Once upon the cross

Långfredagen.
För väldigt många år sedan led Jesus idag.
Jag minns när jag var liten. Då skulle man sitta rakryggad på en pall hela dagen och tänka på Jesus smärta. Och hade man den minsta antydan till ett leende på läpparna så kom mor och sopade till en med en mattpiska i ansiktet.
“Gråt blod för Jesus, han dog för DINA synders skull!”.
Och där satt man, 4 år, och försökte gråta blod för alla de synder man hunnit begå. Men eftersom det inte kom blod från ögonen, utan bara simpla tårar, så fick man vända andra kinden till för en ny hurring.
Ja, fy fan, det var tufft i folkhemmet på 80-talet.

Nu för tiden är det inte så. Förutom att bolaget är stängt, och lite annat tjafs, så fungerar samhället som vanligt. Ingen bryr sig längre. Det skrattas, kopuleras, brottas och slappas som vilken dag som helst.
Det är en skrämmande utveckling där våra kristna grundvärderingar är som bortblåsta.
När man nu för tiden för Jesus på tal i sociala sammanhang så fnyser människor “Jesus? Jaha, den där jävla oäktingen i särk”.
Som en liten protest mot bristande respekt inför kristendomen, och i sympati med Jesus, så klär jag idag av mig naken.
Jag sätter en törnekrona på mitt huvud och virar ett örngott runt mina höfter. Sedan går jag bort mot kullen till väster. Där låter jag tolv polska eunucker fästa mig på ett 6x12 meter hemmasnickrat kors.
Förlåt mig, förlåt oss.
Hör bön!
Hör bön!