Over the rainbow

Hon heter Anna Karenina och går i min klass. Hon har långt mörkt hår och bruna ögon. Jag vill kramas med Anna Karenina, kyssa hennes kind och klappa hennes underliv till sömns under mörka höstnätter. Jag vill kanske till och med gifta mig med henne, bygga ett barn tillsammans, ha en hund som heter Båtsman och ett hus på landet.

Detta vet hon dock inte om. Jag har aldrig talat med henne ordentligt. Kanske har jag utstött något gutturalt läte åt henne på en klassfest, men jag vet inte, ty jag var väldigt glad i hatten då. Det är modernt att vara glad i hatten.

Idag, under pausen på en föreläsning, satt vi ett gäng och sörplade kaffe. Jag, några betydelselösa ungdomar och Anna Karenina. Hon var vacker. Jag koncentrerade mig också på att vara vacker, med halvdant resultat, därför tillförde jag inte mycket till samtalsämnet. Utan förvarning tilltalade hon mig!

-Vad ska du klä ut dig till på halloweenfesten på lördag, Wayne, något riktigt ruskigt va?

Min puls steg till ungefär 469 slag i minuten och min ansiktsfärg ändrades till blodröd. Rent spontant ville jag häva ur mig att jag skulle bojkotta den amerikanska skiten, och förklara hur mycket jag avskydde att behöva trycka i mig två kartor benzo för att orka med alla skrämmande inslag. Sedan insåg jag att stigen till Anna Kareninas trosor ej grävdes med negativitet och gnäll. Istället försökte jag vara lite skämtsam, kvinnor gillar killar med humor har jag hört.

-Jag ska nog klä ut mig till en sådan där som får stånd när han skiter.

Jag försökte tindra med ögonen och le charmigt.

- Vadå, vad menar du?
- En jävla bög förstås.
- Va?
- Ja... alltså bögar är ju jävligt äckliga och otäcka.
Jag försökte skratta lite gulligt för att få igång henne.

- Så du är homofob eller?
- Öh… nej alltså… jag skojade bara.
- Mmm, va bra, för min bror är homosexuell!

Kuk.
Helvete.
Kukböghelvete. Min humoristiska framtoning hade inte gått hem. Jag försökte i flera minuter att förklara för Anna Karenina att jag inte hade något emot bögar. När vi gick tillbaka till föreläsningssalen verkade hon tyvärr inte alls övertygad. Hon satt några rader bakom mig och jag försökte flera gånger få ögonkontakt med henne utan resultat. Detta gjorde mig mycket frustrerad och desperation reste jag mig upp och skrek.

-Men för fan Anna Karenina, jag har ingenting emot sodomi och jag respekterar allas rätt till perversiteter. Själv fick jag ofta stånd i duschen efter gympan på gymnasiet, så va fan, been there done that liksom.

I samma ögonblick som jag gapat klart insåg jag mitt misstag att basunera ut mitt förflutna inför klassen. Jag gick hem.
Kuk.
Helvete.
Kukböghelvete.