväg på en föreläsning. Det är nån tant som ska prata. Jag kommer nog höra, men frågan är om jag kommer lyssna. Jag är trött. Skulle behöva en skopa amfetamin, men det får duga med kaffe. Det har ju fött upp fler än det slagit ihjäl.
Hej då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar