Min tro är klen och klokenskapen ringa

Blue moon baby

2012-01-19T22:13:00.003+01:00

Idag har jag varit på gubbfika. För att en gubbfika ska bli av bör man möta upp minst två äldre män. I det här fallet blev det Kemimannen och Fasching, båda närmare femtiostrecket än många andra.

På en gubbfika dricker man kaffe och pratar om att det gör ont i ryggen och sånt. Man pratar inte så mycket om månen. Det finns väl visserligen ingen regel på att man inte får prata om månen, men det blev liksom inte av och jag kan inte skylla på någon eftersom jag själv inte tog några egna initiativ till det.

Men efteråt tänkte jag lite på månen och att jag kanske borde frågat Kemimannen om den eftersom han säkert har koll på storbollen i skyn.

Istället skulle jag läsa på lite men det var så jävla mycket text och ibland saknar jag förmåga att plocka ut det viktigaste. Därför gillar jag kakor utan russin bäst.

Mina kunskaper om månen är egentligen ytterst begränsade, men fritt ur minnet känner jag till följande:

- Månen finns väldigt långt bort och bor i rymden. Det stora avståndet i kombination med rymden gör allt väldigt abstrakt och svårt att greppa.

- Det finns vatten där. Eller så finns det inte vatten där. Jag är osäker.

- Den första människan på månen hette något i stil med Buzz Aldrin. Eller så var det en ryss. Det var inte den där hunden i alla fall. Oavsett så var det ett stort steg för mänskligheten som togs där.

- Månens yta påminner om ett finnigt ansikte.

- Den påverkar det här med ebb och flod genom sin dragningskraft. När det är ebb är det lite vatten i sjön och då kan man plocka snäckor från botten. När det är flod är det mycket vatten i sjön och då kan man simma.

- Kallar sig själv för Luna på latin, lite lätt småpretentiöst kan tyckas.

- Förekommer säkert frekvent i Star Wars och andra rymdhittepåfilmer.

Det var det. Det kan jag om månen. Förmodligen är det inget som leder till ett Nobelpris, men för att väga upp det hela har jag gjort en lista med månlåtar som innehåller ungefär samma artister som det brukar vara på alla andra listor jag gör eftersom utveckling är hämmande. One step forward and two steps back. Hej då.

Long distance runner

2012-01-03T22:12:00.001+01:00

Jag sprang igår. Och så sprang jag idag. Det blir två gånger det. En gång är ingen gång, men två gånger är banne mig en vana det.

Min vana trogen springer jag två varv runt en sjö. Varje dag. Först var jag relativt säker på att det förmodligen var en sträcka runt sju-åtta kilometer (med hårt k), mina två varv runt sjön. Sedan kom jag på att den heter typ Lilla sjön och att ett varv tog runt tio minuter att springa. Därför har jag sansat mig lite och antar att det rör som en totallängd på kanske tre kilometer.

Nåväl. Efter gårdagens löp-/hasa framåt med krum rygg-/joggingtur ville jag läsa mig till sömns. Lite småmysigt sådär. Eftersom jag vistas i ett för mig nytt hem sedan några dagar bor mina böcker i diverse kartonger med texten Onkel Tuca (på en del har jag med lagt till fucking mellan Onkel och Tuca, det är moget gjort).

Jag började blint rota runt i första bästa och fick efter några stolpskott upp Haruki Murakamis Vad jag pratar om när jag pratar löpning. Den hade jag förträngt att jag hade.

För dig som inte känner till Murakami så har han skrivit en massa böcker och så har han sprungit en massa maratonlopp och så kommer han från Japan. Typ.

Ju mer jag läste insåg jag likheterna mellan mig och Murakami – jag var visserligen trött men ord som tvillingsjäl och soul mate började formas i mitt huvud.

- Murakami började springa när han var 33 år. Jag är bara 30, därför har jag ett litet försprång.
- I början sprang han mellan 20 och 30 minuter. Det gör ju jag med. - Murakami gillar inte att stretcha. Det gör inte jag heller, det skulle vi kunna prata om.
- Han har drivit en jazzklubb. Jag har varit på en jazzklubb i Wien. Där jag var lite drucken och försökte få det att låta som om jag kände Nils Landgren eftersom vi båda kommer från Sverige.

Sedan finns det vissa skillnader mellan mig och Haruki. Han lyssnar till exempel på Lovin' Spoonful. Jag har aldrig hört Lovin' Spoonful. Murakami gnäller också ganska ofta över att springa i regn. Det gör inte jag, idag regnade och blåste det en hel del men jag höll tyst om det. Då tyckte jag nog att det där med att lungorna och benen höll på att gå sönder var ett större problem.

Utöver det finns det såklart mindre uppenbara skillnader mellan oss, som kanske inte många andra tänker på. Som att han har skrivit en massa böcker och sprungit en massa maratonlopp och kommer från Japan och är begåvad och så.

Jag har i alla fall gjort en låtlista som handlar om löpning. Som vanligt är det bara bra spår och jag har skyddat er från styggelser som Born to run och Run to the hills. Hej då.

Weather experience

2011-12-17T22:26:00.007+01:00

När jag vaknade imorse regnade det. Regn är bra, för då växer och gror saker. Och så. Sedan kom det snö blandat med det där regnet. Då började jag knorra lite men tog mig ändå samman som en vuxen människa gör. Jag accepterade, och tänkte att nu är det som det är.

För vi ska ju ändå vara glada att det finns. Tänk så innehållslöst ditt liv hade varit utan väder. Men gud va grått det är hela tiden, skulle du aldrig kunna säga på lunchrasten, och upprepa det som ett mantra, utan väder.

Himla trist att det regnat i tre dagar, skulle du aldrig kunna säga, iförd Cindy Crawford-tischa, jeansshorts och ett par nötta Birckenstock, till biträdet på Statoil i väntan på kvittot för tankningen under semestern utan väder.

Så tänk lite på hur vädret har räddat dig socialt i situationer där du egentligen vill vara tyst men då det ändå är kutym att kallprata.

Som en hyllning till vädret har jag gjort en väderlåtlista, ni älskar att få låtlistor, gullungar, för att liksom poängtera att väder behövs.

Eftersom jag känner ett visst ansvar har jag uteslutit uppenbara skitlåtar som Have You Ever Seen the Rain? med Creedence Clearwater Revival och It's Raining Men med The Weather Girls. Jag är en godhjärtad människa så sett. Tänk på det. Här är listan. Hej då.

My christmas card to you

2011-12-14T18:22:00.007+01:00

Ett sånt här fint julkort kan man få om man är vän med mig och sköter sig. Och det har Linda fått. Håhåjaja.

Det är fint att få glädja andra. Och om Linda blir glad av att se sig själv avbildad som en klok kanin, sin karl som en rakryggad ren med välskapta bakben, sin son som modern kyckling och tomten som tomten, ja då bidrar jag gärna till det. Sån är jag. Givmild och varm.

Nu har Linda något att titta på det sista hon gör innan hon somnar och det första hon gör i arla morgonstund. Det känns som att vi är en del av Noaks ark, kommer hon förmodligen att tänka.

Jag har räddat hennes jul, det känns bra.

Tindersticks har för övrigt släppt en video från det kommande albumet. Låt oss titta på den och sedan slänga ihop något rivigt till middag.

There must be an angel

2011-12-10T20:00:00.006+01:00

Veckans djur: ängel

Men herregud, är änglar verkligen djur? Ja, så är det. Änglar har vingar och det har fåglar också och fåglar är ju djur. Därför är änglar också djur. Så himla mycket svårare än så är det inte.

Änglar tillhör djurkategorin andeväsen som finns överallt och har gjort det jättelänge(ett andeväsen kan bäst beskrivas som ”det där TV4+” eller någon i klanen Wahlgren).

Änglar har som uppgift att tjäna Gud och fungerar som budbärare mellan denne och människorna.
Kommunikationskedjan ser alltså ut som följer:
Gud – änglar – vanliga typer som du och jag.

Eller, ett mer begripligt och konkret exempel:
Kungen – Johan T. Lindwall – vanliga typer som du och jag.

Enligt Dödahavsrullarna har varje människa en god och en ond ängel som vakar över ens steg. Den ena ängeln vill leda in oss på livets väg, den andra på dödens. Det kan man kanske tycka låter rimligt eller så anser man att Dödahavsrullarna har sett alldeles för mycket på tecknad film.

Bland änglarna finns en viss hierarki. Högst upp i rangordningen hittar vi bland annat serafer och keruber. Keruber återfinns felaktigt inom barockkonsten där de framställs som feta småungar. Man skulle kunna se det som att konstnärerna då, likt Nostradamus, förutspådde framtiden med stillasittande barn vars enda stimulans, utöver datorer, kommer från ett Happy Meal med plusmeny. Typ. Längst ner i rangordningen finns ärkeänglar och ”vanliga änglar”, vad nu det innebär.

En väldigt känd ängel är Gabriel. Det var han som visste om att Johannes Döparen skulle födas innan Johannes Döparen visste det själv och det var även Gabriel som tog en droska, och kanske med en ränsel på ryggen, hem till Jungfru Maria och berättade för henne att hon skulle föda Jesus. En mycket relevant fråga att ställa sig är: Var Josef också hemma då eller var han ute och snickrade på något?

Inom populärkulturen är änglar vanligt förekommande. Här hittar du en spretig låtlista på temat änglar och här kan du dumglo lite på den fina filmen Der Himmel über Berlin, ett jävla mästerverk.

Grattis änglarna till utmärkelsen Veckans djur. Utan er hade vi inte haft TV4+ och kanske inte julafton heller. Stor kram!

A year without rain

2011-11-13T13:31:00.004+01:00

1994. Åh, gud så varm sommaren var det året. Och så fick man titta på fopoll på tv om nätterna för det var världsmästerskap i Amerika och där räknar man tid på ett helt annat sätt och därför fick man jetlag.

Det är ungefär det som du tänker på när året 1994 börjar diskuteras. Kanske läste du någon deckare av Henning Mankell eftersom det varken fanns kvinnor eller en Stieg Larsson som fick skriva om mord och hemskheter då.

1994 fick Lill-Babs Hasse Majestät Konungens medalj av 8:e storleken för sina "mångåriga uppskattade insatser som artist". Det var nog roligt för Little Babs. Och så vann Sverige OS-guld i ishockey. OS gick för övrigt i Lillehammer, Norge. Efter OS tröttnade nog baggarna på att ha besök och gränsöverskridande kontakter så de röstade nej till att vara med EU. Finland, som inte hade någon OS-erfarenhet, tackade däremot ja.

Samma år invigdes Kanaltunneln mellan Frankrike och England. ”Det här är det största som hänt sedan Style sjöng Dover-Calais för första gången” sa man kanske då.

Estonia sjönk. Det var otäckt. Sune Mangs, Charles Bukowski, Kurt Cobain och Ulrike Maier försvann från jordelivet. Som kompensation gav oss Gud istället Justin Bieber. Det var rart gjort.
Tv-serien Tre Kronor började sändas och där satt man som 13-åring och bara ville hänga på Mimmi Burger eller funderade på hur Tina Leijonberg såg ut utan blus.

Men det viktigaste som hände 1994 hände tydligen inte 1994. Nej, det hände 1993 det. Egentligen har ju inte 1993 något att göra med 1994 men nu blev det som det blev här. Kritisera inte det.

I alla fall. Sepultura släppte Chaos A.D 1993. En skiva som öppnade upp mina ögon för tyngre musik. Om Metallica, Iron Maiden, Guns N' Roses och Danzig var burken med mellanöl så var Sepultura thinnertrasan och haschpipan som agerade verklig inkörsport till suget efter kraftigare kickar. Nåja, nu ska vi inte tolka något bokstavligt här ty jag var ett skötsamt barn som ofta fick kolsyra i näsan av läsk och tyckte att det räckte gott med det. Låt oss lyssna. Hej då.

Call it stormy Monday but Tuesday is just as bad

2011-11-01T21:48:00.005+01:00

Maudag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Där gott folk har ni veckans alla dagar. Om mitt kunskapsförråd finns det delade meningar men rabbla veckodagarna som rinnande vatten det kan jag fan. Väck mig mitt i natten och jag kan till och med återge det hela på tyska. Och på hittepådanska om jag får tänka efter en stund.

Nåväl. Idag är det tisdag. En mycket slug skitdag som i den monstruösa skuggan av maudagen får sköta sin tvivelaktiga verksamhet utan granskning eftersom allt fokus läggs på veckans första dag.

Tisdag är uppkallad efter Tyr som var en gammal fornnordisk typ som tydligen var med och fjättrade Fenrisulven. I övrigt tycker jag inte att den där Tyr verkar ha pysslat med några överdrivna stordåd. Drack säkert bara en massa mjöd och spände väl kanske på sin kärring då och då. Ja, han kallade nog sin tjej för kärringen inför grabbarna, eller regeringen om han var riktigt misslynt över något beslut taget på hemmaplan.

Undrar förresten om det är många vargjägare som diggar Tyr eftersom han band den där Fenrisulven? Jo, så är det nog. Han åt säkert en massa får Fenris.

På latin heter tisdag dies Martis. Lite häftigt namn kan ju tyckas men jag anser inte att man ska bli så särskilt imponerad över latinska ord. Rectum är säkert latin och hur jävla glamouröst är det egentligen?

Jag orkar inte motivera varför tisdag är en skitdag, lite måste ni tänka själva också. Men som snabbt exempel kan ju fettisdagen nämnas. Semlor är tillsammans med TV4 det mest överskattade vi har i det här landet och snart börjar det där jävla tjatet om hur gott det är. Bah.

Nu har det blivit november också. Därför lyssnar vi och tittar på, en mycket homoerotisk, Morrissey. Hej då.

Hallowed be thy name

2011-10-20T20:25:00.004+02:00

Den här homepagen (ja, det heter så på danska) har blivit en aning styvmoderligt behandlad på senaste tiden. Det beror dels på att internet är tråkigt samtidigt som jag har fullt upp med att jobba och betala skatt och vara full ibland och åka till Tyskland och kolla på fopoll och äta wurst och vara vuxen och så.

Men nog om det, jag har inga rättigheter och därför inga skyldigheter.

På lördag ska jag på Little Baby Fantas dop. Det ska nog bli ganska roligt tror jag. Ordval som ganska och tror visar på en viss osäkerhet men eftersom jag aldrig varit på ett dop vet jag inte hur det kommer att bli.

Fast jag var ju förvisso på mitt eget dop. Det skedde hemma det. En aning märkligt kan jag tycka i efterhand, ska man ändå blanda in Gud kan man göra det ordentligt och vara i något av dennes skrytbyggen. Men jag hade inte speciellt mycket att säga till om på den tiden så dopet blev av i vardagsrummet med brun heltäckningsmatta.

Så där låg man i en krubba eller nåt och var docksöt och fick vigvatten som brände pannan och sedan kom nån släkting och stack till en en hemslöjdad träljusstake i present.

Och den där hemslöjdade träljusstaken fick man leka med från dopet tills man fick sin första jultidningspremie när man var elva år som bestod av nån jävla nyckelring och inte alls den där häftiga stereoanläggningen som man suktat efter.

Efter det var det dags för nästa runda med Gud i form av konfirmation men då hade man fått hår på nötterna och ville vara vuxen och lyssna på black metal och det fanns ändå aldrig någon tillräckligt stark längtan efter en moped eller nån jävla berlock i bärnsten så det där fick liksom va.

Sedan blev man vuxen på riktigt och då skulle man förvirrande nog inte ha hår nötterna längre och håret på huvudet ramlade av per automatik. Och nu är det torsdagskväll och det finns disk att diska och mjölken är slut. Så kan det gå, som Vonnegut sa.

Nu lyssnar vi på 16 Horsepower tycker jag. Hej då.

Shake appeal

2011-09-14T21:24:00.001+02:00

Jag var på ett gym idag. Eftersom jag inte vistats i en sådan miljö på ett par tre fem år fick jag börja med att registrera mig. Jag fick fylla i ett formulär och sånt där. När jag lämnade tillbaka det ifyllda formuläret till den högst alldagliga tjejen i receptionen skämdes jag lite över min för tillfället bedrövliga handstil.

Skammen över att skriva som en berusad sjuåring gjorde mig mycket varm och jag var tvungen att osmidigt hasa mig ur min nyinköpta Skärgårdsdoktortröja. Jag försökte ändå ge ett världsvant intryck och telepatiskt signalera att coola tunnhåriga killar skriver som skräp.

- Då kan du ta och lägga ditt vänstra pekfinger här så att vi får ditt fingeravtryck, sa hon.

Det var ungefär där någonstans som det låste sig. Jag stod stilla och tittade på mina händer i kanske tre sekunder vilket i sammanhanget är ganska lång tid. Hon måste ha märkt av mitt lätt efterblivna tillstånd och återupprepade vad hon sagt.

- Jaja, förlåt, sa jag och lade mycket bestämt dit mitt vänstra pekfinger.

Hon tittade på mig och jag tittade tillbaka och tänkte men sätt igång och gör det du ska.

- Alltså, ditt vänstra pekfinger. Vänstra!

Där stod jag tydligen med högra pekfingret och spelade ball och världsvan. Jag ursäktade mig återigen och lade istället dit mitt vänstra pekfinger.

- Men pekfingret! Det där är ringfingret, sa hon och började gestikulera och verkade liksom vilja bända rätt allting.

Jag tyckte inte att hon var speciellt pedagogisk och ville börja förklara att jag faktiskt kan skilja på höger och vänster hand för vänster är den handen som man numera skriver imbecillt och tycker om sig själv med och höger är den man kastar liten boll eller sopar till någon med och att jag faktiskt vet vilket som är ringfingret för jag har faktiskt blivit vuxen och då måste man börja kolla efter ringar och skit på fingrarna hos tjejerna även om det fanns de där förr på gymnasiet som hunnit avverka tre ringar innan lucia i åk 2.

Men det sa jag aldrig.

Efter jävligt mycket om och förbannat men lyckades jag i alla fall få rätt finger på rätt plats men eftersom jag lider ett självdiagnostiserat förstadium till Parkinson skakade jag så mycket ändå så det blev inget fingeravtryck.

Sedan fick jag gå och träna och jag blev jättestark [jätte stark].

Nu orkar jag inte tänka mer på höger och vänster för då blir jag så varm om kinderna. Istället lyssnar vi på en jävligt bra låt. Hej då.

Call of the wighat

2011-09-07T21:04:00.006+02:00

Vet ni, jag har aldrig varit i Thailand. Eller något annat land i Asien och gått på sånt där moon rave beach ultra party och ätit svamp och blivit pullad upp i brygga av någon jävla surfare från Perth med fräsig frisyr och konstnärliga pärlhalsband och djupa tatueringar.

New York. Jag har inte varit i New York heller.

Jag har inte sett Forrest Gump eller Fucking Åmål eller den där Harry Potter (men jag har sett Ett päron till farsa på semester i Europa och Lesbian teens gone wild flera gånger, det borde väga upp).

Jag har ätit kräftor, det har jag. Det är ganska gott men knappast värt besväret. Obekvämt brytande och kladd som svider i de små såren som livet ger en. Ungefär som en apelsinjävel. För mycket att göra och för lite att tjäna helt enkelt.

Men jag har aldrig varit på en kräftskiva. Och sånt där är ju i ropet just nu för folk går på kräftskivor hit och dit och så. Men inte jag. Därför blir jag lite nyfiken.

- Hur går det till?

- Sjunger man roliga visor?

- Är det kutym med vitsiga hattar?

- Är det alltid sådana där fina lampor som egentligen ser ut som gubbansikten man inte vill ha i närheten av ett dagis?

- Blir det ofta bråk framåt småtimmarna när det kommer fram att Ann-Christine legat med Johannes på Kos för 17 år sen och Morgan får reda på det?

Min okunskap och brist på erfarenhet gällande kräftskivor smärtar mig faktiskt.

Fast det finns säkert något smart kinesiskt ordspråk som säger att man inte ska bry sig om det man inte gjort.

Därför tar vi och lyssnar på världens bästa band som heter The Cramps. En jävla glädjekälla som alltid består även när det blåser hårt i både kropp och själ. Att lyssna på The Cramps är som att stoppa kuken i guld. Som Joker sa.

Edit: Jag har förresten visst varit i Asien. Jag var på en flygplats i Singapore några timmar och försökte lirka upp en tyska. Berättade storslagna historier från de sju världshaven över ett par Tiger. Hur det gick? You do Björklunds math.

As the flowers withers

2011-09-05T22:23:00.004+02:00

Internet och livet är ungefär lika roligt och intressant som Stefan och Krister just nu.

Men jag lyssnade på Odla med P1 idag och tänkte därefter skriva ett inlägg om det.

Odla med P1 går mest ut på att man pratar om solrosor och skördetider och pelargoner och annat som ger sinnesfrid åt människor med slemgröna fingrar. Ett ganska mysigt program egentligen.

Och så finns det ett telefonväkteri dit lyssnarna får ringa och ställa frågor till någon expert om varför tulpanerna inte växer som förr eller varför morötterna inte har den vackra färgen som på femtiotalet eller varför det serverades finska pinnar istället för drömmar hos grannkärringen vid trefikat.

Det lyssnade jag på idag. Telefonväkteriet.

Och jag tänkte Åh fy fan så skönt att inte ha mer än förlorade vårlökar och ej brustna rosenknoppar att oroa sig för. Vilken jävla livskvalitet ändå.

Fantastiskt. Så tänkte jag.

Sen kom jag på att det kanske är så att gurkjävlarnas brist på storlek gör människor sömnlösa och därför blir stora problem eftersom man ändå måste ha någonting att oroa sig för oavsett livssituation.

Eller att berömmelsen över den prunkande (jävla bra ord) rabatten gör att man förtränger det som egentligen gör ont eller stör eller oroar.

Ungefär det tänkte jag skriva om.

Men nu blev det inte så eftersom internet och livet är ungefär lika roligt och intressant som Stefan och Krister och det finns viktigare saker att tänka på.

Den jäveln som bestämde att allt skulle gå åt helvete mest hela tiden vill jag förresten ha namnet på!

Will of God

2011-08-29T22:10:00.004+02:00

Framtidslöftet Michele Bachmann skämtade ju lite skönt om att Irene, det där fruntimret till orkan ni vet, var ett budskap från Gud till Washington. Så tror jag också att det kan vara.

Jag tror däremot inte att Gud önskade att vi skulle jobba så jävla mycket som vi gör. Vakna, tvaga sig, åka till jobbet, längta bort, längta efter helg, åka hem, somna. Repetera. Dö. Enda variationen är att man på våren börjar längta efter semestern.

Det är ju fan inte klokt egentligen. Guds tanke var nog att vi skulle vara lediga och äta nötter och bär och inte trista affärsluncher. Visst skulle det bli långtråkigt att bara gå runt och dra men det hade Gud säkert löst med någon verksamhet dit man kunde få gå frivilligt och kanske tälja något eller göra potatistryck på tygbitar.

Och sen kunde man kanske byta den flisiga vedbiten man täljt mot en tygbit med potatismönster på så att man fick pröva på det här med handel och marknad ibland och få det grundläggande steget på Maslows behovstrappa taget.

Som motprestation skulle väl Gud tycka att man kunde sätta sig i ett av hans (ja, Gud är en man, att hålla på med hen får man inga tjejer på ändå) någon timme i veckan och lyssna på en vit, heterosexuell man och sedan kunde man få gå hem igen och spela pop- och rockmusik eller läsa eller dricka sprit eller åka utomlands eller vad man nu tycker om att göra. Och tälja lite då för den sociala biten.

En jävla bra deal egentligen som har blivit försummad.

Fast det finns ju faktiskt människor som jobbar och ändå går till Guds hus. Undrar vad Gud har för inställning till dessa? Och så blir det ett jävla överflöd av ved- och tygbitar och det stimulerar inte BNP vilket är dumt eftersom Gud inte gillar fattiga och Gud kanske inte finns och Michele Bachmann kanske inte är lösningen på allt.

Nu blev det jobbigt att tänka. Jag är missnöjd. Det var det jag ville ha sagt från början. Som KSMB säger nedan.

The blind leading the naked

2011-08-27T12:38:00.003+02:00

Idag är det lördag. På lördagar kan man göra olika saker. Till exempel kan man sätta sig på en krog och glo på fopoll med Cramp-Jocke. Det ska jag göra.

När Jocke börjat sura för att Swansea (jag vet inte vilka de möter men jag hejar på det andra laget oavsett) förlorat ska vi åka hem till en vuxen man som heter Fasching och försöka verka som om vi båda nyligen faktiskt fyllt 30 och inte 19. Det blir ju en jävla utmaning det också.

Fasching bor i en borgarförort som jag tidigare besökt en gång. Då satt jag i en bil på en parkeringsplats och blev full på ljumna burköl. Nu känns det stort att få tillträde till ett hus.

Vi ska äta mat och åka Audi. Att det är en Audi har påpekats med emfas. ”Jag hämtar er vid stationen med min Audi”. Jaha. Jag tycker att bilar och motorer är ungefär lika intressant som TV4 är bra så därför kan jag inte avgöra om det skulle vara något speciellt med just en Audi. Men eftersom det verkar viktigt så ska jag nog säga att det är en fin Audi som han har Fasching. Kanske ställer jag någon fråga om fälgarna eller nåt också.

Eftersom både Fasching och Jocke är matfascister och smaklöksonanister bjuds det nog inte på en enkel lövbiff, pommes, bea från påse och en slarvigt skivad tomat som är norm när män träffas för att laga mat. Nej, det blir nog vuxenmat.

Extremt troligt scenario ikväll: Efter avslutad måltid ställer Fasching fram en hårdost som luktar människofot. Han berättar med inlevelse att den minsann är från en liten hemlig by som ligger på ett tre mil högt berg i Iiiiitaliiien och att osten är lagrad i 50 år och ystad av en krum liten tant och smaksak med örter som numera utrotats och till osten ska man dricka ett rödviiin som trampats av 13 nymfer i skymningen i Atlantis. Mycket exklusivt.

Jocke kommer lyssna på det här med dumöppen mun och stora ögon. Imponerad som fan, men samtidigt lite irriterad. Han kommer då att säga att han nästa gång ska bjuda på en hårdost som kommer från en liten liten liten gård som ligger på ett fyra mil högt berg i Frankriiike och som lagrats i 60 år och ystats av en tant med en rygg så krum att hon i stort sett ser ut som en liten boll på avstånd och att osten innehåller ingredienser som ALDRIG egentligen har funnits vilket gör den extremt ovanlig och god och att man bör dricka ett rödviiin som trampats av 15 oskulder i Edens lustgård.

Och så är tuppfäktningen igång. Själv kommer jag nog sitta tyst och tänka att en industritillverkad jävla hushållsost duger gott.

Trevligt kommer det bli i alla fall. Nu lyssnar vi på Behemoth en stund tycker jag, vilket jävla fittös. Hej då.

Let´s go to bed

2011-08-24T22:56:00.002+02:00

Jag är glad i hatten eftersom jag varit på krog och druckit ungefär sju öl. De ungefärliga sju ölen har gjort mig trött. Trötthet är något extremt skönt när man har en säng inom räckhåll där man kan få sträcka ut valrosskroppen och lyssna på radjå och låta John Blund lägga piller i vattenglaset på nattygsbordet.

Och sängen finns nära, men det finns inga lakan och tjafs i den eftersom jag tvättade imorse. Det var tråkigt att göra det, när jag blir stor ska alla i Sverige vara lika mycket värda så att det inte bara är tjejer som tycker att det är roligt att tvätta och städa och annat tråk. Fan va bra ni har det egentligen, ni kvinnor.

Det tar ungefär två minuter att fylla sängen med kläder. Inte så lång tid egentligen, men den mentala uppförsbacken är lång och brant just nu. Alternativet är att lägga mig utan lakan inatt men det är en aning pundaraktigt och förmodligen trist imorgon.

Under tiden jag funderar får ni lyssna på en låt av Tommy Nilsson. Det är nog bland det jävligaste som gjorts på svenska, men enligt ryktet har det inte hindrat Kemimannen att handskriva texten som en dikt till sin fru när något extra skulle firas. Men rykten är bara rykten och fan vet jag. Hej då.

Summer dress

2011-08-22T22:09:00.003+02:00

Ja jävlar, nu är sommaren slut. Och det är ju skönt för då får man gå runt i polotröja och leka Skärgårdsdoktorn på nån klippa i skymningen och kanske kasta stenar i havet och ge sken av att man tänker något poetiskt och djup när man i själva verket funderar på hur fan Åsa Jinder ser ut naken egentligen.

Nåväl, sommaren är kort som nationalskalden Ledin sjöng, och jag har väl inte gjort så himla mycket. Firade midsommar gjorde jag bland flyttkartonger, folköl och två räkmackor. Och tuff musik förstås.

Och så har jag sett två rådjur, ett under balkongen och ett i skogen. Fast jag har bara sett en igelkott, det är tråkigt.

Och så har jag varit okynnesfull några gånger, det ska erkännas.

Och så har jag varit i Tyskland. Där drack jag öl och gin och tonic och åt korv och pasta och annat tyskt och funderade på min existens och kollade på nån gammal kyrkjävel eller två och frös och föraktade tyska ungdomar på skolresa och funderade över tyska kvinnors bröstmassa men blev osäker på vilken enhet jag eventuellt skulle använda vid tester så jag slutade klura på det relativt snabbt. Kanske kommer en rapport om den där resan, det beror vilket humör jag är på.

Och så har jag lekt med Apa. Det var väldigt roligt. Vi badade fötterna i en sjö och åt mat från ett annat land.

Och så har jag hängt med min semibrorsdotter little baby Fanta. Vi har dreglat och sovit lite och lyft varandra och så.

Men gud va söt – världens bästa barn, tänker du nu och skriver ”Fiiiiiiiinast” inuti ditt Facebookskadade huvud. Och visst är det så, Fanta dominerar i den högsta divisionen.

Det är väldigt mysigt med barn när de fortfarande är som små husdjur. Fast det som är positivt med Fanta är ju att hon kommer att fortsätta vara vettig även när husdjursstadiet är över. Om några månader är det dags att börja prata musik med henne för på den fronten har föräldrarna inte mycket att komma med.

Klänningen på bilden har jag köpt såklart. Det ska dock erkännas att Grävlingen från Uppsala flåsade mig i örat via länk och bestämde vilken jag skulle inhandla. Det är sällan hon har något förstånd att dras med men ibland kan hon vara till nytta. Fast mestadels är det som att försöka kommunicera med någon från Gökboet.

Jaja, nu ska jag lägga mig och läsa om svensk death metal. Hej då.

Will the summer make good for all of our sins?

2011-06-17T23:26:00.006+02:00

Nu är det sommar. Det är roligt ungefär till midsommar. Men det vet ni ju.

Vet ni hur många nakna tjejer det finns på internet förresten? Kanske inte, men det vet jag och det är jätte många*

* Alla ord som inleds med prefixet (Heter det prefix? Jag vet inte ens vad ett substantiv är på rak arm. Men ett verb sätter man att framför, det vet jag) jätte ska alltid särskrivas.

Nåväl.

Jag tänker ta sommarlov från den här sidan nu. Det behöver man ibland. Man måste få hitta sig själv och göra en inre resa. Eller bara gå på toaletten.

Kanske har jag sommarlov i två timmar, tre dagar, fyra veckor, fem månader eller hundra år.

Törnrosa hade sommarlov i hundra år hon. Fan va bra hon hade det egentligen, borde tacka den där onda feen för mycket. Bara ligga och löka i hundra år, bli väckt av en prinsjävel genom ett snabbt fittgrepp till upptrissade bostadspriser och sälja av tornhelvetet och flytta till Monaco och äta lobster och gå på casino och åka snabb röd bil och leva lyckligt i alla sina dagar och snipp snapp snut så var monarkin ett vackert slut.

Under sommarlovet kan ni hitta mig på Twitter, klubben för inbördes beundran där man bara behöver häva ur sig lite skit och sen är det lördag hela veckan. En jävla idioti det där också.

Hej då på ett tag.

Life without a net

2011-06-15T20:39:00.003+02:00

Jag blev less idag. Därför sadlade jag om och blev serietecknare. Det är jävligt lätt, går på fem minuter och sen är det bara att luta sig bakåt på pallen och skicka saltade fakturor till debattsidorna på DN, NY Times och Le Monde.

Tada!

Eftersom det här är en användarvänlig blogg tänker jag nu förklara för er som kanske inte ser så bra vad min teckning föreställer.

Två personer befinner sig på konferens (vilket inte kanske även för människor som inte behöver glasögon är överdrivet uppenbart). Personen till vänster frågar personen till höger vad den gör. Nätvärkar svarar personen till höger som har ett nät över sig.

Nätvärk med ä svarar alltså personen eftersom det här kravet på ett ständigt nätverkande börjar göra ont, det gör så ont att handen på personen i nätet har börjat blöda. Det bara sprutar.

För det är ju så, man ska gå runt och socialisera och mingla och knyta kontakter och berätta att man jobbar med ekonomi på ABB för nån jävla IT-tekniker från Volvo och sedan kommer nåt fån från Vero Moda som undrar vad man tyckt om konferensen och man mumlar jo bra och då frågar dumfan VAD det var som var bra och då vill man bara sopa till människan men istället ska det addas på Facebook i realtid som ett bevis på att allt går bra i livet och något att visa för framtida arbetsgivare.

Svunnen är den tid då man fick stå för sig själv på en kursgård och häva i sig nio öl och lite gin och lyssna på sin egen musik i hörlurar och på sin höjd nätverka genom att bli upphånglad i brygga av någon från det egna lönekontoret i korridoren.

Så är det. Jag ser själv mina teckningar som bitande svidande samhällskritik samtidigt som det är ett nyanserat inslag i kulturdebatten.

To Germany with love

2011-06-13T21:18:00.006+02:00

Om ungefär precis en månad, exakt 30 dagar fast ändå inte, åker jag till Tyskland på semester. Avundsjuka människor i min närhet säger – Jaha, men va roligt, där har du ju aldrig varit tidigare.

Nu är det faktiskt så att jag ska till Bayern och där har jag bara varit en gång förut och då var jag lite för glad i hatten.

Så nu åker jag dit för att göra rätt för mig. Jag ska vandra omkring med min kappsäck och mina dikter som innehåller stor poesi och söka jobb från dag till dag och trampa mitt eget vin och så.

Nu ljög jag ganska mycket. Jag har inga dikter, förutom den om kuken och fittan som spela boll där kuken vann med elva mot noll förstås, men det är väl mer en ramsa och dessutom är den inte min.

Söka jobb ska jag inte göra eftersom jag faktiskt har semester. Och utöver att jag har semester misstänker jag även att jag har begynnande fotsvamp och då är det nog ingen vidare god idé att trampa sitt eget vin.

Ingen kappsäck har jag heller. Jag har bara mig själv så därför tar jag bara med mig själv helt enkelt. Jävligt lätt och smidigt.

Jag börjar i Nürnberg. Där finns det tydligen över 3000 företag som är av hantverkskaraktär. Det skiter jag ungefär ganska fullständigt i. Det som känns mer intressant är ju stadens historik med rättegångarna efter WW2. Och att det finns en korv som heter Nürnberger som ska vara något extra.

En julmarknad som jag inte hinner stanna på.

Efter det åker jag till Bamberg. Där bor det ungefär 70 000 olika människor, och på det finns det åtta bryggerier. Rauchbier är byns specialitet, rököl alltså. Enligt Fasching smakar rauchbier skit, men har man Pripps Blå 7,2% som favorit blir det kanske så. En del av Bamberg finns med på UNESCO:s världsarvslista. Det är roligt för Bamberg.

Ett jättegammalt rathaus i Bamberg.

Sedan åker jag till Würzburg och där vet jag inte hur många som bor men det gör inte så mycket. Jag vet däremot att det pågår en volksfest (låter mycket bättre än en svensk folkfest med Arvingarna på scen det) som avslutas dagen jag anländer. Inte för att vara alltför självgod, men det känns lite som att jag kommer dit och headlajnar den där jämrans volksfesten. Alla kommer att jubla.

Det finns inga bilder på Würzburg.

Avslutningsvis åker jag till München. Där har jag varit förr och det är där som jag alltså bör göra rätt för mig. Jag vet inte hur, men det kanske jag kommer på.

Tre fryntliga tyskor.

Nu orkar jag inte skriva mer. Hej då.

All cats are grey

2011-06-11T12:24:00.002+02:00

När jag befinner mig i trånga (inte trängda) situationer, som att stå på en packad tunnelbanevagn eller en krog med massa löst folk som ska se ett meningslöst coverband, då brukar jag nynna på låten nedan samtidigt som jag andas och tittar mot skyn eller taket.

Varför vet jag inte riktigt, kanske mest för att jag är så himla härlig och speciell, och det var först igår som jag fick reda på att det är Memory ur Cats (musikalen, inte glädjetidningen) som jag gnolat på i många år.

Jag såg visserligen Cats i Laaandöööön på 90-talet, men det borde inte vara därför som den bor i mitt huvud. Kanske ska ringa TV4 Plus så att de kan skicka hit ett medium eller den svettige kockjäveln för att undersöka saken.

Men ändå inte ty jag hatar TV4 av hela mitt hjärta.

Kvinnan som sjunger är för mig okänd, säkerligen känd i musikalsammanhang, men jag skulle kunna klappa henne på bakstjärten utan att behöva tänka till två gånger.

Det var dagens självhjälpstips. Nu ska jag fortsätta vara bakfull och en allmänt jävla dålig människa. Skit ska skit ha, glöm inte det. Kuken.

Party like the amish

2011-06-08T21:03:00.004+02:00

Veckans djur: ekoxe

Kallas för lucanus cervus på finspråk och för eghjort på fulspråk, det vill säga danska. En ekoxe är en skalbagge och sorten är Europas största inom genren.

Åhå! en fanfar för det. Och lite trummor förstås – på tisdag på torsdag på tisdag på torsdag på tisdag på torsdag på tisdag på torsdag.

Ekoxen är mycket robust i sin kroppsbyggnad och mörkbrun i skalet. Hanen kan bli upp till nio centimeter lång medan honan inte mäktar med mer än hälften. Hanen har dessutom stora käkar, i Danmark kanske den kallas ”den lille elefant for sine store kæber”. Men det är oklart.

Det tar fem år för en larv att bli en ekoxe. Från midsommar och framåt är den just en ekoxe. Sedan dör den. Det är lite som när amishkidsen är ute på sin rumspringa.

Live fast, die young så att säga.

Men när ekoxen lever så äter den mest sav från gamla ekar. Och så vill den knulla förstås, det vill nog amishungdomarna på rumspringa också. Hanen använder sina käkar för att slåss med en annan hane, den som vinner visar upp sig för honan och får kliva på.

Ganska omodernt egentligen, lite för mycket Bulten i Bo-beteende när han druckit annat än sockerdricka på auktion i Mariannelund eller Lönneberga eller vart det nu var.

Ekoxpojkarna borde lära sig att mjuka värden är på tapeten 2011 och att man måste kunna prata känslor utan att först sopa i sig sex snabba stora stark på den mindre fashionabla kvarterskrogen där doften av sorg och misslyckande direkt omsluter ens kropp efter två steg in.

Samtidigt borde ekoxflickorna veta bättre än att uppmuntra till ett våldsamt beteende.

Men amishungdomarna slåss nog också, med grepar och hattar och LSD.

Ekoxen är Blekinges landskapsdjur. Blekinge har inte åstadkommit så himla mycket förutom att en sovjetisk ubåt var där och nosade på 80-talet. Eller om det var en stor minkjävel kanske. Dessutom är väl invånarna i Karlskrona duktiga på att rösta på sd. Nej, det finns nog fan inte många rätt med Blekinge egentligen, förutom ekoxen då.

Grattis Ekis till Veckans djur. Du har lite att jobba med, men det har vi alla. Kram.

Don't fight it, feel it

2011-06-06T20:46:00.001+02:00

Jag är misslynt. Vad det beror på stannar mellan mig och Gud. Helst skulle jag inte vilja blanda in Gud överhuvudtaget men hen är ju påstridig som en jävla igel och ska alltid lägga sig i.

Jag brukar för övrigt dela in människor i två kategorier. De som har en sten i skon, stannar upp och skakar ut den och fortsätter. Och de som har en sten i skon, fortsätter att gå utan att göra något åt det och surar istället över att det gör jävligt ont.

Själv tillhör jag den sistnämnda kategorin. Det försökte jag göra något åt förut, I want change Mr. Obama, genom att muntra upp mig själv med den där leken där man byter ut ett ord i en filmtitel till något fult. Till exempel Ett päron till fitta firar jul.

Eftersom jag har fyllt 30 och därför mognat använde jag inga fula ord, det är så barnsligt, utan körde med mitt namn istället. Men då kom jag bara på en film. Att muttra Sällskapswayne i tio minuter var inte så himla roligt egentligen.

Så, vad har vi lärt oss av detta då? Jo att man inte ska försöka så jävla mycket. Typ.

Nu måste jag jobba. Mycket att göra och litet att tjäna, ack ve, ack ve. Men först lyssnar vi på Allan igen.

Kick out the jams

2011-06-03T10:45:00.002+02:00

Jag är i Göteborg. Solen skiner. Annars brukar det mest regna här men nu när jag är på besök så är det bara solsken och strålning för hela slanten förstås.

Ni som inte känner till Göteborg så väl får leta reda på information själva. Men de är givmilda här och vill ofta dela med sig av saker. De inleder alltid samtal med Vill du.

Två exempel från verkligheten.
- Vill du köpa en tröja med Adolf Hitler på?
- Eh, nej tack, det blir bra utan.
- Jävla idiot!

Vid annat tillfälle.
- Vill du ha spark i ansiktet eller?
- Nej.
- *ohörbart mutter*

Nu är det snart slut på internet här, det finns bara 40 minuter om dagen som alla i hela Göteborg ska dela på.

Jag ska fiska krabbor snart. Krabb, krabb! Hej då.

Fuck it

2011-05-31T22:08:00.002+02:00

Fan vad jag tycker illa om MacBook Pro. Och fan vad jag tycker illa om Mac-fantaster överlag. Mac, detta vedervärdiga opium för folket, är lösningen på alla världens problem. Det är likadant med idioterna som dyrkar sociala medier. Och frihandelsnötter. - Låt folk handla under orättvisa förhållanden, va fan, de utsatta kan väl blogga eller twittra om det, allt blir fint bara jag får trycka röven full med iPads tullfritt.

Jag tycker illa om SJ också. Och borgare, och särskilt då sinnesmässigt vanskapta kristdemokrater. Fast moderater, folkpartister och mauditer kan kvitta också. Mineralvatten som inte smakar naturellt kan fara åt helvete det med. Och Takida, Volbeat och Hammerfall också.

Åh fy fan, sa han som drack bläck.

Egentligen skulle jag kunna spendera resten av kvällen och natten åt att lista olika saker jag ogillar. Men då skulle jag säkert ändå glömma något och då skulle jag bli en aning grinig.

Imorse låg det dessutom en nyckeljävel utanför min dörr. Inte min. Men det lutherska jävla arvet med att man ska arbeta hårt och sköta sig gör ju att jag inte bara kunde fanskapet ligga. Därför har jag nu en nyckel i min ägo som jag måste göra något vettigt med.

Jag har knackat på hos grannfan, men den vägrar öppna. Får väl sätta upp en lapp eller lämna in den hos polisen. Vi får se.

Så länge när jag denna nyckel till hittebarn ytterst styvmoderligt vid min barm.

Och just det, jag är på dåligt humör. Nu måste jag packa saker i en ful liten väska, det blir en jävla upplevelse det också.

30 seconds over Tokyo

2011-05-30T06:50:00.001+02:00

Jaha, här ligger jag i sängen med omotiverat morgonstånd och fyller år. Det är inte så himla spännande egentligen. Dessutom blev jag officiellt vuxen redan förra veckan när jag tog ton mot en ungdom som våldförde sig på en läskautomat i tunnelbanan. Ge fan i det där, sa jag och blängde myndigt. Så sa jag.

Idag önskar jag mig mest att Siouxsie Sioux hoppar upp barbröstad ur en tårta och skriker att hon älskar mig. Men så blir det mest sannolikt inte, därför åker jag till jobbet och försöker inbilla mig själv och andra att jag förstår något av det vi gör. Hej då!

Mr. Wayne

2011-05-29T12:20:00.002+02:00

Jag hade tänkt att kanske skriva något vettigt idag, kanske berätta om självhjälpskurserna som jag tänker starta. Men nu blir det inte så för jag trött och en aning bakfull efter helgen i allmänhet och gårdagens konsert med Pierced Arrows på Strand i synnerhet.

Så istället lyssnar vi bara på en låt som handlar om mig, Mr. Wayne. Jag måste duscha också, fy fan vad det är mycket nu.

Ain't got no ...

2011-05-26T23:01:00.004+02:00

Jag blir 30 år gammal på måndag. Jag har ingen fru. Jag har ingen man. Jag har inga barn som jag känner till eller betalar underhåll för.

Jag har däremot 81 skivor med The Cramps. 30 skivor med Nick Cave and the bad seeds, 18 skivor med The Cure och 17 skivor med Danzig. Depeche Mode 17, Sisters of Mercy 17, Skinny Puppy 13, Einstürzende Neubauten 12 och Alien Sex Fiend 11.

Det är inte så himla mycket egentligen, men det är det jag har på topp tio.

Det är dock inget vi pratar om på fikarasterna, mina skivor. För jag har ingen fru eller man och inga barn som jag känner till eller betalar underhåll för. Godnatt.

Under my thumb

2011-05-24T22:47:00.003+02:00

Okej, det är vår hos Lawrence av Arabien och den helt värdelösa ön Island ska återigen visa sig på styva linan och fotbollsmatchen mellan Malmö och Helsingborg fick avbrytas för att en ung man var styv i korken.

Bodström har skrivit en bok också och miljönissarna har fått nya språkrör som provat dödsknark.

Men skit i alla triviala aktualiteter nu ty vi har viktigare saker att reda ut. Hur slutade det egentligen för Tummelisa, also known as 1800-talets Natascha Kampusch?

Hon sov ju i ett valnötsskal, på HC Andersens tid fjantade inte folk runt med nötallergi hit och dit, och blev en natt bortrövad av paddan. Paddtanten ville att den lilla, lilla Tummelisa skulle gifta sig med hennes son.

Det där klarade Tummelisa sig undan men blev istället inspärrad hos en skalbagge. Något som kanske var ännu värre än hos paddan, det vet inte jag och jag är inte i position att ta ställning heller så jag lägger egentligen ingen värdering i det hela.

Hon har tur och klarar sig från skalbaggen och blir istället kompis med en mus. Dock vill musjäveln gifta bort Tummelisa med sin granne, en mullvad.

Men där tar tar min information slut.
Vad händer sedan?
Hur går det för den lilla stackaren?
Äktar hon mullis?

Och nu ska vi inte hetsa upp oss över att Tummelisa bara är ett barn och att ett sådant minsann inte borde gifta sig och verkligen inte med ett djur för det är osunt och säkert olagligt.
Det är bara en saga, slappna av nu. Hjälp till istället.

Nirvana

2011-05-23T22:47:00.000+02:00

Efter en hård och lång dag på kontorsbruket är jag trött. Samtidigt lider min själ och plånbok av armod, jag måste ransonera mina snuspåsar till onsdag. Gud, jag har det så jävligt så ofta egentligen när jag tänker efter.

Nåväl, vi kör på en repris till. Tom Waits läser Challe Bukowski. Passar fint som godnattsaga.

Imorgon kanske vi skriver något nytt, fräscht, spännande och alldeles underbart. Men troligtvis inte, beror helt på humör. Don't try!

All murder, all guts

2011-05-22T20:28:00.001+02:00

Va fan, det är i stort sett sommar nu. Och den ska vi ta vara på för efter midsommar börjar vi bara längta till hösten. Jag är som tv under sommaren och sänder mest repriser ty jag har så jävla mycket annat att göra. Det är böcker som ska läsas och kval som ska lidas och så vidare.

Därför får ni läsa förra sommarens deckare i svenskt kustlandskap med succén som uteblev. Perfekt att printa ut och ge bort till någon i Mors dag-present. Eller så gör ni något vettigt istället. Hej jävla kukdå.

Teil eins.
Teil zwei.
Teil drei.
Teil vier.
Teil fünf.
Teil sechs.

Asleep

2011-05-19T21:27:00.002+02:00

Kortfattad recension av gårdagens Pere Ubu-konsert: Jävligt bra.

Eftersom det var så bra har jag varit trött och bakdrucken idag. Men hade konserten varit jävligt dålig skulle jag säkert vara trött och bakdrucken ändå, av någon märklig anledning blir det oftast så.

Imorgon ska jag leka med Fanta. Om jag räknat rätt, vilket knappast är helt säkert då jag fick spendera fyra terminer av min gymnasietid i en särmattegrupp (med ett snyggt IG i slutbetyg som följd trots det), bör det lilla flickebarnet fylla elva dagar nästa dygn.

Det är inte bara i matte som jag har stora kunskapsluckor utan även i barnkunskap. Men mitt sunda förnuft säger att man förmodligen kan börja ställa lite krav på en elvadagars.

Smekmånaden är över och nu är det dags för brottning, kojbyggen under köksbordet och hårda fotbollsskott på vardagsrumsgolvet. Vill hon inte vara med tänker jag uppmana hennes föräldrar att reklamera.

Men det är imorgon det.

Nu tar vi och lägger mig tycker jag.

Shake the disease

2011-05-17T23:56:00.002+02:00

Nu tycker jag att ni hjälper till att bidra till Faschings insamling till Cancerfonden.

Att använda ordet till tre gånger i en mening, det är jag duktig på. Nu tycker jag att ni ska försöka vara lite duktiga och faktiskt klicka på länkjäveln, för det är ni bedrövligt dåliga på annars.

Den där förbannade kräftan är en otäck typ som har förstört väldigt mycket för väldigt många, så skänk en slant för fan.

För övrigt har jag sprungit. Eller lunkat, det är nog en beskrivning som är mer realistisk. Det var tänkt att jag skulle vara ute i en halvtimme. Men jag lunkade liksom lite fel så jag fick ströva omkring i tre halvtimmar istället.

Jag hade inte mina snabba shorts på mig utan ett par mindre snabba byxor. Men jag hade mina snabba strumpor och mina snabba skor. Fast jag vet inte om det gick så mycket snabbare för det.

Och sen kom regnet och åskan och mascaran rann och min näsa fylldes med snor. Jag skulle snyta mig så där som idrottsmän gör, bara trycker med fingret mot näsvingen och fräser till – träffar bulls eye på 25 meters avstånd. Lite coolt ändå.

Jag misslyckades radikalt, snor i ansiktet och över vänstra ögat. Kände mig som en aktris i en lågbudgetaktig bukkakefilm.

Efter det kom paddinvasionen, stora som hundvalpar, paddor överallt. Så här kändes det nog i Andra Mosebok, tänkte jag. Sedan lunkade jag hem med frusen och stukad kropp.

Nu har jag ont i ena benet.

Men imorgon ska jag till Strand och titta på Pere Ubu och dricka öl som kompensation för dagens självspäkning.

Love letters (straight from your heart)

2011-05-16T20:49:00.006+02:00

Jag fick ett mail idag, med ämnesraden: Jag gillar din blogg :-)

”Hej Wayne,

Jag gillar er blog http://waynenilsson.blogspot.com/ :-) och undrar om ni skulle kunna tänka er publicera en artikel skriven av Expedia.se som har en länk till deras hotellboknings sajt?

Jag heter Marie och jobbar och bor i England som online forskare och en av våra klienter är Expedia.se. Mitt jobb är att kontakta sidor på nätet och se om någon skulle vara intresserad av att publicera en av expedias artiklar.

Maila mig om ni skulle kunna tänka er att göra det så skickar jag en artikel till er.

Mvh Marie Sjöström”

Mein gott, jag är stolt som en hönjävel i en tuppgård. Marie skriver ”er” till mig, inte ens Hasse Majestät blir niad längre av något jävla sportvåp från Växjö!

Hon jobbar som forskare också, det här är alltså ingen liten dumskalle som fick sitta på ungdomsanstalt i tonåren inte.

Marie forskar om viktiga saker och då kontaktar hon sidor på nätet. Det här med saker som är online är häftigt, virtuellt och coolt. Hon bor i England också!

Jag vet att det här är helt fel, att skena iväg känslo- och tankemässigt efter så här knapp kontakt, men tänk om jag får;
- knülla med Marie på en fäll av rävskinn på helgerna när hon inte har huvudvärk
- flytta till England och gå till püben och dricka pints med Seth från Emmerdale varje dag
- åka till en massa hotell överallt eftersom Marie är forskare och känner folk som bokar saker.

Det går bra nu. Hej då.

Ps - Hon är nog storsint och förstår dragningen till Siouxsie Sioux också, jävla fin tjej den där Marie.

Badass bug

2011-05-14T09:38:00.006+02:00

Veckans djur: nyckelpiga

Heter coccinellidae på vuxenspråk och tillhör familjen skalbaggar.

Nyckelpigan har ett spännande utseende med prickar på täckvingarna och färgerna varierar oftast på den logiska färgskalan från svart till brunt. För att vara en skalbagge är nyckelpigan relativt liten, mellan en och tio millimeter. Det är egentligen ganska jävligt litet det, en millimeter är som bekant sju tusendelar av två meter.

Nyckelpigan har korta ben och antenner, att ha antenner känns futuristiskt.

Den lägger ägg, till skillnad från exempelvis delfinen som föder riktiga barn direkt. Livnär sig gör den på löss av olika slag, - Mmm, va gott, säger nyckelpigan när den får trycka i sig några blad- och sköldlöss. Den är så bra på att äta löss att den används inom biologisk bekämpning.

För att skydda sig mot rovinsekter och fåglar skjuter nyckelpigan ut en gul, giftig och besk vätska från benen, men det hjälper sällan så mycket egentligen.

Nyckelpigans etymologiska ursprung kan komma från ett tjänstehjon i Småland på 1600-talet som gick runt och skrek om att om någon skulle få bränna på henne bakom höskullen så krävdes även att nyckeln till hennes hjärta fanns. Därför kallades hon Nyckelpigan i folkmun och det surades lite över att den där nyckeln aldrig hittades.

Sedan kom nån jävla smartskalle till dräng på att det bara behövdes lite sprit för att hon skulle släppa till.

(Kopplingen mellan pigan och skalbaggen som nu kallas nyckelpigan är inte helt glasklar, men det kan ha varit så.)

Nåväl, anledningen till att nyckelpigan blir Veckans djur är att den har sysslat med ett gediget pr-arbete. Istället för att bli avfärdad som en vanlig jävla skalbagge har nyckelpigan byggt upp en mycket positiv aura av söthet omkring sig.

Och istället för att krypa runt bland andra djurs avföring som vanliga skalbaggar har nyckelpigan lyckats positionera sig på förskolor och andra institutioner. Den associeras med vackra sommarängar där barnen med blommor i håret dumspringer omkring.

Bra jobbat nycklo! Grattis.

Nyckelpiga från Tjernobyl.

My wife, my bitch, my girl

2011-05-11T20:42:00.000+02:00

Mitt hälsotillstånd är försämrat och jag är mycket svag. Jag är manligt förkyld och orkar givetvis därför inte skriva något. Den stora romantikern Kemimannen tipsade dock om en mycket stark låttext av Gyllene Tider. Smälter du inte av det här, ja då har du aldrig älskat.

Min tjej och jag
har råkat ut för ett problem
Hon blir kallad kriminell
jag blir kallad bohem

För min tjej och jag
har ett eget språk
min tjej och jag
har eget språk

Min tjej och jag
är inte alls ute efter bråk
Vi är två helt normala
i vår verbala epok

Min tjej och jag
har eget språk
Min tjej och jag
har eget språk...

Ba Ba Ba Ba Ba
Hon säger: Na Na Na Na!
Jag svarar: Vå Vå Vå!
Våra diskussioner
blir komplicerade ibland...
Ba Ba Ba Ba Ba
Hon säger: Wah Wah Wah Wah!
Jag svarar: Tä Tä Tä!
Tänk det finns miljoner
som inte förstår varann...
I vårt land

Min tjej och jag
har råkat ut för ett problem
Alla människor snackar
skriker glåpord
som "extrem"

För min tjej och jag
har eget språk...
min tjej and jag
har eget språk...

Phone: Ba Ba Ba Ba Ba
Na Na Na Doo Doo Wop?
Wah Wah Wah Wah!
Tä Tä Tä Tä?
Do wah diddy diddy!!!

Ba Ba Ba Ba Ba
Hon säger: Na Na Na Na!
Doo Doo Wop! Doo Doo Wop!
Åh diddy diddy!
när vi älskar med varann...
Ba Ba Ba Ba Ba
Hon säger: Wah Wah Wah Wah!
Jag svarar: Tä Tä Tä!
Tänk att det finns miljoner
som inte förstår varann...

Lot's of free shoes but nowhere to run

2011-05-10T22:27:00.002+02:00

Att gå runt i affärer som säljer annat än sprit, korv och vinylskivor är på ett ungefär som att bli inlåst i ett litet rum med Carolina Klüft på tjack – alltså jävligt jobbigt.

Idag köpte jag löparskor (jo, jag har nån slags vision om att jag ska vara duktig och springa och äta groddar och sluta titta på gymnastikfilm). Att köpa löparskor är ett jävla gissel, man måste svara på svåra frågor som vilket märke man gillar mest och om man är helt jävla dum i fötterna.

Kan man inte svara med pondus på frågorna blir man beordrad att ställa sig på ett löpband för att den där klämkäcke butikssäljaren på 19 år ska få stå och peka på en skärm och förklara hur man sätter ned fötterna.

För en människa som inte är överdrivet kåt på uppmärksamhet är det inget tivoli att ställa sig på ett jävla löpband inne i en butik. Folk står och glor med händerna i sidorna och byxorna i armhålorna och det ska fotas och fan och hans skrevande moster. I alla fall känns det så.

Jag sprang på det där bandet och jag tittade hela tiden på mina fötter för att inte tappa balansen och How to disappear completely med Radiohead spelades upp i mitt huvud i ett tappert försök att stänga ute omvärldens hånfulla blickar och luciferiska skratt.

Jag sprang och jag sprang och jag sprang och jag sprang i säkert en halv minut. Sedan räckte det tydligen. Mitt huvud höjdes för att möta pöbeln som samlats. Som inte fanns.

Sedan pekade säljaren på några skor som skulle vara bra för mitt ”normala problem”. Jag tänkte påpeka för den jäveln att jag minsann inte har några som helst problem i världen, men det lät jag bero.

Istället bestämde jag genast att de där skorna blir säkert utmärkta för att bara få komma ut från det där som vi ateister kallar helvetet på jorden.

Jag torkade svetten ur pannan, betalade, dumglodde med glansiga ögon på tjejen i kassan och gick ut.

Sedan kom jag på hur jävla tråkigt det är att springa. Efter det blev jag sjuk. Nu ska jag sova, om jag lyckas slå upp ögonen imorgon förtjänar jag ett bragdguld eller nio stora öl. Hej då.

Fear no darkness, promised child

2011-05-09T21:44:00.002+02:00

Jag blev semifarbror idag, att jag bara är semi beror väl mest på att det inte finns några blodsband inblandade men jag resonerar som så att det är bättre att det lilla kärleksbarnet har en halv farbror än ingen alls.

Det blev en flicka, en väldigt fin sådan, säkert mycket finare än alla andras barn, och det är ju bra för då kan jag få kalla henne Fanta utan att det blir något jidder om ”otydliga könsroller” eller nåt. Det där namnet har suttit fast i döskallen sedan jag och Soda satt i Berlin 2007 och gafflade om det på tungfyllan.

Eftersom jag är en sån fin människa blev jag inbjuden till Södersjukhuset för att titta på Fanta. Det var roligt, mest för att jag fick en exklusiv förhandsvisning innan alla andra utomstående.

Förhandsvisningen var förmodligen mycket bättre än de där filmpremiärerna där man får stå och gnida sig mot Jussi Tola från Rederiet på en solkig och besudlad heltäckningsmatta innan Göta Kanal 4 börjar som jag ändå aldrig blir bjuden på.

Eftersom jag var nykter höll jag naturligtvis inte i henne, det får bli om några veckor efter två öl så att jag är följsam i kroppen. Men jag petade på det lilla livet. Väldigt små händer, såg precis ut som riktiga händer fast mycket mindre. Och så väldigt lena också!

Nu vet jag att det är fult att lägga skuld på oskyldiga barn men man kan ju inte beskylla jäntungen för att ha utfört ett hederligt dagsverke i hela sitt liv med de där händerna.

Men det hinner vi med, Fanta och farbror Wayne, gå i skogen och leta djur och göra dagsverken och äta korv med bröd och dricka mjölk och få starka ben och lyssna på vinylskivor och akta oss för Karius och Baktus och allt annat man gör, det ska vi göra.

Karma police

2011-05-07T12:52:00.001+02:00

Titta vilka fina födelsedagspresenter Lindajävel har fått av mig! Jag delar ut pengar till hemlösa, jag skickar saker postledes till folk kors och tvärs, jag tar emot samtal från vänner som vill spy galla över praktikanter, skabbkärringar och borgare.

Gud, jag är en väldigt fin människa egentligen. Jag må vara en högst medioker älskare, men jag kan vara en god kamrat. Ibland.

Nu har jag inte tid att med drömsk blick sitta och glorifiera mig själv längre ty jag ska på fopoll med Soda. Ha en cool lördag.

Ps – Ni får den här låten så att det inte blir en massa groll och jag får misslynta mail.

Swing the big eyed rabbit

2011-05-04T20:11:00.004+02:00

Veckans djur: kanin

Heter något konstigt på latin och kaninchen på tyska. Den ingår i harfamiljen och bär oftast päls och har fyra ben och långa öron. Men precis som det finns avvikande människor med till exempel glasögon finns det säkert kaniner med korta öron också.

Vilda kaniner lever ofta i små hålrum i marken som de dekorerar med löv och gräs. Kaninbarnen får egna rum, i alla fall i det gamla Folkhemssverige, som inreds med päls från mamman så att de ska bli kompis med henne.

Vad som händer med pappa kanins päls är oklart, men mamma kanin har säkert sina misstankar och kanske konfronterar hon ibland. Jävla karlslok, skriker nog mamma kanin då.

De vilda kaninerna lever i kolonier och är aktiva på natten. Så det så.

Det är även populärt att tämja kaniner och ha dem som tamdjur. Populära namn är då Stampe eller Playboy. De lever vanligtvis mellan sju och nio år. MEN, håll i er nu - ”Kaniner som tas om hand på rätt sätt blir äldre än kaniner som får felaktig skötsel”. Nobelpriset till Wikipedia!

Att låta sin kanin tävla i att hoppa över hinder är ganska vanligt, kaninhoppning kallas det. Kaninhoppning är nog en bra hobby för barn. För barn ja, precis. Människor som är över 15 år och sysselsätter sig med detta är förmodligen en fara för sig själva och andra.

Forskning har tydligen visat att kaniner och andra små gnagare har en bra inverkan på våldsamma och stökiga barn och ungdomar, de unga lär sig att ta ansvar och så vidare. Används på ungdomshem och liknande.

Så istället för att dra runt i centrum med thinnertrasan över näsan och dricka burkar med mellanöl och sparka ner gamla jävla kärringar får kidsen på glid mata Stampe med en morot och pellets. Slutet gott, allting gott.

Grattis kaninen till Veckans djur! Du får utmärkelsen för att du bidrar stort till samhället, det behövs fler som dig i borgarnas kyliga land.

I had too much to dream last night

2011-05-03T07:11:00.006+02:00

För att läsa något vettigt tycker jag att du ska kolla in Faschings utmärkta sammanfattning av Korvafton2011 (och klicka på länken nu, var inte så himla mesig).

Trots gubbtjyvens bristande kunskaper om Österrike-Ungern är det absolut aktuellt med en vinpromenad härnäst, det är bra med lite vallning ibland.

Den gångna natten kan sammanfattas med att jag somnade för sent och vaknade för tidigt. Någonstans i mörkret var jag på en fest där även Roland Cedermark befann sig.

Han skulle givetvis börja stila direkt med sitt dragspel och slänga med håret. De där musikanterna har alltid varit en vagel i ögat på oss talanglösa när de stjäl allt kjoltyg.

Tjejer blir tydligen lätta att lura så fort det kommer fram ett instrument. Att kunna spela ärlig luftsynth borde egentligen premieras mer.

Jag gick givetvis hem från festen, för stolt för tuppfäktning. Och då vaknade jag.

Tjejtjuven Cedermark på en båt.

Kan för övrigt meddela att jag för andra morgonen i rad saknar frukost. Inte ett gryn, inte en mejeriprodukt, inte en hönsavkomma, inte något bröd oavsett konsistens och inte en enda fruktjävel finns det.

Ska man se nyktert och moget på det hela skulle det kunna vara mitt eget fel, att jag inte tagit ansvar och handlat.

Eller så kan man välja att vara realistisk och i tyst vredesmod anklaga Roland Cedermark för att ligga och lapa i sig frukostbuffén från den där tjejen som borde ha varit min om världen innehöll minsta lilla uns av rättvisa.

Nu ska jag till jobbet och uträtta stordåd. Hej då.

Sad but true

2011-05-01T19:55:00.005+02:00

Jag var motståndare till det här sjuka rollspelet från början, men den störda jäveln DVIJDVS bara ”kom igen nu din mesiga fan, det är ingen som märker något, och du får pengar”.

Nu är Emfilus oss på spåren och det vore inte alls bra om hon golade till min chef. Fan också.

Hej du osköna söndag som snart blir till otäck maudag.

I will lay down my bones among the rocks and roots

2011-04-28T21:56:00.003+02:00

Jag kan tänka mig att bo i skogen. Eller inte i skogen kanske för det bildas säkert märkliga skuggor bland träden om kvällarna och är det något jag är världsmästare på så är det att skrämma upp mig själv.

Jävlar så jag springer mellan säng och badrum om jag sömndrucket ska spöktimmeskissa och liksom glömmer bort där med att tända en lampa.

Snarare landet, där kan jag tänka mig att bo. I ett litet torp. Spara ihop lite pengar först och sedan leva enkelt och självförsörjande. Det ligger inget modernt miljötänk bakom, det kan nog bara vara skönt att slippa människor, jobb, räkningar, barnafödande, kubbspel med efterblivna grannar, tandsten och alla andra förbannade vuxensaker.

Det är nog mysigt att odla sin egen mat, som potatis och morötter och tomater. Och nu kommer jag inte på något mer som folk odlar.

Men potatis, morötter och tomater har säkert fött upp fler än det slagit ihjäl så jag tycker ändå att det är ett bra utgångsläge.

Det viktigaste med odling är nog ändå att man får ha skördefester, säkert flera gånger i veckan, och då kan jag dricka vin gjort på björksav. SKÖRDEFEST! SKÖRDEFEST! kan man gå runt och dumskrika då och rycka opp lite morötter och vara glad.

Jag kommer nog inte ha något vapen för att döda djur med för det blir så blodigt och kladdigt och jag är en aning känslig för sånt där. Men ett slagträ kan nog vara bra att ha om det kommer militanta varghatare förstås.

Skulle jag behöva pengar kanske jag kan tälja något fint eller bygga en näverlur och sälja på nån marknad. Eller så går jag bara dit och är björksavsfull och hävdar att jag är en konstinstallation.

Ja fy fan det löser sig nog på något sätt, det här som de lärde kallar livet.

Summer's almost gone

2011-04-26T22:30:00.003+02:00

Det har regnat idag. Så nu är sommaren slut, den kom fort och försvann ännu snabbare. Så kan det gå, som Vonnegut sa. Men nu ska vi inte sura över det utan istället se fram emot vad hösten har i sitt blötlövsfuktiga sköte. Det är ju ändå hösten som vi tycker bäst om, det är det ju.

27/4 Nitzer Ebb och Die Krupps på Debaser Medis

Har inte sett något av banden tidigare, men de har hängt med i 15 år. Förväntar mig rejäl maskulinitet så att det bara blir skönt homoerotiskt. Debaser är dock ett skitställe.

29/4 Korvafton2011 (#korvafton2011 eller #wurstabend2011 på Twitter)

Med vapendragarna från Cramp Magazine ska det ätas korv och drickas öl med en okänd man från internet. Man ska försöka träffa så många okända män från internet som möjligt, det är alltid klokt. Mannen heter Fasching och verkar vara en riktigt reko jävel, kan bara bli bra.

30/4 Vår kung Hasse Majestät fyller år

Vimpel i handen, rödgråtna ögon, kuvad.

Bild stulen från Barbamamma

8/5 Swans på Strand

Det ska erkännas att jag inte riktigt har koll på Swans, inte fullt ut. Därför ska det bli roligt. Kör de partylåten Failure kan det i alla fall inte bli dåligt.

18/5 Pere Ubu på Strand

Ett jävla spring på Strand kommer det bli, det är tydligt det. Pere Ubu spelar i alla fall sin första skiva rakt av. Kommer bli en riktigt god afton. Chinese Radiation ska bli tjusig.

Så, det finns en massa saker att se fram emot trots att det regnat och blivit höst. Sen att att det finns en jävla massa grejer som inte är så roligt, det är en annan sak. Hej då och godnatt.

Am I only Jesus?

2011-04-25T20:22:00.002+02:00

Jaha ja. Nu är påsken slut för den här gången, nu dröjer det ett år igen innan den kommer åter. Eller inte exakt ett år kanske, det har nåt skit med månen att göra när påsken kommer och inte. På vilket sätt mångubben är inblandad i processen minns jag inte riktigt.

Nåväl, jag inledde påsken med att vara eftermiddagsfull. Sen var jag full lite från och till ett par dagar framåt och har sett vissa likheter mellan mig och Jesus.

Anledningen till mitt förmodade släktskap med snickarsonen i särk är att jag sysslade med goda gärningar under helgen, i alla fall en. För där på eftermiddagsfyllan i torsdags gick jag förbi en säljare av Situation Sthlm.

Han såg ganska ung ut vilket gjorde mig modfälld i solskenet. Så jag gick till en bankomat och plockade ut en slant som jag gav honom och önskade en glad påsk. Då blev han glad.

Och jag blev glad, det är ju oftast därför man hjälper andra – för att man själv ska må bättre.

Så fungerade säkert Jesus också. Han botade lepra och gick på vatten och det var kött som blev till bröd och folk blev glada. Sen kunde han sitta på ljugarbänken igen, knäppa upp en ny pilsner, klappa sig på magen och skandera - Fy fan va snäll jag är.

Om du frågar ditt barn eller din partner eller din spegelbild om påsken varit bra och du får nej till svar. - Det beror på att du inte är lika godhjärtad som Wayne Nilsson, tänk på det, kan du säga då.

Idag har jag varit på en tre timmar lång djurletarpromenad igen, utöver de djur jag hittade förra veckan såg jag idag en kopparorm och en snok av nåt slag. Och några vattenfåglar, genast började jag leta i Fågelguiden.

Tada! utropade jag glatt när jag trodde att jag hittat rätt. Sedan insåg jag en sak – det finns för fan 300 000 fåglar i den där boken som ser likadana ut.

Jag börjar tvivla på min förmåga som ornitolog.

Och så har jag lekt polskt spa med mig själv. Hår-, fot- och nagelvård har varit på agendan.

När allt var klart försökte jag köpa sex av mig själv, för jag trodde liksom att det var kutym på polska spa-anläggningar – att man köpte sex efteråt. Men när jag frågade sa jag nej och jag undrade bedjande varför och jag svarade det var en seriös verksamhet utan köpesnusk och då tröttnade jag.

Jesus gjorde säkert likadant på lediga maudagar. Hej då.

Once upon the cross

2011-04-21T06:38:00.001+02:00

Big man with a gun

2011-04-20T20:17:00.001+02:00

På grund av ränteläget, att tvätten måste hängas och att ålen måste luas kommer en repris. Och för att när det skulle skruvas ihop bord idag på jobbet så lyckades jag inte ens få dit en skruv samtidigt som kollegan lyckats få dit alla ben på sitt. Då svor jag åt henne för att minska min ofullkomlighet.

Nåväl:

Även om det ibland är svårt, ibland mycket svårt till och med, så måste man försöka se positivt på tillvaron. Nu är det vår, och en sak som är positivt med att vara singel under just våren är att man slipper ha en svärfar. För på våren, då kommer svärfar tillbaks efter sin vinterdvala och ska domdera igen.

– NU SKA DET LÄGGAS TRALL PÅ BALKONGEN! skriker svärfar och utdelar en dunk i ryggen som är på gränsen för hård för att vara vänskaplig och stormar in i lägenheten och stirrar på en som om man vore ett kadaver som hans lilla söta oskuldsfulla jävla kattunge till dotter släpat hem. (Och ni som är för oerfarna i livet för att veta vad trall är får kolla upp det själva).

Men flickvännen blir glad, för nu är hjälten här, han som kan allt och lite till. Och svärmor kommer tassandes i släptåg med lite konstruerat näpen uppsyn och rouge i pannan, jävla borgarkärring, och mor och dotter går till köket för att tala ut om livets svårigheter och vara sådär gemytligt kamratliga som bara sådana kan vara. Svärmödrar brukar dock oftast vara reko, det ska man inte glömma.

Men där får man stå. Ute på balkongen med svärfar. Aprilväder. Det var högsommarvärme igår. Nu är det snöblandat regn och snålblåst. Och svärfar ska lägga trall på balkongen. Den förbannade gubbfittan. Trall. Vilket jävla namn på något! Trall. Vi bad aldrig om trall, det hade varit okej med en enkel jävla matta för att stimulera stegen på betonggolvet lite bättre. Det hade det.

Men nu är svärfar här och då ska det fan i mig läggas trall. Och det förväntas av en, som man, eller kille, eller bara människa av hankön, att man ska vara intresserad av eländet.

Nu ska det mätas och läggas och skarvas och fan vet vad. Men ge mig en bok eller en soffa eller en skiva och låt mig vara istället. Jag vill inte. Jag bryr mig inte. Och svärfar blänger och muttrar något om att riktiga karlar kan fan lägga trall. Det är grundläggande i utbildningen med att ha en kuk. Har du en kuk och kan lägga trall så livet fulländat. Har du en kuk men inte kan lägga trall så kan det kvitta. Ta det sista steget över stupet och lämna ditt feminina jag till bögarna i helvetesgrottan. Dö horunge, dö – och ge fan i att besudla min dotter.

Och man står och fryser och väntar på att gubben ska bli klar någon gång så att man kan få gå in till damerna i värmen och dricka något gott och fnittra som folk gör. Samtalsämne tänker man, men det där man funderat på de senaste dagarna – det där om att doften av vitlök nästan sätter sig längre i fingrarna än vad mutta gör, ja det ger man fan i.

För svärfar vill ändå bara prata Black & Decker och Husqvarna och nubb och dyckert och sånt och det ger man ju blanka fan i och börjar istället fundera på hur gränsen mellan dråp och vållande till annans död lyder för inte vore det konstigt om en trave trall bara rasade över gubbens huvud. Nej det vore det ju inte. Lev rättfärdigt och sluta syssla med svartbyggen!

Ja, det gäller att se positivt på tillvaron. Fan så skönt att slippa en otäck svärfar.

En balkong och flickvän hade däremot funkat. Men sånt där händer ju bara på film och i Harlequin-böcker.

Skål. God natt.

Men fuck it bildjävel; Die interimsliebenden

2011-04-18T21:40:00.006+02:00

Nordea, banken, har snott en av mina privata första dejten-bilder och använder den i syfte att tjäna pengar. Jag tycker att det är tråkigt att det ska vara så.

Jag har mellan fyra och sex dejter, eller träffar som vi vuxna säger, i veckan och kan inte riktigt urskilja vilken stad eller tjej det är. Men jag lägger min röst på den den italienska skitstaden Florens. Tycker att jag känner igen bron. Tjejen känner jag inte igen.

Ps - Jaja, det ser ut som det gör. Vi jobbar 60/40 nu.

Deep in the woods

2011-04-17T20:39:00.003+02:00

Ojoj, jag är väldigt trött i benen eftersom jag varit ute på den stora djurletarpromenaden idag. Den lilla djurletarpromenaden gick av stapeln för några veckor sedan och då låg fokus på att hitta olika vattendjur i havet. Men det var ingen som berättade för mig innan att det fortfarande var en massa is på vattnet så det blev en ganska misslyckad promenad ur vattendjurssynpunkt.

Att gå på djurletarpromenad är faktiskt inte så märkvärdigt som det låter. Man bara dumgår egentligen, fast man försöker övertyga sig själv om att man ska hitta olika djur. Man vill ha en mening och ett syfte med dumgåendet.

Jag övervägde att ta med mig en ryggsäck, men vet ni – ryggsäckar är bara för mesar och för folk över 30. Därför tog jag en ungdomlig axelremsväska som jag lite nonchalant lät täcka min ena tilldragande höft.

I väskan hade jag:
- En genuin plastbutelj med källvatten från kökskranen
- Matsäck i form av en burk med makrill i tomatsås och en gaffel för att kunna placera makrillsbitarna i ätmunnen utan onödigt kladd
- Fågelguiden, den ska man ha med sig säger Kemimannen
- Tre behållare med läppcerat. Tänk om man snavar på en rot och blir liggandes två meter från huvudleden och bara väntar på liemannen med dödsångesten som enda sällskap, ja då kan det vara väldigt skönt att slippa vara torr om läpparna i alla fall
- Snus, för att inte försmäkta

Innan jag gick sprutade jag på mig lite jaktolja, det vill säga parfym. Jag kanske möter ett skogsrå eller en nymf och då är det alltid bra med ett gott första intryck, så tänkte jag på ett ungefär.

Och så tog jag på mig en röd tröja, det var mycket slugt gjort av mig eftersom rött signalerar fara i djurvärlden. Skulle det därför komma en liten rävjävel med en infernaliskt illasinnad agenda skulle den genast förstå att den där snubben är fan ingen man jiddrar med.

Sen gick jag.

Och jag gick och gick och gick och solen sken och det blev varmt och det blev svettigt mellan bakstjärtshalvorna. Jag mötte några människor som inte hade röda tröjor på sig och jag var på god väg att påpeka det dumdristiga i det men avstod.

När jag vandrat i en timme ringde Soda och tyckte att jag skulle sluta fjanta runt i skogen och åka in till stan för att äta mat på fräscha och härliga Södermalm istället.

Så då gjorde jag det.

Djur jag såg:
- Några citronfjärilar
- En annan fjäril som inte var en citronfjäril, den hade nog inget alls med citrus att göra
- Några hästar i en hage
- En död groda
- En koltrast
- En stor padda som var långsam

Ganska dålig utdelning egentligen, jag är inte nöjd med min insats.

Nu ska jag läsa en bok som heter Det nya Ryssland och arvet från Sovjet.

Var försiktiga imorgon, ty då är det maudag.

Hej då.

What's he building in there?

2011-04-15T21:43:00.005+02:00

Det här med att kunna hantera en skruvmejsel, en borrmaskin eller något annat skit från Black & Decker, ja det vore egentligen något det.

Om jag bara kunde, då skulle jag snida mig en vacker fru och en bastu och en altan och två väluppfostrade barn och en folköl och annat som möjligtvis gör en lycklig.

Men nu är det inte så.

Dessvärre är det så att den där jävla toalettpappershållaren har rasat ner på golvet i badrummet. Jag gjorde inte ens något, jag satte mig inte på den eller så. Jag tittade bara på fanskapet och så föll den.

Då skulle jag kunna dra slutsatsen att jag har någon form av superstålblick. Eller att hela byggnaden från sextiotalet är byggd av gips, asbest och grågjuten sorg.

I alla fall.

Allt föll ut som en enhet.

Toalettrullen sitter i hållaren och skruvarna sitter i hålen och på skruvarna sitter det något grönt. (Nu kom jag på att jag faktiskt kan ta ut själva rullen ur hållaren istället för att riva sönder fingrarna på den sågiga kanten så fort ett litet ark ska dras, men det får bli imorgon det).

Och dumhetsanordningen ska upp på väggen igen, innan jag flyttar ut.

Frågor till livet:

- Måste det borras nya hål i väggen?
Rent spontant känns det trist med borrning, man kan säkert lätt slinta och borra sig i handen eller ögat eller i ett viktigt vattenrör i väggen.

- Kan man återanvända plastsakerna?
Kan det vara så i det heteronormativa byggjobbarsamhället att plastgrejerna kallas för honor och skruvarna för hanar? Alltså, med tanke på att skruvarna tränger in i plastgrejerna tänkte jag.
Men det var bara en tanke.

Jag som är modern kan lätt tänka mig att vi skruvar skruv mot skruv och filmar plastgrej mot plastgrej.

Och kan vi liksom ta plastgrejerna och trycka in dem i hållet igen? Eller måste det vandras till en affär där man ska tjata med en tjock gubbe som luktar illa för att köpa nya?

- Behöver vi egentligen toalettpappershållare?
Det blir ju lite ryggträning att luta sig mot golvet, och så känns det en aning bohemiskt också.

Nåväl Martin Timell, om du läser det här, kom hit och styr upp skiten för fan.

Men jag orkar inte med att se dig, du får nyckeln via post och så lägger jag en hundring på lokalpuben så att du får två Kahru, växeln kan du gambla bort. Kom nu bara.

Godnatt, Neubauten på er!

Laugh? I nearly bought one!

2011-04-14T20:22:00.001+02:00

Jag letar lägenhet i Stockholm. Innan sista juni bör jag ha den annars får jag bo på gatan och kanske sälja min kropp. Och då skulle det bli en väldans massa missnöjda kunder med gråt och gräl. Och det är ju trist.

Efter mycket letande kan jag konstatera att det vore lättare om jag var tjej, det är tydligen populärt att bara hyra ut till kjoltyg, och om jag letade efter ett rum på 12 kvadrat för 6500 kr i månaden.

Men nu vill jag inte ha ett rum, utan en lägenhet (som visserligen kanske bara består av ett rum, men ändå).

Förra veckan svarade jag på en, nu borttagen, annons på Blocket. En kille vid namn Jimmy Åkesson ville omgående hyra ut sin lägenhet i Sundbyberg till ett okej pris. Han skulle jobba utomlands.

Jag skickade ett mail om jag är skötsam och djur- och rökfri och har stabil ekonomi och det vanliga tjafset om fan och hans skrevande moster.

Fick svar i tisdags:

”Hej just nu är det väldigt många som söker till våra bostäder som vi har att hyra ut. Men eftersom det finns begränsat med hus kan inte alla få denna tillgång till bostad. Ja vill endast träffa de som är mest intresserade inte de som redan bor i en lägenhet men vill till ett bättre område endast. Utan vill ha reko människor detta är ingen sorts bedrägeri lr lurendrejeri ja vet att man kan bli skeptisk till sånna här annonser, men denna gång är allt lagligt och det finns inga konstigheter alls. Så för att spara mig själv tid och dra bort de som är minst intresserad kör ja nu på detta sätt då 3 personer inte dök upp för visning vilket gjorde mig förbannad plus att ja förlora så mycket tid samt pengar. Så fick ja iden av en anställd att vi tar 2000kr i förskotts betalning vilket går till företagets konto sen bestämmer vi visning med personen som har betalat. Om denne vill flytta in då kan vi reducera 2000kr från första månadshyran. Om personen lr personerna inte passar för bostaden kan vi ge pengarna tillbaka direkt vid uppvisande utdrag av själva betalningen, på plats lr skicka de till samma konto inom 3 bankdagar. Så nu gör vi på detta sätt vill du lr ni bli prioriterade så ska man skicka in 2000kr endast, om ni har fula fräcka saker att säga behåll de för dig själva vi är ledsna då vi vet att vi inte lurar nån desperat människa utan försöker se till att båda kan lita på varann. När du betalat ringer vi upp dig med en bokad tid till dig. Tack jimmy åkesson.

Skriv fullständiga namn tillsammans med betalningen.
Så hör vi av oss.”

Att Jimmy inte nämner något om flytten utomlands och att det numera är ett företag med ett flertal bostäder är inget konstigt. Och jag är en reko människa och Jimmy sysslar ju faktiskt inte med ”bedrägeri lr lurendrejeri”, det är bra.

Nu för jag över 2000 kr så att vi kan lita på varann.

Beer for my horses

2011-04-13T23:17:00.001+02:00

Men gud, jag har varit på ölprovning och kan/orkar/vill inte skriva något här.

Och dessutom, alla dessa så kallade aha-upplevelser blir för mig oftast nähä-upplevelser (det har dock inget med ölprovningen att göra).

Men nu kör vi en låtrepris igen. Låt oss sitta runt lägerelden och köra armkrok och skråla med i refrängen. Snart hettar det till lite, det känns bra.

Förmodligen kommer det väl nån jävla fjant med frisyr och gitarr och börjar charma och stjäl all uppmärksamhet snart. Men den jäveln är inte här än, så nu kör vi.

The greater wrong of the right

2011-04-11T21:40:00.003+02:00

Idag åt jag lunch på en parkbänk. Trots kraxande alkisar och torr ciabatta med lamslagen brie som lämnade en fadd och tvivelaktig eftersmak kändes det ganska vårigt. Lite Sex and the City sådär. Jag hittade en koltrast också, det var roligt.

Efter lunchen lovade jag i ett mycket svagt ögonblick att följa med en kollega och lunchträna imorgon.

Egentligen tycker jag att det blir alldeles för mycket Sex and the City att träna istället för att äta lunch på lunchen, men nu är det som det är.

Vi ska till det där stället som är synonymt med en kukspya på Södermalm, så det är inte bara att gå dit och röra på sig utan man ska tänka på hur man ser ut också, prata högt om att man jobbar med Knesset på ZTV och röstar på Miljöpartiet (eftersom jag inte har något emot invandrare eller homosexuella ser jag mig själv som en mycket fördomsfri människa).

Hon började yra om zumba. Men då satte jag ner foten väldigt kvickt. Jag förklarade att hon inte vill se mig dansa och jag vill inte se henne dansa och dessutom dansar jag bara som en stelopererad Andreas Dorau och då endast efter alkoholintag. Förresten gillar jag inte namnet, zumba.

Istället föreslog jag att vi bara skulle gå dit och jogga lite, ganska lagom och inte för avancerat. Men det fick jag avslag på direkt eftersom ”man kan springa utomhus nu” och efter det började det spåra ur med prat om halvmaror och andra självmordsuppdrag så då vek jag mig och höll med om att vi inte ska dit för att jogga.

Så jag vet egentligen inte vad vi ska dit och göra, att bara vara där och stretcha lite borde räcka. Nu ska jag leta upp kläder, jeansshorts och Cindy Crawford-t-shirt känns helt fel så det är säkert rätt.

Det är inte alltid lätt när det är så himla mycket med det jordiska.

Ugly sunday

2011-04-10T18:43:00.001+02:00

Jag är svårt sjuk i bakfylla. Mycket svag i kropp och själ. Kom och klappa mig och viska att allt blir bra. Du får 100 respektive 25 kr beroende på kön.

Jag lyssnar på Woven Hand så länge.

So long, and thanks for all the fish

2011-04-08T19:39:00.003+02:00

Ni vet de här små pinnarna på rullbandet i en affär, som delar av vem som ska betala för vad. Som man lägger dit. Man ska tydligen tacka för det där. Eller folk gör det i alla fall, tackar för att man lägger upp den där semistafettpinnen på bandet. Så därför har jag också börjat fjanta runt och tackar som om det inte fanns någon morgondag.

Fast egentligen lägger jag upp den där pinnen av egoistiska skäl för att undvika jidder när kassapersonalen slår in kattmaten som tillhör den labile jäveln som står bakom mig.

Det är lätt att se om någon är labil:
- Keps. Det finns inget mer labilt uttryck än en keps, oavsett sammanhang. Är den dessutom vänd bakåt, då jävlar ska man passa sig.
- Snabba solglasögon. Solglasögon är överlag ett dumt påhitt, men snabba solglasögon, det vill säga slimmade, är extra dumt.
- Kamouflagebyxor. Behöver man gå runt och vara hemlig på Ica är man förmodligen kapabel till det mesta och saknar all form av impulskontroll.

Snabba glasögon och fräsig yuppienalle.

Det är alltid sådana där typer jag måste köa med, och jag vill därför att allt ska gå så smidigt som möjligt och inte få ett vredesutbrott kastat över mig för att varorna blandas.

Visserligen finns det labila typer som inte väcker någon uppmärksamhet utseendemässigt, riktigt sluga människor det där. Men det som är bra är i alla fall att då slipper man hinna bli orolig innan när man får ena lungan punkterad för den där jävla kattmatsburken.

Jaja, det här var helt poänglöst egentligen. Jag skjuter bara upp att jag måste framhäva mig själv på ett positivt sätt snart (läs: ljuga). Men det är nog bäst att jag diskar först. Jo, diskning får det bli nu.

The boy done wrong again

2011-04-08T10:37:00.001+02:00

Att ge er musik är verkligen inte som att kasta pärlor åt svin. Nej, ni är inte ett gäng svullna otacksamma gödgrisar ni inte.

Därför kan jag med glädje dela med mig av veckans lilla, men naggande goda, låtlista med felande som tema. Hade jag haft ett äpple hade jag fan delat det med er också. Sån är jag, så jävla härlig.

I want to go to the beach

2011-04-06T19:52:00.002+02:00

Havren ska skäras, tvätten ska plockas och tankarna ska tänkas. Men på Cramp Magazine har jag recenserat resmål jag aldrig besökt.

För att pigga upp det hela kan ni få hitta stav- och syftningsfelen i texten. Vinn vad du vill, men inte något dyrare än sex folköl på kampanj.

Låt oss lyssna på Kollaps så länge. Det är inte långt kvar nu. Nicht viel zeit. NICHT VIEL ZEIT!

Eat my fuck.

Nordlicht

2011-04-05T18:31:00.002+02:00

Det har varit en Nordlicht-dag. Ja, så vi lyssnar på den igen.

Vi var ju där i höstas, jag och Soda. Som upptäcktsresande skulle vi leta upp krogen, den moderna illusionen av den heliga graal. Inte kolla upp innan om den fanns på riktigt. Bara gå efter vägbeskrivningen i texten.

Jag minns att vi irrade omkring vid Millerntorplatz en stund. Blev väl säkert tvungna att ta en öl- och kisspaus så vi dök in på något rökigt litet hak och drack Astra ur butelj. Pratade säkert om viktiga saker, det brukar vara så.

Hade redan tröttnat på fjanta runt så jag frågade bartenderskan hur vi kunde hitta till den där Bismarck-statyn. Tydligen var det en dålig idé att hänga runt den där statyn efter mörkrets inbrott.

Fick vägbeskrivningen direkt till krogen istället. Det var en lång utläggning med links och geradeaus och hit och dit och det enda man kan göra är att le och nicka lite och mumla genau då och då.

Nåväl. Efter några öl till hittade vi Nordlicht. Med en Coca Cola-skylt på fasaden. Det är bra, har man en sådan skylt signalerar det stil och klass direkt.

Gammalt, slitet och inrökt. Men väldigt få ensamma män röda ögon och blå näsor som var kungar vid sina bord. Stället var helt folktomt, förutom bartanten som satt och tryckte i sig en pastasallad.

Vi körde ett klassiskt barhäng och beställde varsin öl. Det var knäpptyst. Och då pratar man liksom väldigt tyst själv, börjar viska. Bartanten som mest blängt på oss frågade tillslut om vi kom från Finland.

Finland? Vilken jävla skymf. Aber nein, Schweden för helvete, Schweden.

Jaha, det var två svenskar här för någon timme sedan. Det är en svensk rocksångare som skrivit en låt om det här gudsförgätna stället, en jävla massa spring på svenskar här bara för det, sa bartanten.

Men va fan. Här har man åkt ungefär 500 mil till Hamburg på en expedition och så visar det sig att man inte är först. Jävligt ocoolt.

Så vi beställde lite sprit och yrade med bartanten som tyckte att Thåström var en jävla fjant och låten deprimerande och dålig. Sedan gick vi vidare och aktade oss för barlärkor eftersom man ska passa sig jävligt noga för kjoltyg överlag.

Det var det. Roligare än så blev det inte.

Nu ska jag gå till tvättstugan för lite kvinnogöra. Tänk om man vore långt, långt borta och på väg. Hej då.

Head like a hole

2011-04-03T20:23:00.002+02:00

Veckans djur: valfritt.

Precis, kisa lite på bilden och välj själv vilket djur du tycker är bra.

När du valt klart kan söka information på internet och bilda dig en egen uppfattning om vad som är positivt alternativt negativt med djuret.

Har du lite tid över kan du försöka leva dig in i hur djuret har det. Om du valt en ko kan du sitta och idissla en kvart.

Om du valt varg kan du stryka omkring i ditt bohag och vara lite rädd för elaka människor som inte är kapabla att bygga ett rejält jävla staket runt sin fårhage och istället vill låta geväret tala.

Ungefär så. Om du inte orkar kan du bara ha en överjävlig huvudvärk en stund. Hej då.

Horse head

2011-04-01T21:51:00.004+02:00

Kommer ni ihåg när Jens Orback 2004 uttalade sig om att han inte hade fördomar mot homosexuella? Det lät: "Jag hade också en härlig syster till min mormor i Kanada som levde med en häst. Jag tyckte det var underbart. Låt människor leva med vem de vill, hur som helst. Jag har inga synpunkter".

Jag har heller inte några fördomar mot homosexuella. Det är säkert därför en av mina bästa kamrater och vapendragare, Apa, känner sig bekväm med att gå runt i en hästdräkt på en strand i det där landet down under där alla säger mate till förbannelse.

Att hon ser ut som hej kom och hjälp mig är en annan sak, säkert kissnödig förstås i den där dräkten. Så länge hon är nöjd med att se ut som en häst är jag glad för hennes skull.

Nåväl, 2004 besökte jag och Apa ett land som heter Nya Zeeland. Då lyssnade jag på den här låtlistan och var ball med min minidisc.

Nu ska jag sova.

Ps- Bilden är inte från 2004 utan från 2011. Människan fyller snart 30. Men det ska hon bara ha respekt för.

The funeral party

2011-03-31T03:26:00.004+02:00

Jag har åkt tåg igen, jävla rolig vana. Tåget avgick 19 och skulle vara framme vid 22. Men det kom fram efter 03.

Så vi drack upp ölförrådet på tåget, min syster och jag. Fanns inte så mycket annat att göra, ska man dumglo ut genom ett fönster kan man lika göra det med en öl.

Vi har pysslat också. Fyllt i färger i färdiga former som liknade djur och nåt annat. Det var kul vid första figuren. Då målade jag en sak, som jag tror var en katt, gul.

Vid andra teckningen gav jag upp direkt och skrev, relativt omoget, ”JÄVLA KUKBILD” med kritor över alla instruktioner.

Sån är jag, så jävla härlig.

Men jag måste få sova nu, för om några timmar ska vi på begravning.

Ännu ett tivolihjul med sockervadd i livets förbannade nöjesfält. Runt och runt och runt och runt och sen fuck you liksom.

Hej då.

All hell breaks loose

2011-03-29T05:24:00.005+02:00

Klockan är 04.48 och som av en händelse lyssnar jag på 4.48 psychosis med Tindersticks. Tanken med den gångna natten var att det skulle sovas, det brukar det oftast vara med nätter. Men nu blev det inte så. Det var dumt, sova ska man. Bristen på sömn skyller jag på att:

- Jag har ont i halsen och det bor snor i näsan och kroppen är öm och eftersom jag är man innebär det hela rent konkret att liemannen sitter och dumstirrar på mig från sängkanten.

- Jag blir stressad av att inte kunna sova när jag vet att jag behöver och sover därför inte alls. På den punkten är jag nog världsunik.

- Jag har varit nervös eftersom det är kommandoran från Uppsalas födelsedag idag. Så här ser hon förresten ut när hon springer, den lilla kärringen.

Sedan årsskiftet ungefär har den där födelsedagen påtalats runt 14 gånger per vecka. Som i söndags till exempel via sms:

Åker du tåg? Är det roligt? Är du pirrig inför tisdag då jag fyller år? Det är jag. Har du längtat efter mig idag? Jag har köpt frukt idag. Sju bananer, två grapefrukter. Två mango. Fem äpplen. Det var nog allt. Mycket va? Eller, nä lagom. Hejdå kompis.

Det är ett utbyte på en mycket intiliktäll nivå vi har, kommandorskan och jag.

Det som har gjort mig nervös under natten är hennes reaktion när hon märker att inget paket har skickats. Jag skulle fixat det förra veckan, men ja, det kom lite saker i vägen.

Nu kommer helvetet bryta lös och hela Uppland kommer skaka. Men gud, det är ju bara en försenad present, kan man tycka. Jo, men den här människan är ju helt jävla labil, bindgalen och skogstokig. Ser rött för minsta lilla. Det ska bli skönt när den här dagen är över.

Om jag någonsin startar ett gäng som hänger i centrum och slåss om kvällarna är en värvning av henne prioritet nummer ett. Klä huvudet med en bandana, stoppa den där satta kroppen full med knark och sätt ett robust bollträ i händerna på henne så kan man luta sig tillbaka med en kaffekopp sen och bara skåda spektaklet.

Jaja, grattis på födelsedagen Linda. Hoppas den blir fin och du får äta det där femliterstråget med ostkaka som du önskat dig.

Nu ska jag missbruka kaffe och värktabletter. Hej då!

What's inside a girl?

2011-03-27T20:45:00.003+02:00

Jag åkte tåg idag. Ett tungt lager av trötma låg över mig men eftersom jag själv inte låg ner kunde jag inte sova. Orkade inte läsa något så jag satt bara och dumglodde och lyssnade på Johnny Cash (från American-tiden, är inte så förtjust i den gamla redneckstilen).

Tänkte på olika saker, bara viktiga grejer förstås. Mest tänkte jag på menstruation, eller mens som det heter i folkmun. Varför jag tänkte på det minns jag inte, jag valde väl kanske mellan mens och att hitta lösningen till fred på jorden och tog det svåraste. En utmaning.

Jag ställde mig frågan – vad är mens egentligen?

Vet inte. Visserligen ett alternativ till trötthets- eller huvudvärksargumentet, men varför? Att det handlar om blod, det vet jag. Och att det där blodet ska ut ur kroppen. Men igen, varför? Vet inte. Någonstans i mitt tomma huvud ekar dock något om barnskaffning.

Jag skyller på att jag och Soda under biologilektionerna byggde upp teorier om att läraren hade en förkärlek till apartheid och gärna åkte till Sydafrika och gick i marscher iklädd safarihatt istället för att lyssna på varför menstruation finns.

Förr trodde jag att mens hade med månens dragningskraft att göra, ungefär som med ebb och flod. Men det tror jag inte längre. Det har nog inget med hokus pokus eller trolldryck att göra heller, därför blir det ett ännu större mysterium.

Mina stora kunskapsluckor i ämnet mens, det hör ändå till grundläggande jävla livskunskap, gjorde mig modfälld.

Så jag började tänka på barn som bor i magar istället. Det är så jävla konstigt det där. Jag vet hur barn blir till, oftast är det så att spilld säd träffar ett ägg och på något sätt blir det ett barn. Men hela den där processen från ax till limpa är himla märklig.

Att det bor något i mage som blir en liten människa eller ett litet djur är för mig inte greppbart. Jag säger inte att det är onormalt, men det är väldigt konstigt. På gränsen till övernaturligt.

Det var ungefär det jag tänkte på. Sedan fick jag gå av och stångas med idioter till folk som inte kunde föra sig ordentligt.

Nu ska jag gå till sängs, ty allt tänkande har gjort mig trött, och titta på Seinfeld. Det är trygghet det.

Ämnet mens har jag tidigare avhandlat här.

Facing the sun

2011-03-25T13:05:00.003+01:00

Om man tittar ordentligt så skiner solen bakom ett moln. Det är roligt för molnet. Och så kvittrar en fågel som bor i ett träd. Det är roligt för alla som lyssnar.

Nu tar vi och lyssnar på en tysk glad-låt. Den handlar om Jupiter som är en planet som bor i rymden och i rymden är det stort, jättestort.

Positivt tänk är bra. Ha en tjusig helg!

Andreas Dorau dansar för övrigt ungefär som jag gör, oavsett musik. Spänstigt och fantasifullt är ord jag gärna använder för att beskriva min stil.

The drugs didn't work

2011-03-23T23:25:00.002+01:00

Det var inte bara Elizabeth Taylor som dog idag.

Jävla, jävla livet.

Stryka skjorta, ansa skäggstubb, putsa skor, försöka vara stark och representativ inför morgondagen.

Men det är svårt.

Jävla, jävla livet. Jävla, jävla Gud. Jävla, jävla sjukdomar.

Jag börjar bli trött på döden nu. Shove it up your ass.

Untitled

2011-03-22T22:22:00.002+01:00

Jag hade tänkt att skriva om vad jag (egentligen) tycker om hotellfrukostar, men det orkar jag inte just nu för jag har fått ringa distanssamtal ända upp till Östersund idag. Det är jättelångt till Östersund och det tar på krafterna.

Och imorgon har jag tvättstugan vid 07, samtidigt som jag ska vara på kontoret vid 08 och se pigg, glad och viril ut. Hur jag löser det med torkning av tvätten och annat elände vet bara Läderlappen och möjligtvis Gud, den jävla sopan.

Angående tvätten har jag hittat ett väldigt smart system i IKEA-kassen för att underlätta när jag sömndrucken imorgon bitti ska sortera allt. Det som körs i 60 grader ligger till höger, allt som kategoriseras som 40 ligger till vänster.

Eller om det är tvärtom med vänster och höger och bakåt och framåt och sydväst och nordost.

Jag är smart i alla fall. Jag hjälper mig själv, det gör jag. Blandar ljus och mörk tvätt gör jag också, att separera färger känns så jävla Sydafrika innan Mandela kom till makten.

Nåväl, låt oss lyssna på en godnatt-låt och krama kudden nu. Sov fint.

Movie star

2011-03-21T19:40:00.002+01:00

Fan vad E.T var en bra film egentligen, handlade om rymden och sånt där. Nu måste jag fortsätta med viktiga saker.

Let's dance to Joy Division

2011-03-20T20:57:00.004+01:00

Veckans djur: trana

Heter trana på svenska, crane på utrikiska och grus grus på finförnämska. En trana är en fågel och tillhör inte helt oväntat familjen tranor.

En trana som anlagt det slutgiltiga fjäderdräktsmönstret kan bli upp till 119 cm lång. Det är väl ungefär lika långt som ”the small people” som Carl-Henrik Svanberg bryr sig om. Eller kanske inte. Vingspannet kan i alla fall ligga runt 220 cm, som en genomsnittlig basketspelare alltså.

Tranan finns på massa olika ställen i världen och gillar att flytta omkring. Flyttar gör den i flock och flyger lämpligast i V-formation. V-formationen har väl med minskat luftmotstånd eller nåt annat övernaturligt att göra.

Varje år kommer tranorna till Hornborgasjön (det heter alltså inte HornborgaRsjön som man annars kan gå runt och tro i trettio år av sitt liv) i Västergötland. Dit kommer det ungefär 10.000 tranor per år och platsen valdes för att det fanns gott om mat.

Vid sjön dansar tranorna. Utan någon närmare faktakoll har säkerligen dansen i slutändan något med älskog att göra, det brukar vara så.

Det ser ganska roligt ut när en trana dansar, det är mycket hoppande och ett jävla flaxande med vingarna. Påminner ganska mycket om en person man vill ge ett nackskott på en konsert. Dansen kan du se här.

Tranan är mycket jämställd och både mamma trana och pappa trana tar hand om tranbarnen tills de är ”flygga”. Flygga är ett konstigt ord som förmodligen betyder att de är flygdugliga.

En trana kan bli 30 år och väga sex kilogram.

Kända tranor är det högst medelmåttiga bandet The Cranes. I bibelbältet ligger staden Tranås som stoltserar med krogarna Babar och Strandbaren. Tranås har haft vänorter i Estland och Norge, men uppenbarligen sket sig något i de relationerna. Ibland kan inte ens Gud rädda en, tänk på det.

I filmen Sällskapsresan finns de kända tranorna familjen Storch. Nu är visserligen inte en stork och en trana riktigt samma sak, men va fan liksom. Kan ses från 2:58 här.

Nåväl, storken kommer med barnen och tranan med våren. Tranan vinner.

Grattis tranan till Veckans djur. Du får utmärkelsen för att du är så duktig på att dansa på ett kokett sätt utan att vara så där pimpinett och gnällig som den där brunbrände författaren som dansade på tv och som blir kränkt 35 gånger på en dag.

Och för att du är så duktig på att hitta tillbaka till samma ställe varje år, lite konservativt och enkelspårigt kanske men ändå imponerande. Grattis.

Vill ni har mer information om tranan så får ni fråga Kemimannen.

10.15 Saturday night

2011-03-19T21:24:00.003+01:00

Dagens mattips: Wayne Nilssons vilda pannbiffar på en lördag (för kanske tre eller fyra olika människor).

Ta fram en bunke (jävla fult ord, bunke). I den lägger du lite vatten, havregryn och kalvfond. Punkt. Vänta en liten stund, ungefär tio minuter.

Om du vill står du bara och dumglor i tio minuter, om inte kan du ta och hacka till lite lök, en som är gul och runt fyra stycken som är vita. Det är alltid rimligt att överdosera vitlök, det är nästan som med sprit det där, har man väl börjat är det svårt att sluta.

Ta fram ett halvt kilogram nötfärs ur kylskåpet och finfördela färsen i bunken.

FAQ: Måste man använda just nötfärs?

Nej, du kan använda blandfärs till exempel för då vet du att minst två olika djur har dött. Men hur gör du om din granne som är muslim vill komma in och smaka? VA? Just det, då använder du lammfärs.

Tillsätt lite gul lök i bunken, typ en skopa, all vitlök, en nypa salt, två nypor finmalen svartpeppar, en skvätt tabasco, ett ägg och några finhackade champinjoner och en halv nypa dragon.

FAQ: Får man använda färska kryddor som har odlats ekologiskt på balkongen? Jag bor på Södermalm och har glasögon med svarta bågar förstår du.

Ja, det får du. Men räkna inte med några stilpoäng.

Stå och blanda i bunken där en stund, frys lite om fingrarna och ifrågasätt tyst återigen varför du egentligen står med delar av döda djur men ta en stor klunk av vinet du köpt billigt på bolaget så glömmer du allt och börjar istället göra fräscha rörelser till musiken som du lyssnar på.

Nu ska smetjäveln formas till charmiga biffar. Ta upp en liten boll med färs och platta ut, tänk att den ska formas till en ishockeypuck. Om man vill kan man forma i armhålan, men det är överkurs.

Du får givetvis vara kreativ i formskapandet, vill du göra biffar som liknar en kuk eller ett hjärta eller Värnamos stadskarta så gör du det.

Brassa på lite smör i en panna. Lägg omsorgsfullt ned några av dina biffar, som bör ha blivit mellan åtta och tio stycken, i pannan. Stå och dumglo, peta lite, drick tre klunkar vin, peta igen. Byt sida.

Ja, och efter det är det ungefär klart.

FAQ: Men vad är det som är så vilt med de här pannbiffarna?

Men herregud, vi hade ju champinjoner som ingrediens. Så fort man blandar in svamp av något slag kan man kalla det ”vilt”. Skulle vi ha lingon eller ren eller fjällripa hade det blivit rena vilda västern av det hela.

Servera med kokt potatis, saltgurka och någon sås, förslagsvis lök- eller brunsås, som du kan gåggla dig till. Ja, det kan du, du är duktig, väldigt duktig.

Varsågod.

Search and destroy

2011-03-19T09:58:00.003+01:00

”Varför blir det teknisk fel när jag ringer big brother”
”hyena”
”grävling”
”En Hund Som Slikar En Talrik”
”Horiga underlivet”

Där har vi de fem senaste sökningarna som lett till den här sidan. Sökningarna har gjorts på den där stora sidan som styr våra liv i lönndom. Jag tycker att det tyder på att 60 % av landets befolkning har problem av olika slag, 40 % försöker köpa olika djur.

Idag är det lördag och då är jag ledig. När man är vuxen och ledig så handlar och städar man.

Det är inte så himla roligt att vara vuxen egentligen. Men jag får dricka mjölk direkt ur paketet och lyssna på fräck musik. Hej då.

This wheel's on fire

2011-03-17T18:53:00.003+01:00

Förra veckan råkade jag riva ner en mans väska på golvet i tunnelbanan. Han hade en milkshake i den. Och dyr elektronik hoppas jag. Så det var milkshake i hela väskan och på golvet och så där. Eftersom jag är en väluppfostrad människa bad jag givetvis om ursäkt, flera gånger till och med.

Inombords skrattade jag dock, ett mycket kallt och rått kvinnoskratt halkade omkring bland lungor och alla levrar jag har. Anledningen till att jag inte kände någon egentlig ånger var:
- Han verkade vara elak mot sin fru
- Han var dum nog att ha en milkshake i väskan
- Han var från Norrköping eller närliggande område och pratade mycket. Är man från Norrköping bör man hålla en låg profil och vara tyst på allmän plats.

Det är sådana människor som han som gör att jag inte är speciellt förtjust i att åka tunnelbana. Onaturligt färdsätt.

Birk och Ronja red barbacka på sina hästar de, bland vitsippor, tussilago och grådvärgar. De hade det hur bra som helst och kunde ta sig från Karlaplan till Gamla Stan utan irritationsmoment. Sedan började de visserligen gräla om den där kniven som (förmodligen) Ronja lagt under björnfällen, men det hör inte hit just nu.

En anledning till att det finns tunnlbanor är hjulets uppkomst. Utan att veta säkert antar jag att det var en grek som uppfann hjulet. Vi har fått så jävla mycket skit från de där grekerna egentligen.

Som det här med filosofi till exempel. Efter att ha sopat i sig tre-fyra genuina keramikkrus med vin kunde de där jävlarna inte nöja sig på bakfyllan med att bara somna om när frågan ställdes ”Vem är jag, och vem fan är det som ligger naken brevid mig?”.

Och sen spårade allt ur och man började ifrågasätta om en stol verkligen var en stol och annat skit vilket kom att drabba hederliga studenter i miljontals år framöver. Det fanns inte internet på den tiden tror jag, och inte heller arkadhallar och sockervadd, förmodligen var det därför som de där jävlarna gick runt och tänkte så förbannat mycket hela tiden.

Och så har vi fått OS av grekfanskapen. Helt ointressant evenemang eftersom det inte är nån riktig fotboll inblandad och allt är bara skidlöpning eller 90 km gång. Återinför World Cup i ishockey och lägg ner eländet.

Det fanns en general som hette Metaxas på 1930-talet också, fascist såklart. Och en brandy som heter Metaxa. Dricker man mycket Metaxa på en söndag kommer störningsjouren två gånger för att nån grannjävel sitter och surar två våningar ner.

Men det är ganska trevligt där i Grekland, god mat och roliga fiskar att titta på och så. Och så säljer de sprit till femtonåringar, det uppskattade jag väldigt mycket 1996.

Vad är meningen med det här nu då? Ingen alls egentligen, jag vill bara poängtera att Grekland har sina för- och nackdelar. Hej då.

Sirens of the sea

2011-03-16T13:55:00.002+01:00

Jag har en deadline att rätta mig efter idag. Då skulle man ju rent spontant kunna tro att jag jobbar på ordentligt. Ja, det skulle man ju. Helt ärligt sitter jag mest och låter, gör olika ljud alltså. Och så dricker jag kaffe.

Min längtan till havet gör att jag låter som just ett hav ganska mycket. Har försökt att låta som en krabba, men jag är osäker på hur en krabba egentligen låter. Jag tror i alla fall inte att en krabba låter så där bögigt som den tyska krabban i Lilla sjöjungfrun gör. Det känns inte realistiskt.

Därför låter jag mest som vattenvågor.

Swiisch, swooooooosch

Swiisch, swoooooosch

Swiiiiisch, swoooosch

Swiisch, swoooooooosch

Swiisch, swoooosch

Så låter jag. Och så blir jag sömnig, men då låter jag som en måsjävel istället och vaknar till och jobbar lite igen. På det sättet håller det på. Runt, runt går det.

Every day I write the book

2011-03-14T22:41:00.002+01:00

Jag funderar på att skriva en bok. Stieg – främlingen, ska den heta och handla om Stieg Larsson, författaren som skrev några böcker om en pünktjej, en journalist och Paolo Roberto.

På drygt 400 sidor ska jag försöka redogöra för min och Stiegs relation, hur vi aldrig kände varandra eller träffades. Det är en historia som måste berättas. Men det finns så många måsten. Och nu, måste jag sova. Godnatt.

The voice of god is government

2011-03-13T20:56:00.004+01:00

Angående Håkan Juholt, eller Juten som vi närstående kallar honom, tänker jag inte kommentera hans ansiktsbehåring. Det har varit tillräckligt med tjat om det där tycker jag.

Hade det varit samma prat om Carin Jämtins mustasch hade motreaktionen blivit – bara för att hon är kvinna granskas bara utseendet och inte kompetensen. Nu har visserligen inte Jämtin en mustasch, inte som hon visar upp i alla fall. Men ändå.

Nåväl, en liten passus från min sida bara.

Men jag vet inte om sossarna är inne på rätt spår med Juten. Därför är min ambition med livet just nu att starta wnsp. Och nej, era jävla sd-kramare, det står inte för Waynes nationalsocialistiska parti.

Det betyder Wayne Nilssons socialdemokratiska parti.

Det kommer bli lite som Unika partiet, men en aning bättre. Målet är att vinna valet 2016 och att få äta många snittar och dricka mycket bjudsprit i Almedalen varje sommar.

Förutom höjda skatter och en ökad offentlig sektor kommer jag gå till val med två kärnfrågor:

1, Sändningstillståndet för TV4 måste slopas
Motivering överflödig. Förstår man inte så förstår man inte och då får det vara så.

2, En konsekvent stavning på efternamn som avslutas med kvist måste införas
Jaha, jag heter ju Tallquist i efternamn så mig rör det inte i ryggen tänker du nu, och fortsätter riva dig på låren av ren tristess. JO, DET ÄR PRECIS DIG DET RÖR DITT JÄVLA MONGO, säger jag lugnt och sakligt.

Det finns en mycket stor problematik i och med att folk ska frifräsa med stavningen av kvist. Samtidigt finns det många frågetecken kring alla dessa kvistnamn. Palmqvist till exempel. En palm består av en stor jävla pinne och på pinnen finns det blad, inte en kvist så långt ögat kan nå där inte.

En kvist är något som finns på en gran eller en buske eller en blomma. Därför fungerar exempelvis Grankvist och Blomkvist alldeles utmärkt.

Nu finns det säkert någon stjärna som har släktforskat och hittat att det minsann var en gammal släkting som drog omkring på Hallandsåsen som kom på namnet Bergqvist.

Häradsbetäckaren från Laholm kallades han väl i folkmun och när han vandrat i 40 år på Hallandsåsen hittade han ett berg, ett berg som vi idag skulle kalla en liten jordhög, och där reste han en kvist.

Men eftersom det var så längesedan stavade man kvist som qvist och Häradsbetäckaren från Laholm tog efternamnet Bergqvist då han låg och pustade ut på sin nyfunna jordhög.

Varje sommar träffas nog alla Bergqvistare i det här landet och iscensätter Häradsbetäckaren från Laholms fyrtioåriga vandring på Hallandsåsen och skålar och hyllar.

Att morfar Jinko några generationer senare var nazist, ja det mörkar man.

Men det här är väl ändå en jävla ickefråga?

Nej, verkligen inte.

Enligt mina egna beräkningar kostar det samhället ungefär tre miljarder kronor om året på grund av den administrativa belastning som den inkonsekventa stavningen medför. Pengar som istället hade kunnat läggas på skola, vård och omsorg.

Om alla hade stavat kvist som kvist hade det gångna snökaoset förmodligen kunnat förhindrats. Ponera följande konversation på Trafikverket i oktober 2010:

- Du Jonsson, mailar du Anne-Marie Lundkvist på SJ om att de ska trycka på den gröna knappen till vänster hela vintern när det kommer snö, då försvinner all snö från spåren. Det är nyinstallerad teknik ända från Amerika.
- Javisst, vad blir det förresten för fredagsfika?
- Vet inte, vetelängd kanske.
- Igen alltså, när fick vi kladdkaka senast egentligen?
- Vet inte, det är tuffa tider. Men maila kärringen nu så tar vi kaffe sen.

Och Jonsson mailade. Men kom det fram? Nej, för Anne-Marie skulle vara fräsig och stava Lundkvist som Lundquist. Och sen blev det som blev, snökaos och gråt i fyra månader.

Förstår ni vidden av problemet nu? Kryssa wnsp 2016!

Back in the DDR

2011-03-13T09:18:00.002+01:00

Dagens dokumentärfilm: Kamrat Couture. Film om modescenen i DDR. Passar bra för dig som är intresserad av nutidshistoria, olika kjoltyger, samhälle och subkultur. Man får se snygga fotografier och nakna tjejer också.

Nu äter vi frukost tycker jag, nyktra som små kattungar.

Milk it

2011-03-12T19:01:00.000+01:00

Jaha, man kan ju tycka att det uppdateras dåligt här. Men nu är det så att jag måste kärna mitt smör själv, det gör ingen annan åt mig. Likaså gäller med osten som ska ystas. Dessutom ska det tvättas.

Men när det där är klart, ja då ska jag spendera kvällen i sängen med Kunskapskanalen. Jävla guldkanal det där. Och så ska jag ta hand om ena bröstvårtan som inte mår bra, verkar ledsen eller nåt.

Dricka stora mängder mjölk ska jag göra också. Men det har inget med bröstvårtan (fult ord det där, precis som vårtgård) att göra, det är vanlig god mjölk från kossan som är pastöriserad och sedan kyld och hälld i en förpackning som Rausing hittade på. Mjölken låter jag någon annan sköta alltså, till skillnad från osten och smöret.

Nu måste jag gå, mot bäcken med rivjärn och tvätt. Hej då.

Come on spring

2011-03-10T10:51:00.000+01:00

Nu är det snart vår ute. Det ska jag fira med att sitta inne och vänta på att igelkottarna vaknar. Det blir roligt.

I want to go to the beach

2011-03-08T20:12:00.001+01:00

Jaha, nu är jag hemma med stukad kropp och ett stulet ölkrus i bagaget. Mer om det en annan dag kanske. Nu måste jag studera. Eller planera min trettioårsskiva.

Tänker mig en My super sweet 16-fest ungefär 14 år för sent. Dansande tigrar på en scen och tjejer i burar i entrén ska det i alla fall vara.

Men först ska jag duscha, det är nästan som att bada fast ändå inte. Kanske sittduschar jag. Lyssnar på låten nedan gör jag dock med all säkerhet, det är en sådan dag. Hej då.

Berlin underground selection

2011-03-03T15:10:00.004+01:00

Det har kommit in ett svar på Veckans quiz via mail. Det är från Borås kommun.

”När vi såg frågan mobiliserade vi snabbt alla kommuninvånare på torget. Det är ganska lätt för det är ingen som är upptagen med annat ändå, förutom Anders Svensson som höll på att utveckla sina kockdrömmar och lagade tacos.

Vi har gemensamt resonerat oss fram till att Berlin ligger i Paris.

Med vänlig hälsning
Borås kommun”

Nu tycker jag inte att vi ska börja håna Borås för att hen är dum i huvudet. För att komma från Borås var det ändå bra att de lyckades nämna en geografisk plats.

Men nu är det så att Paris inte är ett land, utan en stad. Staden ligger i ett land som heter Frankrike. Berlin ligger i ett land som heter Tyskland.

Varför pratar vi nu om Tyskland? Jo, tidigare i veckan avgick landets försvarsminister Karl-Theodor zu Guttenberg. Han hade klantat sig lite.

Nyheten har inte uppmärksammats speciellt mycket då det varit andra viktiga saker som hänt - Mello, Big Brother och att de tydligen inte kan valla ordentligt i hobby-VM (det där skidlöpandet framstår mer och mer som ett skämt).

Att han skulle avgå kände jag dock till sedan innan eftersom Tysklands förbundskansler Angela Merkel skickade ett telegram med orden: Krise! Hilfe!

Därför åker jag imorgon till Berlin med en liten delegation för att reda ut situationen. Merki, som vi närstående kallar henne, vill att jag hjälper till att analysera vilka följder avhoppet får för tysk utrikes- och försvarspolitik, om landets ställning i NATO påverkas etc.

Gud vad jag ljuger för er nu. Jag är helt blå ansiktet, så mycket ljuger jag. Jag har inte fått något telegram från Angela Merkel. Men jag ska till Berlin imorgon, det är helt och hållet sant.

Om jag ser Merkel kommer jag bara ropa: - Viiiiiiiiiiisa paaaattaarna!

- Verstehe nicht, kommer Merki svara då (jag förutsätter på något sätt att hon liksom jag inte kan formulera fullständiga meningar på tyska).

- Aber för helvete, just fucking google it för fan!

Att jag tänker på tantens lökar beror inte på att jag skulle vara pervers på något sätt. Det är bara den här bilden som etsat sig fast.

Merki på norsk finopera 2008.

Nåväl, det ska bli fint att komma hem till Tyskland igen, världens bästa land. Bara gå runt på Berlins trottoarer och vara lite dum i huvudet, äta en väldans massa wurst och döner kebap, hänga i gatuhörn och dricka pilsner ur butelj.

Och så ska vi gå på fotboll också, titta på när Hertha Berlin spelar. Och smyga omkring på inrökta kneipes och jiddra med lokalbefolkningen.

- Ha en riktigt bra resa nu Wayne, du har förtjänat lite semester.
- Så snäll du är. Tack!

Åter på måndag, eller aldrig. Lev väl kamrater och barn.
Muschi på er!

Don't ever fucking question that

2011-03-03T14:16:00.000+01:00

Dagens quiz: I vilket land ligger staden Berlin?

Don't eat stuff off the sidewalk

2011-03-01T23:55:00.004+01:00

Jag åkte ut ur Big Brother-huset relativt snabbt. Orkar inte gå in på detaljerna varför, nu lägger vi det här bakom oss.

Låt oss istället fokusera på dagens vardagsmotionstips, ass hunting.

Ass hunting är ett mycket nytt och modernt sätt att motionera på. Att en engelsk term används är helt enkelt för att piffa till det lite. Att kalla det stjärtjakt vore lika omodernt som att benämna en yrkestitel på svenska.

Gör så här: Börja med att gå ut på en trottoar. Stoppa ner din jävla asteroidtelefon i fickan. Pillandet med dina feta fingrar på den där skärmen gör att du inte kan gå ordentligt, du saktar in och hamnar i vägen för folk med ett normalt gångtempo.

Folk som inte kan gå ordentligt borde faktiskt ha smörj (människor med någon form av funktionshinder får dock fripass).

Börja gå till ditt möte eller Ica eller till vilken plats du nu ska. Spana in en bakstjärt på en person längre fram på gatan som du finner tilltalande. Avståndet beror lite på din synförmåga, men det bör inte vara mindre än 25 meter.

Om du väljer att lägga fokus på en bakstjärt som tillhör en man eller kvinna, det avgör du själv. Det här är inte en skenhelig kristdemokratisk motionsmetod.

Ett litet tips nu i vintertider kan vara att börja spana redan i en rulltrappa som går uppför, på så sätt får du lite av ett upskirt-perspektiv och du undkommer långa rockar och kappor etc.

När du nu hittat bakstjärten längre fram på gatan ökar du helt enkelt tempot med syfte att hinna ikapp den.

Jaha, vad ska jag göra när jag är framme då, ta ett ordentligt grepp runt ena skinkan och flåsa i ett öra, undrar du nu som läsare.

Nej, nej, nej, nej, nej, för fan, du är inte på yoga nu, det här en motionsmetod med stil och klass, du kan för helvete bli anmäld för mindre.

Det enda du gör är att mima Hello ass på ett diskret sätt och sedan hitta en ny bakstjärt längre fram, alltså repetera.

Genom ass hunting-metoden ökar du ditt vardagliga tempo helt enkelt.

Nu kanske du är en sån där människa som runt snacksbordet på en fest när andra diskuterar hur snygg Marcus Schenkenberg eller Cindy Crawford är gärna utbrister ”Men gud, jag tittar aldrig på någon annan än min partner” och därför känner att du inte kan utföra övningarna.

Lägg av med det där beteendet, det finns ingen vettig jävel som tror dig ändå. Och om du är så förbannat efter i döskallen att du tror dig själv så bör du samtala med en psykolog.

Nämnas kan väl dock att om du har en partner som är instabil, extremt svartsjuk och gärna konverserar med kroppen på ett negativt sätt, ja då är det kanske inte värt att berätta att det var på grund av ass hunting som ungarna fick springa benen av sig två meter efter dig på vägen hem från dagis.

Lycka till!

Brother, my cup is empty

2011-02-28T22:32:00.003+01:00

Vid midnatt går jag äntligen in i huset! Rösta på mig!!!!!!!!

Slippery people

2011-02-27T14:56:00.003+01:00

Dagens middagstips: Sallad med tonfiskröra, för en (1) person.

Det är söndag. Du känner dig lite håglös efter helgens ölaktiviteter, du vill ha något lätt och fräscht men ändå med inslag av fett att äta. Du väljer att slänga ihop en sallad med tonfiskröra.

Börja med att ta fram den lilla, lilla burken som det bor tonfisk i. Tänk att det gått åt minst tre dolphiner för den lilla, lilla burken med tonfisk.

Jaha, nu får du dåligt samvete för det också, som om inte söndagsångesten är nog muttrar du och nynnar stilla på Sisters of Mercys Marian - Marian, there's a weight above me, and the pressure is all too strong.

Du börjar famla med konservöppnaren och förbannar det faktum att du föddes med tumjäveln på ett väldigt klantigt sätt mitt i handen. Efter några minuter börjar du förstå hur den ska brukas. Det är inte första gången du använder en konservöppnare, men du lyckas alltid förtränga tekniken mellan tillfällena.

Det börjar sippra olja ur burken. Det börjar bli kladdigt på ett mycket oerotiskt sätt, du gillar inte kladd. Det är nu mycket svårt att hålla i burken.

Du känner dig lika maktlös som en grävande reporter som lyckats fånga Carl Bildt på film när han begår hor, nackar lokalbefolkningen i Sudan för lite olja samtidigt som han äter kattungar till frukost. Det spelar ingen roll, Carl Bildt har ändå inte gjort något fel, Carl kommer undan.

Eftersom burkfan är halare än Carl Bildt ger du upp och värmer på tacofärsen från ditt privata fredagsmys istället. Nu är det inte långt till kärnfamiljen tänker du. På väggen tickar klockan taktlöst. Living the dream.

Kram.

She was always chewing gum

2011-02-24T23:35:00.001+01:00

För varje dag som går, ytterligare kommer en besvikelse.

Vafalls, tänker ni, vad har vi gjort?

Jo.

Ni har tuggat med öppen mun igen, med tuggummit.

Jag såg er allt. Kom vi inte överens om att ni skulle sluta med det? Ge fan i det liksom!?

Ni tuggar tuggummi med öppen mun och gestaltar er som mindre vetande. Det är onödigt. Jag säger som Cramp-Jocke:

”Samma regelverk som vid runkande bör gälla för tuggummituggande. Diskret och i enrum med efterföljande känsla av skam.”

Fy fan för er. Nu måste jag sova.

Mycket att göra, litet att tjäna. Händerna på täcket och tulo mellan knäna. Natti.

Burning of the midnight lamp

2011-02-23T22:36:00.002+01:00

Lavalampa.

Caligula: Act 1, scene 4: Intermezzo I

2011-02-22T05:42:00.004+01:00

Klockan är i detta nu 04.29. Runt 02.15 tyckte tydligen min kropp eller den lilla hjärnan som jag är utrustad med att det fick vara nog med sömn. Så jag låg och dumglodde ett tag, läste en stund, dumglodde lite till i jakten på värdefull sömn.

Och för en halvtimme sedan gav jag upp och dricker nu kaffe som smakar huggorm för att vakna på riktigt.

Det första jag tänkte på när jag vaknade var ett dokument på 31 sidor skickat från en doktor igår. Inte en riktig sådan som har stetoskop och periskop och vit rock och vet vad Victor Charlie Charlie betyder, utan en sådan där universitetsdoktor.

Jag vet inte riktigt vad det innebär att vara doktor på universitet, men jag antar att man måste skriva en avhandling eller två, bara ha lappade manchesterkavajer i garderoben och bränna på minst en student per termin.

Det är ett jävla hittepå det där med titlar i universitetsvärlden egentligen, ungefär som inom det militära. Det är adjunkter, lektorer, fanjunkare, meniga, professorer, doktorander och ungefär allt annat dumt man kan tänka sig.

Nu kanske ni börjar citera Dylan – and don't criticize what you can't understand – och det kan väl med all rätt göras. Men, om jag bara får kritisera sånt jag förstår så finns det liksom fan inte mycket kvar att kritisera.

Men angående dokumentet, det gjorde mig på dåligt humör. Det var schema, kursbeskrivning och lite annat skit, brukar vanligtvis ligga på 6-7 ark. Nu var det alltså 31, och det där stör mig.

”Hej Dr.Caligula,

Du verkar ha många viktiga saker att säga. Och det är ju bra förstås, jag har dock några synpunkter.

Vi kan väl börja med dispositionen. En tanke kan vara att inleda med någon slags innehållsförteckning med sidhänvisningar, det skulle underlätta. Eller så skulle du kunna göra separata dokument av innehållet, ett eget för läshänvisningar, ett för seminarieuppgifter och så vidare. Det blir enklare att navigera bland allt det viktiga då.

Jag har lite svårt att förstå varför föreläsningarna är obligatoriska. Hur ska det skötas rent praktiskt? Alltså, hur ska närvaron kontrolleras och vilket efterspel finns att vänta om man inte har möjlighet att gå runt och vara obligatorisk hela tiden? Det är ju ändå drygt 100 studenter. Men jaja, ni har väl säkert tänkt på det där.

Att seminarierna är obligatoriska kan jag förstå, de där jävla doktoranderna ska ju ha något att göra också. För övrigt är seminarier ett dumt påhitt. Det är alltid någon fetlagd jeppe som ska hålla låda och mästra folk och för oss andra som solen inte cirkulerar omkring är det hela mest ett orosmoment.

Att kritisera språk försöker jag oftast akta mig för. Det är när man pysslar med sånt som man själv drar till med något uppenbart fel. Förmodligen har jag skrivit flera saker i denna text som går att anmärka på, missat ett ord eller annat. Till exempel blandar jag sånt och sådant samt nåt och något. Det kan du sätta dit mig för.

Men ändå, det här med att skriva skall istället för ska. Det låter visserligen formellt och akademiskt och jävligt kansliaktigt och det är ju bra för en doktor. Själv tycker jag bara att det blir påklistrat skitnödigt. Låt det stanna vid hundskall.

För övrigt tror jag inte att jag tycker om dig.

Hej då!”

Nu har tredje koppen lut druckits. Snart kommer mina fåglar och kvittrar. Ha en tjusig dag.

As he creates so we destroys

2011-02-20T18:16:00.002+01:00

Jag är en slagen hjälte idag. Det var ingen skivmässa igår, jag hade tagit fel på datumet. Jag ber om ursäkt för det.

Istället blev det en vinpromenad i solen på Gärdet och Djurgården. Med en hund och en man. Mycket trevligt, däremot sitter sviterna kvar i kroppen. Jag har dessutom stukat eller vrickat ena knävecket tror jag.

Ikväll ska jag på konsert med Nile. Det kommer bli roligt för mig. Och Nile tycker säkert att det är kul att jag kommer dit, jag brukar ha den effekten på folk.

- Next song is for Wayne Nilsson, the coolest guy on earth! Yeeeaaah.

Så kommer det nog att låta. Och alla i lokalen kommer jubla och bära mig i kungastol och bjuda på öl och visa lättklädda bilder på sina flickvänner.

Kommer bli en aning genant förstås, jag är ingen vän av uppmärksamhet. Men det blir nog bra. Nu ska jag försöka se alkoholen som en kamrat igen.

Hej och då och kram.

Sweet honey pie

2011-02-19T09:15:00.002+01:00

Nedan syns ett bokomslag. Den boken har jag recenserat här. Klicka där nu, det vågar du, visa på att du är djärv och morsk, ingen liten lort.

Idag ska jag på skivmässa i Solna med Kniv-Jocke. Jag hoppas att vi tar en öl efter inhandlade kap, för jag börjar bli nykter och bakfull nu. Hej då. Kjamizar.

October in the railroad earth

2011-02-17T17:41:00.004+01:00

Jag har skrivit en dikt idag. Att skriva en dikt kräver väldigt av mig som person, efteråt är jag helt slut eftersom jag ger så mycket av mig själv. När folk ber mig att beskriva mina dikter hänvisar jag bara till att jag är 2010-talets svar på Tranströmer, Boye och Dagerman. Så är det.

Solen skiner
vinden viner
inte ens Tomten orkar
göra sura miner.

från taket kommer vatten i droppar
i centrum käkar tonåringar roppar
nu är det snart vår
ungdomen läker sina sår

det börjar bli poesi
utan frenesi
bäst att jag går till mitt kök
där väntar böcker och stök

men först ska jag koka kaffe
en billigare
och sundare variant av affe.

Inte ett öga torrt förstås. Nu ska jag diska en ugnsform, det gjorde alltid Tranströmer, Boye och Dagerman när de diktat ihop något stort. Hej då.

The return of darkness and evil

2011-02-15T20:49:00.002+01:00

Jag har tidigare presenterat en teori om varför ljud blir starkare på vintern. Det beror ju på att vid minusgrader så fryser luftens partiklar och ljudet kan därför passera utan motstånd.

Jag har inte tagit patent på det här, inte skickat in några vetenskapliga artiklar eller annat, ära och berömmelse är för de andra. Tomma tunnor skramlar mest.

Nu har jag forskat fram roten till allt det onda. Enligt Bush bestod ondskans axelmakter av Iran, Irak och Nordkorea på den internationella arenan.

På nationell nivå vill jag hävda att ondskans axelmakter består av Melodifestivalen och TV4 (nu borde jag väl rimligtvis hävda att det i så fall är SVT, eftersom de sänder Melodifestivalen, men nu är forskningen orimlig).

Innan 2002 hölls bara Melodifestivalen en gång per år, det var final och sedan fick en bra artist representera Sverige i Europa. Nu är det fyra deltävlingar, samt en andra chansen-omgång, innan det är final.

Vad är då orsaken till att hela vårt land lamslås av idioti och ondska? Hur kunde det bli så här?

Jo, de som ska beskyllas för detta är naturligtvis ishockeyföreningarna. Det är deras arenabyggen som möjliggjort att denna farsot kan skickas från norr till syd under några månader. Enligt mina beräkningar är det HV71 som bär mest skuld med invigningen av Kinnarps Arena år 2000.

Det här triggade igång andra föreningar som Färjestads BK, Timrå IK och Luleå HF att följa efter och bygga egna arenor i början av 2000-talet. Arenor som inte bara kunde inhysa lite flåsig hockey utan även andra arrangemang, som Melodifestivalen.

Kommunerna sköt till pengar för att få synas på tv. Och sedan spred sig det där byggandet över landet snabbare än homoerotik i en chilensk gruva.

Min lösning på detta samhällsproblem är att riva alla så kallade arenor. Ishockey ska spelas på uterinkar med plats för max 250 åskådare. Ett annat alternativ är en ishall. Det är inte meningen att man ska kunna sitta i t-shirt och dricka mellanöl och äta en trerätters och samtidigt titta på ishockey.

Man ska ha mössa på sig i en nollgradig ishall med asbest i väggarna och dålig luft så att det river i lungorna. Läsk, kaffe och korv med bröd är det enda som behövs i periodpausen. Lottköpet står för underhållningen och ingen stor tv i mitten.

Riv arenorna, att Michael Bolton vägrar komma till Borås i fortsättningen får vi leva med.

Angående TV4 är det en aning knivigare. Här är ondskan mer komplex. Varför är ni så jävla, jävla dåliga? Varför klarar ni inte av någonting? Det är sådant som man vill ha svar på.

Jag har ingen lösning på problemet utan kan bara konstatera att Öppna kanalen har vettigare folk i rutan. TV3:s nyheter på två minuter då det begav sig innehöll mer och bättre information. Kanal 5:s inköpta dokumentärer om nån fet kille i Brighton med fyra armar som gillar tv-spel och att dricka läsk innehåller mer substans än alla av Fyrans produktioner.

Angående ishockey igen. Peter Forsberg gör comeback i NHL. Hinner spela två matcher. Visserligen blir det förlust, men Peter är tillbaka på banan igen. Allt känns bra, Peter är glad, han skrinnar, han fintar, han smäller på, han kanske gör en kissbomb i duschen efteråt.

Sedan kommer beskedet om att TV4 tar över sändningarna av ishockey-VM. Vad gör Peter? Jo, han kallar till presskonferens och meddelar med rinnande tårar att han lägger av. Han kände inte att att det fanns någon framtid ens i NHL när TV4 skulle börja blanda sig i VM. Fy fan.

Valentine

2011-02-14T21:31:00.000+01:00

A horse with no name

2011-02-13T13:33:00.001+01:00

Jag lyssnade på gudstjänsten på P1 förut i hopp om att bli en aning bättre som människa. Det slutade med att jag fick stänga av eftersom det var alldeles för mycket flöjtspelande. Alla flöjtljud får mig att tänka på små irriterande hovnarrar med bjällror överallt som transporterar sig själva med hjälp av hoppsasteg. Samtidigt som de blåser i sin jävla flöjt.

Gudstjänsten fick mig således att känna mig sämre som människa eftersom jag uppenbarligen är mycket intolerant mot flöjtande hovnarrar. Jag måste tänka om i den här frågan, narrarna lever säkert under ständig press med krav på sig att leverera och underhålla hela tiden. Och så ringer väl Brinkenstjärna stup i kvarten och kommer med dåliga erbjudanden. Stackars satar.

Nåväl.

Jag tentapluggar. Att jag pluggar innebär att jag tänker mycket. Tyvärr på fel saker. Idag tänker jag mycket på vad mina barn ska heta. Det oroar mig lite att jag inte har något klockrent namn. Att jag ska få barn är väldigt inaktuellt, men jag tycker nog att man kan få kosta på sig att oroas ändå.

När jag blir stor ska jag skriva en självhjälpsbok som heter ”Med oron som drivkraft”. Och så ska jag bli livstilscoach och dra floskler för vilsna människor i stil med ”du måste lyssna på din inre röst” och annat för 500 kr i timpenning.

Just nu säger min inre röst att kottarna ska heta Tårta och Stingray. Det som är bra med namnen är att de är relativt neutrala könsmässigt. Man behöver därför inte bestämma innan om man ska ha något sockersött och rosa som är beredd att kuva sig resten av livet eller om man ska ha något blått och en kalasjnikov med sig i presesnt på BB.

Namnet Tårta har en mycket positiv innebörd. Man tänker på födelsedagar och konfetti och roliga paket och saft och fiskdamm och korv med bröd. Och tuggummi i håret kanske. Men man blir glad. Tyvärr är inte tårta överdrivet gott. Samtidigt har tårta en annan klang i vissa kretsar, ”bjöd hon på tårta?” kan man säga och anspela på något sexuellt, det vill säga knullning. Men Tårta är ändå bra tycker jag.

För att lyckas i arbetslivet måste man också lära sig att kunna äta åtminstone en symbolisk bit smörgåstårta med industriskalade räkor som inte är större än maggots. Det gör man minst tre dagar i veckan i yrkeskarriären. Om bokslutet är bra eller om Maggans syrra har fyllt år till exempel. En förberedelse inför vuxenvärlden alltså.

Namnet Stingray har en mycket cool klang. Coolt namn på ett coolt barn, om det passar får man avgöra när storken kommit (eftersom det andra sättet verkar innefatta blod och annat läskigt håller jag mig krampaktigt fast i storkteorin).

Stingray är utrikiska för stingrocka. Många är arga på stingrockorna eftersom han den där krokodiljägaren dog av sådan. Visst, det är trist att folk stryker med. MEN, den där rockan blev väl trött på att bli brottad med och få MATE skriket i örat hela jävla tiden. Jag har full förståelse för att rockan reagerade.

Det finns dock en risk med att mitt barn blir cool på fel sätt med namnet Stingray. Kanske kommer hon eller han att gå runt med jeansväst och solglasögon och ha ishockeyfrisyr och göra sådana där pistoltecken med fingrarna, alltså tummen upp och pekfingret rakt ut, när något är bra. Hon eller han kommer därmed tro att livet är Degrassi High.

Uppfostran till rätt coolhetsnivå är A och O gällande Stingray.

Jaja, nu måste jag plugga. Eller vila. Man måste faktiskt få vila lite ibland. Hej då och kram.

Fifteen feet of pure white snow

2011-02-11T17:20:00.004+01:00

Idag har det snöat, det kan jag konstatera genom att titta ut från mitt kyffe. Därför lyssnar vi på den här låten.

Den återfinns på skivan No more shall we part som kom 2001, lite av ett mästerverk. Jag minns att jag skolkade för att cykla iväg att köpa den några dagar tidigare än vad skivbolaget ville.

Jag jobbade på krog på den tiden och brukade på ett mycket slugt sätt bjuda den lokala skivbutiksarbetaren på öl, i gengäld fick jag köpa skivor innan det officiella releasedatumet, och så skickade han alltid med några singlar under bordet. Ha, vilket knytnävslag i ansiktet på systemet va?

Byteshandel är som bäst när man byter bort sånt man själv inte äger.

Den skarpögda noterade Jarvis Cocker i videon. Och eftersom Pulp kommer till Göteborg i augusti bjuder jag på en låtlista.

Nu ska jag skala ett kilogram små rosa hermafroditer i köket, ty det ska ätas räkberg. Till det serverar jag mig själv stenbitsrompenetrerad kräm fräsch med ett inslag av knoblauch*. Advokado, rödlök, tomat och ägghalvor kommer också att återfinnas på tallriken. Idag väljer jag att skölja ner det hela med ett friskt och porlande källvatten direkt från kökskranen, med en lätt ton av rost och fläder.

God helg, kamrater och patrask!

*Knoblauch betyder vitlök på tyska. Jag skrev bara så för att verka märkvärdig, det är så man gör i matbranschen.

Let me clear my throat pt. IV

2011-02-10T20:43:00.007+01:00

Jag hade räknat med en ungersk läkare. Att hen skulle vara trevlig och tillmötesgående. Och så där. Vi skulle småprata lite och sen skulle hen plocka upp snusfan ur halsen på mig.

Ungefär som i När lammen tystnar, när det dras en fjärilspuppa ur nåt lik där (i Norrland, allt norr om Gimo alltså, betyder puppa för övrigt framstjärt, det är lite äckligt).

Sedan skulle hen och jag gå till nån ungersk krog och dela tre buteljer tokajervin och kanske lite salami och paprika. Umgås sådär som läkare och patient gör. Prata om Ungerns utveckling efter Jobbiks framgångar och så. Kanske prata lite fitta. Kanske prata lite fopoll. Kanske prata lite strunt.

Det började dock med att jag fick besked om en timmes väntetid. - Du kan sitta här, eller gå ut en stund, sa surkärringen bakom disken. Jag valde att gå ut i snöstormen ett tag, hellre det än att sitta i Dödens väntrum och glo på när själar far opp eller ner, beroende på livsgärningar.

Gick ut. Vandrade till en skivbutik, bläddrade lite håglöst, gladdes lite åt en EP som var satt till överpris som jag själv äger, det är lite så vi hjältar känner att vi fortfarande är med på banan – när skivor vi har säljs dyrt.

Kom tillbaks efter en halvtimme och satte mig i väntrummet och glodde på ett akvarium. Tråkiga firrar, åkte bara omkring och körde lite håglöst ryggsim. Inga akrobatiska konster. Ingenting.

Väntade ytterligare 50 minuter innan mitt namn ropades upp. Nu jävlar, tänkte jag, äntligen kommer jag bli frisk.

Det var en kvinnlig sjuksköterska som hämtade mig, samma kön som alla i receptionen. Hon ledde in mig till ett litet rum. - Sitt här och vänta tills doktorn kommer.

Jag satte mig på en pall och glodde. Och blev sur, jävligt sur. Vadå vänta på doktorn? Jag har ju för fan redan väntat på fanskapet i nästan två timmar!

Men sa nåt, nej det gjorde jag inte, satt mest och snurrade (snurrpallar är ganska roliga) och drog upp benen så att de kunde dingla.

Det är en jävla rockstjärneattityd på de där doktorerna.

Låter folk vänta extra länge och skickar in nån sjuksköterska som roadie som ska ordna allt så att Big Kahuna känner sig bekväm och bara kan gå in på scenen och riva av ett trött gitarrsolo och inkassera pengarna.

Och sedan klämma ordentligt på sjuksköterskans stjärt i fikarummet och samtidigt bita i en färsk vetekrans. Jävla könsmaktsförhållanden. Män är svin.

Men i alla fall.

Han kom in, stadig kropp, skära kinder och med rödlätt hår. Presenterade sig med namn men utan ögonkontakt och handslag. Kalla mig konservativ, men är inte det kutym att hälsa ordentligt? Lite öga mot öga och hand som möter hand och samtidigt som det mumlas namn?

Daktari, swahili för doktor, började med att dumförklara mig. Det fanns ingen möjlighet att en portionssnus skulle kunna fastna i halsen - ”då hade du haft väldigt ont och inte kunnat sitta still”.

Jaha. Nähä. Som om jag skulle försökt äta en hel häst och hävdat att den satt sig i halsen.

Men jag förklarade för dumfan att både Vårdguiden och Ormgiftscentralen gett mig rådet att uppsöka läkare.

Och att jag minsann inte uppsöker en läkarjävel om det verkligen inte behövs, jag åker inte till akuten med huvudvärk eller en finne.

Dessutom har jag som vanlig lekman, som inte åkt till Polen för att utbilda mig till läkare, inte någon större uppfattning om halsens omkrets på insidan, den kan ha en golf- eller basketbolls radie för fan. Hur ska jag kunna veta om en snus är stor eller inte i sammanhanget?

Kondomer och tamponger och segel kan försvinna i en framstjärt, en snus borde kunna försvinna i en hals. Inte konstigare än så.

Men han skulle titta i alla fall. Storsint av rödhårsfan.

Säg AAAAAA, sa han. aaaaa, sa jag. Hade tappat modet. Ville inte ta ton för att hjälpa till.

Nu ska jag sticka upp den här i näsan på dig, sa daktari och vecklade ut en brandslang. Men kuken i helvetets fitta, tänkte jag och mumlade okej.

Det var obehagligt och det gjorde ont. Daktari njöt. Säg IIIII. iiii. Svälj. Jag svalde snabbt. Sen drog har ut slangjäveln så fort att det kändes som att legobiten till hjärna följde med.

Det finns inget där, det ser bra ut, sa daktari.

Jaha, sa jag, det är ju bra.

Det blev tyst. Jag visste inte om jag skulle resa på mig eller inte, men daktari bara glodde. Så jag reste på mig med röda kinder. Sa hej då. Daktari var fortfarande tyst, innan han serverade en moralkaka – Kanske dags att byta snusvanor nu va!?

Jag vände mig om och signalerade ett stort jävla Fuck you-finger med den krumma ryggraden.

Näsvåldtagen och med svett längs sidorna gick jag ut och funderade på vad de där 350 kronorna som jag betalat egentligen gett mig. Inte så mycket, jag hade ju fortfarande ont i halsfan, med känslan av en snus fastsatt där. Men inte mer. Förutom en dos skam.

Ja, jag har av misstag gjort likadant som den där semiitalinske fotbollspoeten som gillar The Mission. Jag inbillade mig något och trodde på det.

Nu glömmer vi det här och går vidare.

Let me clear my throat pt.III

2011-02-09T23:38:00.002+01:00

På agendan inom medierna just nu:

1, Situationen i Egyptien (ja, det uttalas så)
2, Wayne Nilssons hals
3, Den där jävla Assange, man kan bli bra trött på fanskapet utan att behöva prata om det
4, Oklart ... förmodligen Melodifestivalen.

Halsläget kan summeras med att Vårdguiden kontaktades under kvällen. Margareta eller Anne-Britt eller Rose-Marie eller vad nu sköterskan hette inledde en aning trevande, verkade skeptisk, körde med tysta stunder för att få mig att prata (gammal snut- eller journalisträv det där vet ni).

Min förfrågan var klar och koncis – kommer eländet att lösa upp sig eller måsta jag göra något utöver att spy och vänta och dricka och äta saker.

Du bör uppsöka ett sjukhus, sa Margareta eller Anne-Britt eller Rose-Marie eller vad nu sköterskan hette, men hävdade att jag borde ringa Giftinformationscentralen också.

Så jag ringde dit. Fick en maskinell kvinna i örat som bad mig trycka på 1 om det var akut eller återkomma på kontorstid om det var en allmän fråga. Jag blev osäker på om det var akut eller en allmän fråga, så ja lade på.

Det är ju så när man är nykter, vill inte vara till besvär i onödan. Ligger man med en granat i huvudet och båda benen avkapade samtidigt som nåt ungdomsgäng urinerar på en och skriker MEN SPARKA DEN JÄVELN DÅ! till varandra och man lyckats komma åt en snabbvalsknapp på mobilen och har SOS Alarm direkt i örat, ja då ursäktar man sig lite och ber om att få ringa opp dagen efter om det inte blir bättre.

Men nu drack jag en halv öl och blev givetvis styv i korken, självklart var det akut med snusfan i halsen så jag ringde Giftinformationscentralen. På den där centralen som kanske har en orange symbol som logga förklarade man att snus inte var giftigt. Man kunde bli lite illamående bara.

Det hade jag också räknat ut med arslet innan. Men han tyckte också att jag skulle uppsöka en läkare.

Sen bad jag om ursäkt för att jag tagit hans tid, trots att jag var kaxig efter den där halva ölen.

Så imorgon ringer jag till ett sjukhus. Jag hatar sjukhus. Räcker med att gå in på ett apotek för att få yrsel. Men ja, va fan, det tar vi imorgon, låt oss mata fåglarna nu.

Let me clear my throat pt.II

2011-02-08T21:53:00.002+01:00

Okej, en uppdatering om läget. Jag svalde alltså en snus. Snusen ville inte komma varken upp eller ner och sitter således fast i halsen och vänslas med ett par tre flimmerhår eller nåt.

Jag lever fortfarande, men jag känner av den lille jäveln så fort jag sväljer.

Upptäckte att jag fått missfärgningar runt ögonen, utan att ha pratat med Dr. Zaius så antar jag att det beror på blodkärl som brast i samband med nattens kräkförsök. Det ser lite ut som jag varit i slagsmål, inte med Mike Tyson kanske. Men ändå.

På hemvägen uppfann jag en sak. Människor i nöd uppfinner saker. Edison till exempel var säkert i nöd eftersom han kanske var rädd att glömma att blåsa ut alla stearinljus runt jul. Då uppfann han helt sonika glödlampan.

Men han fortsatte förmodligen att vara i nöd eftersom hans kärring antagligen höll på att tjata sönder huvudet på honom om att det inte längre var julmysigt med glödlampan. Då uppfann Edison, jävla driftig man det där, fonografen. Då slapp han lyssna på kärringens gnat och kunde luta sig tillbaka med några sköna vax och en liten nubbe i glödlampans sken.

Men i alla fall. Jag har uppfunnit ett nät som man fäster i gomseglet och runt tungan så att små förrädiska snusar inte smiter förbi bara för att man råkat hamna i Johnny Blunds nattvåld. Jag är så himla fiffig. Mer än så avslöjar jag inte.

Godnatt.

Let me clear my throat

2011-02-08T09:31:00.003+01:00

Hej Bullen,

Inatt, runt klockan 00.30, höll jag precis på att somna in på ett mycket ljuvt sätt när jag istället vakande till med ett ryck. Anledningen till det var inte spöktimmen utan att jag lyckats svälja snusjäveln.

Påsen med snus verkar ha fastnat i halsen, ungefär där halsen blir till en graciös kropp. Den kväver mig inte än så länge, men det känns ändå dumt att den är där den är. Även en enkel lekman som jag kan dra slutsatsen att snusjäveln inte ska bo i halsen.

Eftersom den sitter där kommer den nog inte komma ut genom bakstjärten och jag har försökt att stoppa fingrarna i halsen, men det enda som vill ut är lite saliv blandat med blod.

Nå, vad göra? Kommer snusjäveln eller halsen att lösas upp först? Det här känns en aning misslyckat måste jag säga, varken Rambo eller Indiana Jones lär ha lagt sina snusjävlar i halsen.

Nu ska jag försöka intala mig att det inte finns något dåligt väder utan bara bla bla bla hurtigt tjafs. Jävla vind.

Tacksam för svar

/Killen som inte vill att det ska bli en brevfilm eftersom skådespeleriet ändå är mediokert.

Ps – När man försökt kräkas i en kvart, det är den ansiktsbilden man bör använda i en kontaktannons. Då lägger man liksom korten på borden direkt utan jidder – om du tar mig är det här så jävligt det kan bli. Ärlighet vara längst.

Ugly sunday

2011-02-06T21:59:00.004+01:00

Söndag, ångestens mörka sköte. Det spelar ingen roll om man supit skallen i bitar och ringt sin chef och berättat att hen är en jävla druva eller om man hittat lösningen till världssvälten med en tekopp i handen och par sköna loafers med fransar på fötterna. Ångesten kommer likt förbannat ändå.

För att bättra på det hela tycker jag att vi på ett mycket osensuellt sätt klär av oss nakna och lägger oss på hallgolvet i fosterställning. Där känner vi det kyliga draget från brevinkastet samtidigt som gruset tränger in i varenda jävla por. För bästa effekt lägger vi en legobit eller motsvarande under höftbenet. Skakar lite.

Och samtidigt lyssnar vi på Frankie Teardrop med Suicide på hög volym. Avslutar gör vi med Afterhours av Sisters of Mercy.

Så, nu har vi tagit söndagsångesten till en högre nivå.

We live as we dream, alone

2011-02-05T16:01:00.003+01:00

I have a dream, sa Martin Luther King (och apropå King så kommer dagens quiz: Vad är Rodney King känd för? Google is not your friend).

Men Martin hade en dröm han, det har inte jag direkt. Förutom att jag vill bo i en stuga vid havet. Och så vill jag bo i Tyskland också. Det bästa vore om man kunde flytta en del av Tyskland till västkusten. Mitt mål är att göra Orust eller Lysekil tyskt.

Och så vill jag ha en hund också som jag kan leka med i min stuga i mitt västkustska Lilltyskland. En berner sennen ska det vara. Den ska heta Monica oavsett kön, i det nya landet är vi inte så noga med heteronormativt skräp. Monica och jag ska gå runt och vara två riktigt självgoda småpåvar.

Naaaaaaaaaaaaaaaaaaw.

Och så önskar jag att jag aldrig blir för gammal eller konstlat mogen för att uppskatta ett skönt bögskämt.

Men det är ungefär de drömmar jag har. Känns en aning påvert. Men har man inga storslagna drömmar så får man skaffa sig en hobby. Jag har inte haft någon direkt hobby. Köpa skivor och dricka buteljerad öl och lära sig tyska genom vuxenvåfflor räknas inte.

Det är inte som att bestiga berg eller fridyka eller prata om viktiga saker på syjuntan. Det är aktiviteter som är värda att slå sig på bröstet för det.

I have a dream, sa Martin Luther King.

I have a hobby, sa Wayne Nilsson.

Och det är numera att titta på fåglar. Jag skådar, så att säga. Det må vara på en väldigt amatörmässig nivå, men någonstans måste jag ju börja. Jag är nykter nog att inse att jag inte kan presentera mig som ornitolog än. Men nästa vecka kanske.

Mitt fågelskådarintresse grundar sig mycket i mina fåglar på uteplatsen som jag matar med talgbollar. De kvittrar så fint på morgonen när jag äter frukost.

Jag har i min enfald trott att det mest varit gråsparvar, men nu har kvinnan som utger sig för att vara min mor börjat hävda att det lika gärna kan vara pilfinkar.

Hon kan så mycket hon, kvinnan som utger sig för att vara min mor. Tyvärr är det inte så mycket som gått i arv. Men jag är världens bästa barn ändå. Visserligen är det självutnämnt, men jag tror faktiskt att majoriteten av landets föräldrar skulle vilja byta sina barn mot mig. Fast sådan där bortbytingsverksamhet sysslar vi inte med.

Men i alla fall.

Kemimannen tipsade mig om en fågelbok och den har jag nu lagt ett bud på. Kemi i namnet syftar på det där skolämnet där saker började fräta och explodera utan förvarning och inte den finska staden. Men Kemimannen uppskattar The Cramps och Nick Cave, därför uppskattar jag Kemimannen. Jag är lika selektiv som ett barn som väljer kompisar efter vem som har finast mössa.

Jag är lite osäker på vett och etikett i ornitologlivet och hur det funkar i största allmänhet.

- Ses det som en skymf om man inte liftar till Hornborgasjön och trängs varje år?
- Finns det något som liknar en bandyportfölj? Alltså att man har med sig något stärkande när man sitter på en stubbe och väntar på den gulhövdade tjädern?
- Är tjejornitologerna snygga?
- Kommunicerar man med minicall om något spektakulärt skymtats längs med E4:n?
- Är det många som har uggla som favoritfågel?
- Skådar man i grupp?

Jag har tidigare uttalat mig nedlåtande om ornitologer. Det var fel av mig inser jag nu. Det berodde på okunskap, vilket inte är en ursäkt men en förklaring.

Nu måste jag vila mig inför öldrickandet med halva jävla Pravda. Hej då.

Stagger Lee

2011-02-02T23:04:00.003+01:00

Bartendern/pizzamannen ba: Nej, du hinner inte.
Jag ba: Vadå hinner inte?
Bartendern/pizzamannen ba: Vi stänger om sju minuter.
Jag ba: Jaha, dåså. Du, den här ölen är slut innan du hunnit blinka.

Och ölen försvann innan snuskgubbarna hunnit besudla sina barlärkor. Och jag kände mig nästan lika cool som Stagger Lee. Mr. Stagger Lee.

"So he walked through the rain and he walked through the mud

Till he came to a place called The Bucket Of Blood

Stagger Lee

He said "Mr Motherfucker, you know who I am"

The barkeeper said, "No, and I don't give a good goddamn"

To Stagger Lee

He said, "Well bartender, it's plain to see

I'm that bad motherfucker called Stagger Lee"

Mr. Stagger Lee"

Every day is exactly the same

2011-02-01T22:12:00.002+01:00

Jag köpte en kalender idag. Den kostade 79 kr. Min gamla kalender har jag lagt på nåt hemligt ställe eller tappat i rännstenen där dårar stirrar på stjärnor kanske. Den ligger inte i min väska i alla fall.

I min nya kalender ska jag skriva viktiga saker. Och sånt. Min nya kalender är ganska ful och tråkig och just nu tom. Men man kan ju tänka att den bara återger en vardag som återspeglar sig själv. Halleluja.

Och tanken med att berätta om kalenderköpet var naturligtvis att påvisa hur folk missbrukar sina kalendrar genom att plita ner allt bara för att verka viktiga.

Men nu tappade jag allt. Poängen försvann helt och hållet. Jag skyller på en tjock bok som blänger på mig.

Men imorgon kommer jag att vakna, efter det kommer jag att skita, sen duscha och äta frukost. Det borde jag skriva i min kalender. Men som sagt, jag återkommer.

Istället kör vi återigen en kär gammal dikt från lekparken 1989.

”Kuken och fittan spela boll. Kuken vann med elva mot noll”.

Att kuken vann gör mig fortfarande glad. Kuken rules.

Nu måste jag installera saker. Hej då.

Death goes to the disco

2011-01-31T22:01:00.003+01:00

Jag vägrar blogga idag. Det är teknikens fel, den är mig övermäktig. Allt som har med sladdar och chips och nåt skit som heter typ proxy gör mig extremt misslynt. Proxy, det är ju för fan inte ens ett riktigt ord. Vilket jävla, jävla hittepå allt sånt där är.

Dessutom har jag fortfarande känningar i ätmunnen efter tandborstens illdåd. Jag tycker att det har börjat sticka i fingrarna. Vill minnas att jag läst att fingerstickningar är ett symptom på rabies. Utan att vara hypokondrisk av mig så är det väl ändå själva fan det också.

Att stryka med i rabies en maudag i januari är inte riktigt lika stiligt som att få en kula i bröstet på öppen gata i Paris iklädd mörk och tjusig kostym när man kliver ur en limousine i sällskap av en vacker dam.

Lustans Lakejer sjöng aldrig om rabies.

Därför blir det ingen blogg.

Istället tar vi och lyssnar på en låt. En låt som får oss att tänka på annat. En låt som får oss att tänka på hur man stod på ett mellanstadiedisco och vägde 13 kg med jeansen uppdragna till bröstkorgen för att visa de där fräsiga mockakilarna. Samtidigt sög man på en butelj med sockerdricka och grävde med handen i en liten påse med dillchips och kanske hoppades på att de välutvecklade kvinnorna i sexan skulle notera den omsorgsfullt geléstylade stubbfrisyren.

Sen hade väl någon hört en crosscykel sladda utanför skolmatsalen och ryktet eskalerade till att det var ett helt jävla våldsamt moppegäng från högstadiet utanför. Som rökte cigaretter. När discot var slut vid halv nio stod hela klass 4B och trängdes i tamburen och spejade med gråten i halsen och vägrade gå ut eftersom det påstådda moppegänget möjligtvis kunde ha gömt sig bakom flaggstången.

Det var det närmsta vi svenska villaområdesmedelklassbarn kom ett krigstrauma. I Jugoslavien föll samtidigt bomberna. Det tänker vi på nu. God natt.